Gröngöling

12 maj 2009 23:01

Tror inte att man måste ha bra självförtroende. Tvärtom ibland. Man kan envist hålla fast vid något för att det känns tryggt och man är rädd för förändringar.
Egentligen kan det tyda på bra självförtroende att kunna ändra sig.
Eller har jag missförstått vad du menar...
Kram i alla fall.
... och så har du fantastiskt snygg bakgrund. Avundsjuk nästan...

Nini

13 maj 2009 08:22

Jag tror att man kan vara envis just för att man saknar självförtroende. För att inte tappa kontrollen liksom.

Tant Grön

13 maj 2009 14:22

Intressant liten fundering... :o) Tror inte att envishet och bra självförtroende hänger ihop. Kanske snarare tvärtom ifall envisheten betyder att man har svårt att förändra nåt, eller sig själv. Att vara envis kan betyda olika saker: man kan vara envis på så vis att man är målmedveten eller en överlevare eller en tjurskalle som alltid ska ha rätt... bl a. Men man kan ju också vara envis därför att man är rädd för förändringar...

Man kan f ö har bra självförtroende men dålig självkänsla och ibland är det självkänslan som ställer till det, inte självförtroendet...

Vink! från en grön tant

Sanna

13 maj 2009 15:08

Jag tror att självförtroendet finns i både hemmiljö men också utanför hemmet och ska inte förväxlas med att man är säker på hemmaplan. Envishet är ju något helt annat.

Ett bra självförtroende betyder som oftast att man litar på sig själv i de allra flesta stuationer. Mitt kan vackla även om jag tar mig igenom det mesta.