Delmålet var Elins möte med skolkuratorn. Jag var med. Hon var ganska bra att prata med. Det var ett tag som jag undrade om vi var inne på fel spår för kuratorn pratade väldigt mycket om hur vi har det hemma med tanke på att jag är sjukskriven och periodvis mår uruselt. I samband med det, så föreslog hon familjesamtal hos BUP. Min negativa reaktion var pinsamt tydlig, men jag tog det lugnt och väntade på att vi skulle komma in på den egentliga orsaken till mötet: att Elin mår dåligt av skolmiljön. När vi väl kom in på ämnet och hon frågade vad det är VI behöver för att det ska fungera bättre, så fick jag äntligen möjlighet att framföra min åsikt om att det är studiero; mindre grupper, avskilda rum e.dy (vi kan knappast veta vad de kan göra rent praktiskt). Jag påpekade och framhärdade att vi INTE har behov eller hjälp av samtal (den negativa BUP-reaktionen). Det skulle vara Elin ensam då, för att få en chans att ventilera sådant som inte vill/inte kan prata med Pär och mig om eller att få gnälla av sig om sina "pinsamma och jobbiga päron". Elin ska träffa kuratorn på måndag igen och den gången går hon dit själv.

Träning: det körde ihop sig när jag skulle iväg till kuratorn, så promenaden dit blev rask i 15 minuter. Efter mötet tog jag en omväg hem och gick i normalare tempo i 25 minuter. Skönt!

Burstädning igen. Nåna är speciell på många vis. När jag städar den nedre buren, så sätter jag upp "staket" för annars finns det vissa grisar som hoppar in i buren innan jag är färdig..... Nåna sitter alltid på samma ställe på andra sidan "staketet" och väntar på att jag ska bli färdig. Hon hittar kanske ett höstrå som hon tuggar på för att få tiden att gå och varje gång jag tittar till henne, för det kan jag inte låta bli, så tittar hon tillbaka med sina otroligt snälla och tålmodiga ögon. När jag har kommit så långt som att jag börjar lägga in nytt spån, så har hon lärt sig att det inte är långt kvar och står och stirrar på mig och höstrået är glömt. Hon är först in.

Lotta är friskförklarad, så till vida att hon kommer att få vara med sina kompisar även nattetid med start i natt. Hon har två doser av antibiotika kvar innan medicineringen är avslutad, men Critical Care behövs nog inte mer den här gången. Redan den första dagen som Lotta fick vara med de andra, så har Lillan varit makalöst tjattrig; det gnisslas, pips, hackas tänder och diskuteras i det oändliga. Antingen har hon massor att berätta om vad som har försiggått medan Lotta bodde ensam eller så är hon sur för att syrran ät tillbaka igen ELLER så har hon saknat att ha Lotta att små-tjafsa med.

Idag kom intyget från FK. Waow.

 

Marianne

2 april 2008 20:34

Förstår att det är svårt att sitta tyst när en kurator försöker lägga över skolans otrivsel på hemmiljön. Det är ju i skolan Elin inte mår bra, inte hemma… men nötter finns överallt även bland kuratorer och man kommer ingenstans utan deras stöd och hjälp. Det svåra är bara att få dem att förstå var felet finns och vilken hjälp man behöver av dem.
Era marsvin är otroligt söta, det riktigt lyser om bus runt dem.

http://ekoxenskennel.bloggagratis.se

 

Ann-Christine

2 april 2008 20:58

Skönt att första mötet vaar avklarat. Men man blir lite matt av sådana. Och det finns ju faktiskt föräldrar som har väldigt bra kontakt med sina barn.
Sen är det ju faktiskt inte särskilt lätt att få tid hos BUP, inte ens för de så populära (hos kuratorer) familjesamtalen. Det brukar ta lite tid innan skolan tar sitt ansvar. Hoppas Elin trivs med sin kurator för då kan hon ju prata med henne om det mot förmodan, vad jag förstått, skulle finnas något hon inte vill prata med er om.
Tänk om skolan kunde se till att alla får studiero och lugn redan från början....

 

Annie

3 april 2008 00:00

Håller alla tummar för att det ska gå väl för Elin!!

Härligt att du delar med dej av iaktagelser av Nåna. Jag formligen äääälskar sådant! Och vilket underbart lagfoto du tagit :-)

Kramz

http://peek-a-boos.bloggagratis.se

Från
    Kom ihåg mig
URL

Säkerhetskod
     

Kommentar

Nu flyttar jag härifrån efter drygt 7 års bloggande. Naturligtvis ska jag fortsätta att blogga, men på en helt egen domän för att verkligen säkerställa äganderätten till mina texter. Jag flyttar hit: http://www.ewasundback.se/. Jag hoppas att ni följ...

"Spiderman" med Toby McGuire och Kirsten Dunst. Det är inte bara tecknade filmer som fungerar när jag vill fly verkligheten. Superhjältar kan rädda mig för 2 timmar i taget. "Spiderman" är 12 år och det är länge sedan jag såg den, men just ikväll var...

Elin störde mig. Pär irriterade mig. Båda gick mig på nerverna på ett sätt som definitivt hade att göra med ångest och sällskapssjuka. När det var 1 timme och 20 minuter kvar innan vi skulle åka till svärisarna för att fira julafton satte jag mig i s...

...tycker om den träningsvärk som jag har idag och när inte ens jag gör det,ja, då är den löjligt grym. Jag har faktiskt tagit värktabletter för att över huvud taget kunna röra mig smärtfritt. I förmiddags var träningsvärken inte alltför hemsk och ja...

Föddes och växte upp i Kiruna. Flyttade därifrån när jag var 22 år. Nästan flydde. De sista åren jag bodde där mådde jag oerhört dåligt och det är den känslan som blev mitt bestående minne av stan. Av en slump hittade jag en Kirunagrupp på FB med mån...