Pär var först ut med en smart-phone i vår familj.

Sedan fick Elin en i present.

Elins ena kusin var tätt i hälarna.

Elins andra kusin med.

Kusinernas mamma.

Min svärfar.

Jag började känna mig trängd.

Sedan lugnade det ned sig.

Jag gav mig inte och hade sällskap på den teknikfientliga barrikaden av svågern och svärmor.

I'll never surrender!!

Sedan vek svågern sig och jag blev sååååå besviken.

Så gick det väl 1 år medan de som redan hade en smart-phone uppgraderade till nyare.

I våras blev jag ensam på barrikaden när svärmor gick över till den mörka sidan.

Jag har känt mig ensam, övergiven, sviken.

Jag har haft lite stöd från Robin som har haft sin hederliga, vanliga mobil i många år.

Det är musiken som har fått mig att överge mina värderingar.

Eller snarare bristen på den samma.

Jag vill ha annan musik nu och inte bara gamla godingar hur bra de än är.

Jag behöver tillgång till Spotify och för att få den tillgången behöver jag en smart-phone.

Idag beställde vi en.

I have surrendered.