Min ork har kommit tillbaka.

Våra marsvin har det bra hos oss - prima liv!

Det känns fortfarande härligt nystädat.

Fridens.

Regler: Varje svar måste börja med första bokstaven i ditt namn! Alla svar måste vara riktiga, hitta inte på ord eller ljug! Om personen som gjorde innan dig har ett namn som börjar med samma bokstav som ditt får du inte ge samma svar som han/hon gjort. Du får heller inte skriva samma svar två gånger eller skriva ditt eget namn som svar!

Lycka till!

1. Vad heter du? Ewa

2. Ett ord på fyra bokstäver: Evig

3. Flicknamn: Elin

4. Pojknamn: Efraim

5. Yrke: Elektriker

6. Färg: Ebenholtz

7. Klädesplagg: Ecco-skor

8. Mat: Efterrätt

9. Sak i badrummet: Extra toalettpappersrullar

10. Plats/stad: England

11. En orsak att vara sen: Ett marsvin behövde gos

12. Något man skriker: Elden är lös!

13. Film: Erin Brockovich

14. Något man dricker: Eftermiddagste

15. Band: EMD

16. Djur: Elefant

17. Gatunamn: Engelsbergsvägen

18. Bil: EPA-traktror

19. Sång: Endless love

20. Aktivitet med mer än en deltagare: Efterfest

Fridens.

Det började snöa i går kväll och när jag drog upp rullgardinen så var det vitt, vitt, vitt och dessutom blåsigt. Än en gång väcktes jag av Muse. Jag hade hoppats att det räckte med att dra ned volymen till noll, men icke. Ikväll ska jag stänga dörren till Elins rum. Jag har ingen lust att mixtra med inställningarna till hennes stereo för då blir hon kanske galen.

Jag kravlade ur sängen vid halv 9 och gav sötgrisarna frukost. Medan de åt, så bytte jag deras handdukar på golvet och städade golvet lite. Senare idag ska jag städa båda burarna. Det blev en snöpulsande tur till affären för att fylla på mjölk- och bananförrådet och det var tungt att gå. Det var ännu tyngre att sopa trappan och skotta gången som var dolda under blöt snögubbesnö. Det snöar mer nu, men jag tänker INTE skotta en gång till. Nå'n måtta får det vara. Dessutom känner jag av vänster knä igen.

När jag gick till affären, så var gångvägen runt gården inte plogad ännu. Trappornas steg var försvunna under snön. När jag kom ned till vägen, så var den plogad. Den stora parkeringen vid stationen var oxå plogad och lätt att gå över, men det gick en tydlig gräns vid nästa gångväg och jag fick pulsa igen. Det är så pinsamt tydligt att fotgängare inte prioriteras lika högt som bilar och deras förare. Om jag ska hårdra det hela, så kan bristfällig plogning leda till sämre folkhälsa. Alla människor vet ju att något så enkelt som dagliga promenader befrämjar hälsan och ju äldre man är desto viktigare blir det. När snön ligger tjock eller när trottarer och gångvägar är täckta av knölig is, så känner många att de helt enkelt inte vågar gå ut. Jag kan känna så när det gäller is för om jag halkar och står på öronen, så vet jag inte om jag kommer att gå ut mer efter det. Ploga för folkhälsan alltså!

Lunchdax! Det får bli en ostomelett gjord på grädde och så den vanliga kannan med te.

Fridens.

Årets deltävlingar kommer att gå till historien! Dels för att jag bryr mig om att hänga med och dels för att jag - tre gånger i rad! - har fått som jag velat. Det är inte klokt! Jag såg bidragen igår och blev imponerad av Molly som bara är 16 år, men har en röst som ger mig rysningar och en scenvana som flera andra av kvällen artister skulle ha behövt. Elin fick förresten Mollys autograf för ett par somrar sedan när hon och systrarna uppträdde på Öland. :-)

Fridens.

Jag får vara ensam i några dagar.

Städningen är avklarad utan fusk.

Tulpanerna jag köpte igår är väldigt fina.

Fridens.

Klockan 7 väcktes jag av Elins förprogrammerade stereo som drog igång Muse på ganska hög volym..... Upp och stänga av och sen tillbaka till sängen. Upp igen vid 8 när min egen klocka väckte mig. Utfodra grisarna och så frukost till mig själv. Efter det har jag tillbringat dagen med städning. Dammlagren var synliga på alla flata ytor och dammråttorna var stora och legio. Under sängen pågick ett kolonibygge som jag avbröt. Det är SÅÅÅÅ rent och fräscht nu och eftersom jag är ensam, så håller det sig nystädat i flera dagar. Ensam renhet. Ren ensamhet. Jag gillar ordlekar!

Dammråtta?

