Har ni tänkt på att det är ofint, nästan farligt, att säga att man är nöjd? "Jag är nöjd med mitt arbete."

"Jag är nöjd med min lön."

"Jag är nöjd med att bo i lägenhet."

"Jag är nöjd med att semestra i Sverige."

"Jag är nöjd med livet och tillvaron som den är."

Om du pratar med en person som faktiskt är nöjd, hur reagerar du då? Blir du avundsjuk? Frågar du hur DU kan göra för att bli lika nöjd? Blir du provocerad? Blir du osäker på om du har missat någonting som hon/han tydligen vet? Försöker du få personen att erkänna att allt faktiskt INTE är bra?

Jag är arbetslös och långtidssjukskriven. Jag lever i ett äktenskap och vi har en dotter och 7 marsvin. Jag bor i en bostadrätt. Vi har inga enorma penningsummor att röra oss med. Jag tycker inte om att resa bort, ens inom Sverige eftersom den sortens stress får mig att må dåligt. Jag har inget behov av att träffa människor varje dag. Jag har inget behov av något nöjesliv (bio, restaurang, teater osv). Jag är överviktig på gränsen till fet. Jag lider av x antal sjukdomar. JAG ÄR NÖJD. Faktum är att jag sällan har varit så tillfreds med livet som sedan jag slutade arbeta.

Tyder det faktum att jag är nöjd med en tillvaro som många kallar för miserabel, på att jag är lat och utan ambitioner? ÄR jag verkligen nöjd? Är det inte så att jag bara påstår det för att slippa göra något åt min situation? Faktum är att det inte finns något jag vill göra för att förändra min situation! Jag mådde inte bra av att vara ute i arbetslivet och jag är ganska säker på att det inte har blivit lättare att överleva under de senaste 10 åren. Ibland kan jag känna en skam över att jag inte klarar av att arbeta, men jag trycker tillbaka den skammen. Jag kan inte arbeta pga sjukdom. En sjukdom som inte syns, men likafullt en sjukdom. Jag kan inte tillåta mig själv att skämmas för att jag är sjuk.

Jag är nöjd. Jag trivs som det är. Jag vill inte ändra på något. Sedan jag beslutade mig för att sluta kämpa med vikten (går jag ned, så går jag ned), så mår jag ännu lite bättre. En stycke negativ stress är borta!

Jag kan inte låta bli att undra hur många människor som strävar mot vilket mål det nu kan vara (större hus, chefsställning, ny bil, perfekt kropp, mer pengar, utlandsresor) för att de VILL DET och inte för att de BORDE VILJA det?

Det är inte lätt att leva, men det blir så lätt som man väljer att göra det.

Fridens.

 

T

18 maj 2009 17:52

Hej! Jag är nöjd.
Med utbildning. Arbete. Erfarenheter. Lönen.
Arbetstider. Vägen till arbetet. Nöjd med bostad. Nöjd med mig själv många gånger, inte alltid.Inte nöjd med vikten men då får jag konstatera fakta och acceptera och göra så gott jag kan. "Så här är det nu". :)
Nöjd med semester i stan eller inom landet även om en dröm om en speciell resa finns.

Nu ska jag läsa ditt långa inlägg en gång till. :)

 

malin

18 maj 2009 18:04

Intressant frågeställning.
Jag vet ärligt talat inte.
Jag tror att jag tycker det är skönt med folk som är nöjda.
Fast kanske är jag lite avundsjuk, jag vet inte.
Jag kan känna igen det där med att vara nöjd med bil hus osv. i många år, när barnen var små struntade jag fullkomligt i rust och inredning, praktiskt, ja, sen var jag nöjd.
Det retade många i vår släkt kan jag säga .
Där kretsar ALLT kring vem som har rustat, vilken som har snyggaste tapeten och flådigaste parkettgovet.
Att inte tänka så och vara nöjd med något mycket mindre, DET retade dem.
Men jösses vilken skön känsla !
Jag är nog fast det kanske inte låter så alla gånger,rätt nöjd fortfarande.

http://pillris.blogg.se

 

Nannis

18 maj 2009 22:10

Ja inte vet jag, men jag blir inte provocerad av den typen av påståenden - jagär glad om folk är nöjda med sina liv! SÅ länge det INTE är på bekostnad av någon annans välmående, då blir jag enbart förbannad.

När jag läste ditt inlägg blev jag glad, för jag tycker mig känna att nu är Ewa på gång! Ålrajt ;)

KRAM

http://nannis.blogg.se

 

Tant Grön

20 maj 2009 15:02

Jag kan nog snarare beundra folk som är nöjda som det är än dom som ständigt strävar efter nåt nytt! Det är starkt att kunna vara nöjd och inse att man inte alltid blir lyckligare av att ha allt möjligt, av att uppleva allt möjligt... eller vad det kan vara man strävar efter.

Kan berätta en lite historia från min barndom! Min bästa kompis i yngre år var en tjej som var ensamt barn, eller hennes syskon var vuxna så hon bodde ensamt syskon med sina föräldrar. Själv är jag uppvuxen i en familj med tio syskon - du fattar nog kontrasten direkt! Nån gång i tioårsåldern kanske, fick jag ett par pepitarutiga byxor, det var väldigt märkvärdigt för mig! Min kompis blev GALEN när hon såg att jag fått ett par såna byxor och hon inte hade några - hon skrek och levde rövarn hemma för att hennes mamma skulle köpa ett par pepitarutiga byxor även till henne. Jag hade nåt som inte hon hade och det var KATASTROF!! Trots att hon hade hundratals grejer som inte ens jag kom i närheten av att få... Jag kommer inte ihåg om hon fick några byxor eller inte, men den händelsen har präglat mig genom livet faktiskt. Vad hjälper det att ha "allt" när man ändå vill ha det nån annan har?

Det finns ett ordspråk som säjer: man blir inte lycklig över att öka sina tillgångar utan av att sänka sina krav! :o)

Så nä... att ständig ha ambitionen att sträva efter "nåt annat" är inget att sträva efter om du frågar mig! Så var nöjd du i godan ro, Ewa!!

Vink! från en grön tant

http://agronomefilosofa.bloggagratis.se

Från
    Kom ihåg mig
URL

Säkerhetskod
     

Kommentar

Nu flyttar jag härifrån efter drygt 7 års bloggande. Naturligtvis ska jag fortsätta att blogga, men på en helt egen domän för att verkligen säkerställa äganderätten till mina texter. Jag flyttar hit: http://www.ewasundback.se/. Jag hoppas att ni följ...

"Spiderman" med Toby McGuire och Kirsten Dunst. Det är inte bara tecknade filmer som fungerar när jag vill fly verkligheten. Superhjältar kan rädda mig för 2 timmar i taget. "Spiderman" är 12 år och det är länge sedan jag såg den, men just ikväll var...

Elin störde mig. Pär irriterade mig. Båda gick mig på nerverna på ett sätt som definitivt hade att göra med ångest och sällskapssjuka. När det var 1 timme och 20 minuter kvar innan vi skulle åka till svärisarna för att fira julafton satte jag mig i s...

...tycker om den träningsvärk som jag har idag och när inte ens jag gör det,ja, då är den löjligt grym. Jag har faktiskt tagit värktabletter för att över huvud taget kunna röra mig smärtfritt. I förmiddags var träningsvärken inte alltför hemsk och ja...

Föddes och växte upp i Kiruna. Flyttade därifrån när jag var 22 år. Nästan flydde. De sista åren jag bodde där mådde jag oerhört dåligt och det är den känslan som blev mitt bestående minne av stan. Av en slump hittade jag en Kirunagrupp på FB med mån...