Idag känner jag mig ovanligt vaken och jag har faktiskt inte sovit i soffan (än...). Jag känner mig vaken, men det är inte det samma som att jag känner mig pigg. Tröttheten ger inte med sig. Enligt ett brev från läkaren, så visade proverna att allt är som det ska. Jaha. Då är det väl psykiskt då. Vilken överraskning....... Betyder det att jag ska börja pressa mig själv så smått till att röra på mig igen; att börja promenera? Tur i oturen att det har varit så varmt den senaste veckan eftersom jag oftast mår dåligt av att vara ute i solen. De korta stunder jag HAR varit utomhus har resulterat i att allergin har blivit mycket värre dagen efter.

Det har känts dj-t tungt de senaste dagarna; så pass tungt att jag har funderat på att lägga av helt och hållet. Lägga mig ned och dö. Jag kontaktade min läkare via Vårdguiden och bad om en tid hos överläkaren. Jag har fortfarande inte fått svar och det gör faktiskt ingenting för, när det kommer till kritan, vad kan han hjälpa mig med? Att mixtra med medicinering är inget alternativ. Jag är redan så maximalt sjukskriven som jag kan bli. Det skulle vara att låsa in mig för att skydda mig från mig själv, men i de miljöerna som det handlar om börjar jag knappast må bättre! :-P

Sådana här gånger får jag ett otroligt stort behov av att visa hur dåligt jag mår! Att öppet uttala självmordstankar påverkar omgivningen (i mitt fall Pär) till en viss gräns. Man kan se uttalade självmordstankar som det absolut tydligaste tecknet på att någon mår dåligt, men jag börjar misstänka att jag är motsägelsefull. De vanligaste symptomen brukar vara sömnproblem, matproblem, apatiskhet mm. Jag sover med hjälp av Theralen. Jag tycker inte om att äta mat över huvud taget. Jag har tappat lusten för det mesta och det enklaste är att sova eller att se film. När man mår så här, så är det ganska naturligt att hushållet blir eftersatt och mathållningen likaså, men jag gör mina vanliga sysslor (tvättar och lägger undan, plockar in disk, tar hand om grisarna, planerar maten och lagar den) och jag håller mig hyfsat fräsch. Det jag släpper är att jag inte fixar frisyren, jag bäddar inte sängen och jag kan gå omkring i pyjamas hela dagar. Det var det här som gjorde att De hade så svårt att inse hur dj-t jag mådde när Elin var nyfödd eftersom ytan var felfri. Om jag struntar i att duscha, jag struntar i att plocka och tvätta, jag struntar i om vi får lagad middag eller ej; om jag bara låter att vara (utom grisarna - där går gränsen) och bara hänger i soffan kommer då min omgivning att förstå HUR dåligt jag mår? Ju äldre jag blir, desto mindre blir behovet av bekräftelse, men inte när det gäller min sjukdom! Jag undrar om det hade varit annorlunda om sjukdomen hade varit fysisk och synlig?

Livet är pest.

 

Annie

5 juni 2008 16:34

Du får helt enkelt ta och pallra dej hit ett par dagar, sitta i min hammock i skuggan, lyssna på ljudböcker och dricka iste hela dagarna. Det är rena healingen och en dunderbra medicin för inre uppror.

I min trädgård växer knappt något vettigt, så den är knappt allergi-framkallande alls. Kirskål och tistlar ger väl inte ifrån sej något pollen, väl.

http://peek-a-boos.bloggagratis.se

 

Elin

5 juni 2008 21:43

Hörru, Fia berättade idag om hennes kompis som precis förlorat sin mamma som var döende i cancer. Det första jag tänkte var: "Nej nej nej, jag skulle inte kunna leva utan min mamma". Så tänk på det, jag vet att du mår väldigt dåligt ibland och kan inte sätta mig in i situationen hur det är egentligen men du vet att jag finns här för dig! Utan dig inget mig, och det är ju lite bokstavlgit också (haha).

http://www.mittlivitusenord.blogg.se

 

Marianne

5 juni 2008 22:15

Jag vet inte hur det känns att må så dåligt som du just nu gör. Men din titel på inlägget säger en del. Jag hoppas att du snart ska må bättre och få njuta av livet fullt ut. kram

http://ekoxenskennel.bloggagratis.se

 

antigone

7 juni 2008 00:12

Usch fy så jobbigt för dig!!
Värst för min egen del är att jag känner igen mig själv väääldigt i det du skriver.
Tänkte tidigare idag, att jag egentligen är tbx eller väldigt nära dit jag var en gång tidigare i 3år.....men att läget idag gör det omöjligt att få möjligheten till sjskrivning och orka, hinna bli riktigt HEL, igen.
Mkt har förändrats under de senaste 4 åren.

Jag hejar på dig och hoppas du tar dig upp så sakteliga!
Kram

http://www.antigone.bloggagratis.se

Från
    Kom ihåg mig
URL

Säkerhetskod
     

Kommentar

Nu flyttar jag härifrån efter drygt 7 års bloggande. Naturligtvis ska jag fortsätta att blogga, men på en helt egen domän för att verkligen säkerställa äganderätten till mina texter. Jag flyttar hit: http://www.ewasundback.se/. Jag hoppas att ni följ...

"Spiderman" med Toby McGuire och Kirsten Dunst. Det är inte bara tecknade filmer som fungerar när jag vill fly verkligheten. Superhjältar kan rädda mig för 2 timmar i taget. "Spiderman" är 12 år och det är länge sedan jag såg den, men just ikväll var...

Elin störde mig. Pär irriterade mig. Båda gick mig på nerverna på ett sätt som definitivt hade att göra med ångest och sällskapssjuka. När det var 1 timme och 20 minuter kvar innan vi skulle åka till svärisarna för att fira julafton satte jag mig i s...

...tycker om den träningsvärk som jag har idag och när inte ens jag gör det,ja, då är den löjligt grym. Jag har faktiskt tagit värktabletter för att över huvud taget kunna röra mig smärtfritt. I förmiddags var träningsvärken inte alltför hemsk och ja...

Föddes och växte upp i Kiruna. Flyttade därifrån när jag var 22 år. Nästan flydde. De sista åren jag bodde där mådde jag oerhört dåligt och det är den känslan som blev mitt bestående minne av stan. Av en slump hittade jag en Kirunagrupp på FB med mån...