.......att kraften, styrkan i en förlossningsvärk motsvaras av den när ett par tunnelbanedörrar stängs och alla som har åkt t-bana vet ju att det finns varningar för att man inte ska låta någon kroppsdel komma i kläm när dörrarna stängs? Aj!

20 över 7 väcktes jag av åska! Det kom några rejäla smällar och sedan öste regnet ned. Väckningsfavoriterna är åska, att få vakna av mig själv och att bli väckt av ett marsvinstryne i ansiktet.

Tejpning idag igen. Jag räknade till 13 tejpremsor ovanpå en skyddande, tunn linda. Jag hade ont i hälen idag och jag är alltid öm efter behandlingen. Promenad 25 minuter dit och 30 minuter hem.

Jag satt i soffhörnet och läste igen och jag somnade igen! Den här gången hade jag en kudde bakom huv'et och jag sov i nästan 2 timmar.

En annan favorit i repris förutom att sova i soffan är "Kim Novak..." av Håkan Nesser. Det är nog 4 eller till och med 5 gången jag lyssnar på den.

Den här gången hade jag tid hos LG redan klockan 9 vilket gjorde att jag fick gå upp klockan 7. Ingen favorit, men det går när jag måste. Det blev ett tungt samtal om Tunga Tankar till följd av besvikelsen över WL-pillerna och i viss mån "Vikten av gener". Dagens ord är uppgivenhet. Jag orkar inte hålla på mer. Jag vill inte hålla på mer. Nu släpper jag det. Kanske bara tillfälligt, för att dra mig tillbaka och omgruppera, kanske definitivt. Det är kanske lika bra att gå upp 100 kg till, så att jag blir helt orörlig och inte kan ta mig ut och hjärtat till slut ger upp. Jag bryr mig inte. HELVETE VAD SJUKT LEDS JAG ÄR!!!!!

När jag kom hem till Rönninge, så gick jag raka vägen till Kaffestugan och köpte de 3 tomatfrallor som fanns kvar (2 ligger gömda i frysen för jag vill inte dela med mig) och en påse med syltkakor. Klockan 11 satte jag mig i soffhörnet med kakpåsen och ett glas mjölk och läste och det är vad jag kallar för Själavård. Klockan 12 blev jag trött och hasade ner till halvliggande och i den ställningen somnade jag medan jag lyssnade till fågelkvitter och gräsklippning genom det öppna fönstret. Det kändes som om jag tog en power-nap, men jag sov i 1 hel timme!

Jag läser om barnmorskor och den boken är sååååå bra! Om jag fick välja 2 riktiga drömyrken, så skulle det ena vara veterinär alternativt djurvård och det andra skulle vara just barnmorska för det måste vara världens absolut häftigaste och mäktigaste yrke! Jag blir inte tårögd lätt, men när det handlar om nyfödingar, så är jag hjälplös och det är lika hopplöst vare sig det är i bok eller på film eller i verkligheten. Bland det mest fascinerande som finns är hur ett nytt människoliv blir till. Min stora sorg är att jag inte hade den känslomässiga möjligheten att uppleva det i samband med min egen graviditet.

Jag har läst en bok om genernas betydelse för övervikt, "Vikten av gener". Jag har alltid varit pessimistisk till min läggning och ofta fått vatten på min kvarn de gånger jag har trotsat pessimismen och faktiskt vågat hoppas, vågat ha förväntningar och sedan blivit grymt besviken. Rena rama snytingarna. Förväntningarna kan ju ha varit orimliga. Jag hade förväntningar på Weight Loss-pillerna och kanske var de orimliga, men att jag skulle gå ned mer än 1 fisigt kilo på 5 veckor tycker inte jag var en orimlig förväntan. Jag har haft den här boken på min önskelista länge och köpte den med min senaste beställning och jag hade nog orimliga förväntningar på den oxå, jag hade hoppats på en stor aha-upplevelse, jag hoppades på att få Svaret på varför jag har så svårt att gå ned i vikt, jag ville ha en ursäkt till varför det inte fungerar. Det jag fick var en bekräftelse på att mina anlag för fetma är ärftliga. Min pappa hade rejäl bukfetma och det anlaget har jag fått. Min äldsta syster (som dog för 2 år sedan) minns jag som konstant överviktig och konstant kämpande och hennes övervikt satt även den runt magen med pinniga armar och underben, så jag är inte ensam fast det är ingen som helst tröst.

"Redan idag kan generna förklara varför några ökar i vikt mer än andra. Det beror på att de har annorlunda förutsättningar. De upplever hunger och mättnat på ett annat sätt än de smala. Det handlar inte om att de från början skulle ha sämre karaktär."

Det finns inte en viktminskningsmetod som passar alla just för att man har olika förutsättningar. Viktväktarna fick mig att gå ned 12 kg på några månader, men jag orkade inte med den metoden och att jag nu vet att jag är kolhydratkänslig gör att den metoden inte längre är ett altenativ för mig. Det verkar som om LCHF inte heller är något som passar mig, men det har jag svårt att acceptera eftersom jag tror på den sortens kost och jag tycker om den rent ät-mässigt. Det faktum att min mage numera är lugn och regelbunden gör att jag ogärna vill öka på kolhydraterna och dra ned på fettet för att inte nämna den fantastiska fördelen att jag inte alls har samma sötsug som jag hade med Viktväktarna.

Man kan ju faktiskt må bra trots övervikt. Det är ju, trots allt, bättre att vara ett motionerande fetto än en smal soffpotatis. Det kan jag börja intala mig, men man måste ju trivas med sig själv oxå och det gör inte jag. Jag känner mig fet, äcklig, värdelös och så satans ful.

