Direktlänk till inlägg 9 augusti 2013
Igår åt vi middag på Jensens i Skäris och vi hade bjudit med Robin oxå. Det här besöket var perfekt: oxfilén var banne mig perfekt och pommisen gudomligt frasig, chokladmoussen med grädde......oj, oj, oj! Servicen var ovanligt bra och vi slapp den långa väntan som brukar inträffa på just den Jensens.
Idag har Pär och jag åkt bil ut mot Nacka och Värmdö och med vägverksfärjan över till lilla Rindö som inte har någon broförbindelse till fastlandet. Vi åkte tvärs över ön för att ta nästa färja till Vaxholm och medan vi väntade på avgång, så kikade vi litet på Rindö redutt. Vi köpte fika/lunch på Statoil och var hemma igen vid 14. Den utflykten sög inte musten ur mig på något sätt.
Jag lyssnar på "Två soldater" och den är jobbig. Även om Roslunds & Hellströms böcker inte är baserade på verkliga händelser eller personer, så har de fakta och förhållanden klara för sig vilket gör att handlingen blir väldigt nära verkligheten, den krassa verkligheten, den som jag undviker i media, men av någon anledning utsätter mig för genom att lyssna på de här böckerna. Det är deprimerande och sorgligt, det är frustrerande och upprörande. Maktlöshet. Uppgivenhet. Rädsla. Inga positiva känslor att tala om. Hur kan man hamna så snett? Var börjar det? De här gängen snackar så himla mycket om kärlek och respekt, men deras uppfattning om kärlek och respekt är så snedvriden. Rädsla är inte det samma som respekt. Man kan inte misshandla en människa till att respektera. Det enda resultatet blir rädsla som går över i ilska och förakt. Det handlar om ett fåtal hundra personer som håller flera tusen som gisslan genom våld och vandalism. 12-åriga småpojkar som ser upp till tungt kriminella 17-åringar som om de vore gudar och som utnyttjas just för att de inte är straffmyndiga. Varför känner dessa människor så'nt förakt för lagar, regler och normer? Varför anser de att de kan hota poliser till döden? Den här boken är skitjobbig och känslorna blir så röriga att jag inte kan formulera dem.
Nu flyttar jag härifrån efter drygt 7 års bloggande. Naturligtvis ska jag fortsätta att blogga, men på en helt egen domän för att verkligen säkerställa äganderätten till mina texter. Jag flyttar hit: http://www.ewasundback.se/. Jag hoppas att ni följ...
"Spiderman" med Toby McGuire och Kirsten Dunst. Det är inte bara tecknade filmer som fungerar när jag vill fly verkligheten. Superhjältar kan rädda mig för 2 timmar i taget. "Spiderman" är 12 år och det är länge sedan jag såg den, men just ikväll var...
Elin störde mig. Pär irriterade mig. Båda gick mig på nerverna på ett sätt som definitivt hade att göra med ångest och sällskapssjuka. När det var 1 timme och 20 minuter kvar innan vi skulle åka till svärisarna för att fira julafton satte jag mig i s...
Föddes och växte upp i Kiruna. Flyttade därifrån när jag var 22 år. Nästan flydde. De sista åren jag bodde där mådde jag oerhört dåligt och det är den känslan som blev mitt bestående minne av stan. Av en slump hittade jag en Kirunagrupp på FB med mån...
Må | Ti | On | To | Fr | Lö | Sö | |||
1 | 2 |
3 | 4 | ||||||
5 |
6 | 7 | 8 | 9 | 10 | 11 |
|||
12 |
13 | 14 | 15 | 16 | 17 |
18 |
|||
19 | 20 | 21 |
22 |
23 | 24 |
25 | |||
26 | 27 | 28 | 29 | 30 | 31 |
||||
|