Melodifestivaldag igen och eftersom bl.a Mikael Rickfors är med (herr Rickfors i Melodifestivalen??!!), så ska jag titta. Jag har alltid gillat MR, ända sedan början av 80-talet, även om jag inte har följt hans karriär aktivt. Han fyller 61 i år!! En cool farbror. ;-)

Igår blev jag sittande framför tv:n och såg en skräckfilm på Canal+ som heter "28 veckor senare". Jag har sett en snutt av föregångaren "28 dagar senare" och minns den som blodig och äcklig och det är ju precis det som är problemet med skräckfilmer av idag. De är mer äckliga än skrämmande. Igår såg jag alltså uppföljaren som handlar om eftermälena av det våldsvirus som drabbade England i första filmen. Naturligtvis bröt viruset ut igen annars hade de väl inte gjort ännu en film och det var fruktansvärt våldsamt och blodigt, fruktansvärt smittsamt och det var FAKTISKT läskigt. Det fullständigt övergivna och folktomma London hade en obehaglig stämning; öde men ändå hotfull. Filmen slutar på ett sätt som antyder en tredje del. Direkt efter den filmen kom "Arn - tempelriddaren" som jag har svårt att förstå varför någon tycker att den är bra. Båååring!

När jag steg upp i morse var det 9 minusgrader. Brrrr! Ju senare på dagen det blev desto mer steg temperaturen för att stanna på 1 plusgrad när solen värmde som mest. Nu är solen på väg ned igen och temperaturen med den; -3 och sjunkande.

Fridens.

PS. Idag satte jag upp nalletavlorna. Det är bara en månad sedan jag köpte dem.... ;-)

Pär ringde banken och vår låneansökan är på gång och det verkar inte finnas några hinder för att den beviljas. JIIIHAAA!

Fridens.

Träning/motion. Att röra på sig är minst lika viktigt som vad man äter och ju mer vikt man vill bli av med, desto större betydelse får det. Jag själv har så pass mycket övervikt att jag inte kan äta bort den, så att säga utan jag MÅSTE träna oxå. Som tur är tycker jag om att träna.

Det jag tycker är absolut nödvändigt när det gäller träning är att det ska  vara ROLIGT för annars är det dödsdömt från början. När det är roligt, så är det lättare att tycka om att röra sig över huvud taget. När det känns som ett nödvändigt ont, så blir det snabbt plågsamt och att behålla motivationen under så'na förhållanden är omöjligt.

När jag gick i skolan, så hade jag ingenting emot gymnastiklektionerna bortsett från ren redskapsgymnstik (isch!). Jag har dansat jazzdans och jag har tränat med gummiband. En period använde jag ett redskap som jag klämde fast mellan låren med en T-formad stång att arbeta mot och med gummiband som motstånd. Jag har satt ihop egna träningsprogram som jag har kört till musik. Däremot har jag aldrig, förutom jazzdansen i gymnasiet, tränat med "Friskis & Svettis" och liknande för jag avskyr flockträning. Jag är en tränande ensamvarg. Yyyyyyll!!! Jag har aldrig tyckt om att springa. Jag kommer aldrig att lära mig tycka om det. Det är det mest tråkiga och plågsamma man kan utsätta sig för. Att springa med en kompis och samtidigt prata är ingen vits för om hastigheten inte är större än att du kan föra ett samtal, så springer du inte tillräckligt fort. Varför i hela friden springa när man kan gå??? Promenader i rask takt med MBT-skor och styrketräning är de sorters träning som jag inte tröttnar på.

Jag letar efter samma magiska recept som jag letar efter när det gäller kosthållning: jag vill hitta ett sätt att träna som hjälper mig att gå ned i vikt, som är roligt och som känns rimligt att fortsätta med. Att promenera 1 timme varje morgon och 1 timme varje kväll dag efter dag efter dag medan man går ned i vikt kanske fungerar, men är det någonting som jag skulle kunna fortsätta med även när målvikten är nådd? Nope! Att gå till gymmet 7 dagar i veckan och springa på löpbandet och sedan köra styrketräning kanske skulle hjälpa mig att nå målvikten, men skulle jag orka fortsätta så? Nope! Att nöta rumpan på en motionscykel 1 timme varje dag och sedan göra situps, armhävningar mm låter inte bara tråkigt utan även omöjligt att upprätthålla. Det är nödvändigt att hitta en träningsform som man har lust att fortsätta med även när målvikten är nådd för det är, som jag skrev tidigare, lättare att gå ned i vikt än att behålla den.

När jag skriver om träning, så är det enbart på vardagsmotionärsnivå och är man vardagsmotionär, så kommer det, förr eller senare ett tillfälle när träningen avbryts pga förkylning, stukad fot, magsjuka o.dy Om man då har hittat ett sätt att träna som är roligt och njutningsfyllt, så är det inga problem att komma tillbaka. Kondition är en färskvara och man är aldrig i bättre form än den senaste raska promenaden. Det kan vara motigt att komma tillbaka oavsett anledningen till uppehållet, men jag brukar trösta mig med att jag får tillbaka flåset fortare jämfört med hur det var när jag började att träna. Det blir inte som att börja om HELT från början.

Det är med träning som med så mycket annat att det är bättre med lite och ofta än med ett blodsmakande träningspass varannan vecka. Det här kämpar jag med eftersom jag har svårt att kompromissa. För mig blir det lätt att om jag inte orkar promenera i 4 timmar, så är det lika bra att ligga kvar i soffan i stället för att vara ute i 30 minuter. Allt eller inget! Därför räknar jag det som träning även om promenaden inte blev längre än en kvart för det ÄR bättre än att ligga kvar i soffan.

Fridens.