För att återgå till boken, så tycker jag inte att den var särskilt bra. Den är bitvis intressant, men även om den är "saklig och lättfattlig", så går mycket över huvudet på mig. Jag är kanske för dum i huv'et. Jag har fått bekräftat att min fetma är ärftlig och att promenader är en underskattad motionsform. 187 kr i sjön. I och för sig har jag en web-adress till ett företag som gör gentester och som kanske skulle kunna tala om för mig vilken kost som skulle fungera bäst för mig.

......klockan 11, men fortsatte att vara trött.

Vid 15-tiden lade jag mig i soffan.

Genom det öppna fönstret och den öppna balkongdörren kom försommarljud.

Fågelkvitter.

Vindens sus.

Knarret från fönstret när vinden knuffade på det.

Flygplan.

Pendeltåg.

Trafik.

Lekande barn.

Allt på behagligt avstånd.

Ett avstånd som inte störde.

Jag somnade.

Och hade väldigt svårt att vakna.

Jag lyckades inte förrän kvart i 18 när vi skulle äta middag.

Den värsta tröttheten är borta nu.

2 x 25 minuters promenad för att tejpa foten för sjätte (?) gången. Jag fick lyssna på Rix FM medan behandlingen pågick. Först en massa pinsamt usel reklam, sedan 3 låtar och så en massa pinsamt usel reklam igen. En av de 3 låtarna var "Halo" med Beyoncé. Jag klarar fortfarande inte av att höra den låten och lyssnar inte frivilligt på den, men jag behövde bara höra de 2 första takterna för att känna igen den och så kom alla minnen och saknaden av Tösen tillbaka. Det är 4 år sedan nu, men det känns längre. Det är en dryg vecka sedan Humlan dog och Mimmi har hjärtesorg verkar det som. Ett tecken är att när jag ska städa buren, så hoppar hon inte ut själv, jag får lyfta ut henne.

En annan sorts sorg är att jag har lyssnat färdigt på den sista boken om kriminalinspektör Gunnar Barbarotti. 

I morgon har jag inga måsten. Ingen terapi, ingen tejpning, ingen burstädning, ingen dårstädning, ingen väckarklocka. Jag ska sova så länge jag bara kan!

Jag läste på DN.se om en modell som visar upp H&M:s kläder på FB. Det som är så uppseendeväckande är att hon inte är Size Zero. När jag tittar på bilderna, så ser jag en vanlig kvinnokropp, en frisk och rund kvinnokropp och inte alls överviktig, men hon räknas till plus-modellerna. Vi har den värld som vi själva har skapat, men jag tycker det är tragiskt. Det är riktigt otäckt att en kvinna som ser ut som en människa och inte som en vandrande pinne väcker så mycket uppmärksamhet.

Igår kväll bestämde jag mig för att inte fortsätta med WL-pillerna. Ett drygt, men förbannat ynkligt kilo på 6 veckor är inte tillfredsställande. Jag mailade för att be om att få pengarna tillbaka vilket företaget har utlovat och jag fick faktiskt svar om att det inte innebär något problem, men - och för mig är det ett stort men - jag måste lämna ut kontonumret dit de ska betala ut pengarna och jag vågar inte det. Scenario 1 är att jag får tillbaka varje krona utan att det händer något mer. Scenario 2 är att mitt kontonummer hamnar i orätta händer och det får en massa skitjobbiga konsekvenser och trassligheter som fortgår i evigheter. Nä, jag struntar i pengarna!

Det hopp som jag kände dagen efter att jag hade beställt pillerna....... Fy, tusan vad jag är besviken!!

Dårstädning av hallen är avklarad. Rum 3 av 5. Det tog nästan 7 timmar. När jag städade badrummet tyckte jag att jag höll på lääääänge vilket visade sig vara en baggis i jämförelse med köket och jag trodde faktiskt att hallen skulle gå fortare än badrummet, men icke. Hallen var varken lortigare eller kladdigare, men trängre. Ett tag var det ett rackarns pusslande när jag skulle komma åt under trappan där vi har omaka möbler för förvaring (det finns numera planer på att byta ut dessa) som jag måste flytta ut i själva hallen, men ändå komma åt att dammsuga och våttorka. Arbetsställningen var inte ergonomisk om jag uttrycker det så. Det enda lortiga stället var faktiskt städskåpet. Ironiskt.

Elin och Pär var i Skäris på eftermiddagen och jag beordrade de att åka även till IKEA. Den ena kökslampan behövde returneras (vi var tydligen inte ensamma om att sakna en plastpryttel i förpackningen) och så fick de köpa en ny plafond till sovrummet (som ska städas nästa vecka), en ny skohylla (den vi hade är densamma som jag köpte när jag flyttade hemifrån 1987 - hög tid med andra ord) och ny förvaring för våra mysser och vantar. Skohyllan skruvade jag ihop medan Pär satte upp de nya kökslamporna. Hyllan heter Tjusig och det blev tjusigt med den i den otroligt rena och fräscha hallen. Tillsammans med taklamporna, så har hallen fått ett ordentligt lyft.

Den nya förvaringen som ska ligga uppe på hatthyllan heter Skubb och är egentligen avsedd för skor, men det fanns inte så mycket annat som passade in måttmässigt. Det tänker jag fixa i morgon.

När klockan var nästan 19, så tog jag en snabbdusch sittandes med den tejpade foten vilande på toalettstolen och efter det, så knöt sig ryggen. Ingen spik i ryggen den här gången, men musklerna knöt sig så att jag tappade andan. Den här gången fungerade dubbeldosen. 

Belöning denna gång: tomatbröd med ost & paprika och 1 Cola.