När jag är ute bland folk ser jag bara de som väger 70 kg eller mindre (70 kg är min målvikt).

Varje gång jag klär på eller av mig ser jag till att göra det i avskildhet och definitivt långt från alla speglar.

När jag köper kläder minns jag att jag brukade ha 38/40 i stället för 52/54.

När jag sitter i soffan tänker jag alltid på att den blir nedsutten pga. mig.

Det är samma sak med sängen; min halva har en djupare grop än Pärs.

När jag handlar läsk, chips eller godis tror jag alltid att kassörskan tänker att jag nog kan klara mig utan det.

Varje gång jag ser någon annan som är fet undrar jag om jag väger mer eller mindre.

De gånger som någon lägger märke till mig är jag övertygad om att de fördömer och föraktar. 

Att väga för mycket är det samma som att vara svag och att ha dålig karaktär och ointelligent. Det finns undersökningar som visar att omgivningen dömer och fördömer oss feta i allt från anställningsintervjuer till restaurangbesök. Jag har ofta blivit bemött med skepsis när jag säger att jag älskar att träna för hur kan det gå ihop med att jag är fet? Svaghet och sjukdom bemöts med kyla och förakt. "Du antränger dig inte!" "Du vill inte tillräckligt mycket!" "Du har bara dig själv att skylla!" "Du ger upp för lätt!"

Varenda människa är unik och man har inte samma förutsättningar för, i det här fallet, att lyckas med att gå ned i vikt.

Alla de jag möter och som jag upplever dömer mig vet ingenting om mig och mina förutsättningar. 

Det är inte omöjligt att jag är i bättre fysisk form än många normalviktiga. 

Det här är något som jag lever med dygnet runt, året runt och det är ett stressmoment. Negativ stress. Det maler i huvudet hela tiden. Jag slipper sällan undan. 

De dagar jag mår bra ger visar jag fingret åt omvärlden och då kan jag verkligen leva enligt Eleanor Roosevelts citat. 

De dagar jag mår dåligt, är trött och har ont, så är det betydligt svårare.

Idag är det svårt.

 

Eva

30 juli 2014 18:27

Måste bara dela med mig av vad en kompis sa i affären en gång.
Hon är mycket större än dig - jag lovar!
Hon hade full kundvagn och ett äldre par efter henne kunde inte låta bli att kommentera (hög viskning till varandra) att hon som är så stor köpte så mycket. Hon sa till dem att tio barn äter mycket mat - hon sa inte att hon hade tio barn eller att hon handlade till tio barn (hon har två barn)men hon fick iallafall tyst på paret. Tänkte bara att den berättelsen kunde roa lite i eländet.

Ewa

30 juli 2014 20:49

Den får mig att småle!

Man ska inte vara så himla snabb att döma.

 

theamazingm

30 juli 2014 21:30

Min kära cybervän!
Det är så hiskeligt sant, det där som Eleanor sa! Det är även hiskeligt svårt att tänka på det när det är något man stör sig på med sig själv. Du är själv din egen största kritiker och det är lätt att tro att andra dömer dig på samma sätt som du själv gör.

Sedan är det också hiskeligt sant att man dömer varandra på tok för fort! Jag känner att det där är något som jag blir allt bättre på med åren - att tänka på att andra nog har sin egen historia och sina egna problem att bära. Men ibland är jag värre än en klimakteriekossa till att döma andra och vara sur och bitter. Men det är också då jag är minst nöjd med mig själv ...
Precis som du skriver i inlägget: "De dagar jag mår bra ger visar jag fingret åt omvärlden och då kan jag verkligen leva enligt Eleanor Roosevelts citat."

Jag har bara träffat dig här på nätet men jag VET att du är en fin, snäll, generös, intelligent kvinna med stor integritet. Det finns inga kilo i världen som kan ändra på det!!

ps. Eva: Kul kommentar av din kompis :-)

http://theamazingm.wordpress.com

Ewa

30 juli 2014 21:48

Tack snälla du! :-)

 

Simply

25 augusti 2014 23:29

Du har så rätt, dåliga dagar känner jag mig extremt granskad, som om allas blickar är på mig och värderar mig.

http://simplysugarme.wordpress.com

Ewa

25 augusti 2014 23:49

Jag försöker intala mig att de egentligen inte orkar bry sig om mig eftersom de har fullt upp med att undra hur granskade de är.....

Från
    Kom ihåg mig
URL

Säkerhetskod
     

Kommentar

Nu flyttar jag härifrån efter drygt 7 års bloggande. Naturligtvis ska jag fortsätta att blogga, men på en helt egen domän för att verkligen säkerställa äganderätten till mina texter. Jag flyttar hit: http://www.ewasundback.se/. Jag hoppas att ni följ...

"Spiderman" med Toby McGuire och Kirsten Dunst. Det är inte bara tecknade filmer som fungerar när jag vill fly verkligheten. Superhjältar kan rädda mig för 2 timmar i taget. "Spiderman" är 12 år och det är länge sedan jag såg den, men just ikväll var...

Elin störde mig. Pär irriterade mig. Båda gick mig på nerverna på ett sätt som definitivt hade att göra med ångest och sällskapssjuka. När det var 1 timme och 20 minuter kvar innan vi skulle åka till svärisarna för att fira julafton satte jag mig i s...

...tycker om den träningsvärk som jag har idag och när inte ens jag gör det,ja, då är den löjligt grym. Jag har faktiskt tagit värktabletter för att över huvud taget kunna röra mig smärtfritt. I förmiddags var träningsvärken inte alltför hemsk och ja...

Föddes och växte upp i Kiruna. Flyttade därifrån när jag var 22 år. Nästan flydde. De sista åren jag bodde där mådde jag oerhört dåligt och det är den känslan som blev mitt bestående minne av stan. Av en slump hittade jag en Kirunagrupp på FB med mån...