Upp klockan 8 och iväg klockan 9 för det tredje samtalet med LG klockan 10. Det gick rätt trögt idag, trött och überleds som jag var och är. Dagens slutsats blev att när man inte tycker om sig själv, så tycker man inte om att vara med andra. Jag tycker inte om mig själv. Det är evigheter sedan jag trivdes med mig själv, men på senare tid har jag inte ens tyckt om  mig själv. Jag fick en lista att fylla i som sträcker sig över en vecka, en dag i taget som är indelad i 8 tidsintervaller à 2 timmar. Jag ska notera vad jag gör/aktivitet och hur stark ångesten är vid det tillfället. Jag minns faktiskt inte vad han sa att syftet med listan är och jag undrar om den fyller någon funktion för mig, i alla fall inte som jag mår nu eftersom det inte är ångesten som är ett problem utan livsledan, hopplösheten, uppgivenheten, men jag försöker fram till nästa samtal.

Det regnade i morse och det var bara 8 grader. Jag hade 2 valmöjligheter: jag kunde hålla mig torr om fötterna eller så kunde jag slippa få ont. Jag valde att hålla mig torr och tog de vanliga kängorna som har noll dämpning och jag höll mig torr, men jag fick ont. Det hade inte varit fel om jag hade tagit handskar.....

Jag har inte gjort ryggövningarna sedan i torsdags. Jag har inte haft ont idag, men jag orkar helt enkelt inte. Det går inte. Det finns inga reserver till övers hur nödvändiga övningarna än må vara. I stället sover jag middag. Jag ligger bland filt och kuddar och inväntar sömnens möjlighet att få slippa undan en stund.

För tredje året i rad har vi en invansion av yttepyttiga myror. De kommer i maj och lämnar oss inte förrän framåt augusti. De håller till i köket och med tanke på den städning som gjordes för 1 vecka sedan, så har det ju nada, noll och intet med lort att göra. Ibland är det så'na mängder att det blir äckligt, men jag vet faktiskt om jag blir så störd av dem. Hade det varit spindlar däremot......

Pär och jag satte upp de nya lamporna i hallen igår kväll och det blev väldigt bra, riktigt bra ljus.

En dålig hungerdag.

Tung och långsam promenad tur och retur sjukgymnasten, 2 x 25 minuter. Ultraljud, elbehandling och tejpning. 45 minuter. Ses på torsdag igen! Faktum är att jag inte har haft lika ont i foten de senaste morgnarna (det är alltid värst efter en längre vila) vilket ska tolkas som ett tecken på att behandlingen fungerar. Det är tur att något fungerar nu för tiden vikten är oförändrad och ryggen är bara jävelskap och jag har ont i knäna och i armbågarna. Jag är leds. Jag är sjukt leds!

Det där lågkolhydratbrödet som jag skrev om i måndax var helt ok att rosta. På tisdagen köpte jag de 2 andra brödsorterna som fanns, ett ljust och ett med blåbär. Det med blåbär går absolut att äta, men det ljusa har en helskum konsistens. Det är segt och får mig att tänka på den sortens tunna skumplast som brukade ligga under diskstället när jag bodde hemma, men jag har naturligtvis aldrig har haft så'nt i munnen. När jag hade hämtat mitt bokpaket igår, så gick jag till Kaffestugan och köpte riktigt bröd. Ja, jag kallar det för riktigt för doften, konsistensen och smaken är rena himmelriket i jämförelse. Jag har ätit 3 frallor igår och idag med soltorkade tomater och de doftar pizza och har så mycket smak att de knappt behöver pålägg, men jag hade smör, ost och paprika på. Jag saknar bröd emellanåt för om jag är småhungrig, så är det så himla praktiskt att slänga ihop en matig macka tillsammans med te, men om de lågkolhydratiga alternativen inte blir bättre än de bröd jag köpte på Konsum, så avstår jag hellre. Nu blev jag toksugen på tomatfrallor igen!

Klockan 9 igen. Kroppen har sovit färdigt, men jag är allt annat än utvilad. Vad är det för poäng med att gå upp på morgonen om man ändå är så trött att man måste sova på eftermiddagen? Det blir att jag slösar energi på att ignorera tröttheten, att knuffa den framför mig tills det inte går längre och jag måste ta en rupplur och så - vips - har 2 timmar av eftermiddagen försvunnit. Jag tar hellre bort 2 timmar av förmiddagen då jag ändå sällan mår prima. Om jag sover på dagen, så gör jag inte det i sängen utan i soffan. Jag vill lixom hålla isär de 2 vilomöblerna och de gånger jag tupplurar i sängen, då är det allvar, då mår jag dåligt och det gjorde jag idag. Tavelspiken satt kvar i ryggen och till lunch tog jag 1 Ipren och efter lunchen vägrade jag göra ryggträningen pga värken utan stängde in mig i sovrummet, satte i öronproppar och sov i nästan 2 timmar. Det behövdes! Jag gjorde inte ryggträningen nu på kvällen heller. Jag orkar inte!!!!

Har jag tagit mig vatten över huvudet med dessa dårstädningar eller var det bara det överjävliga slitet i köket? Hur hade jag mått om Elin inte hade gjort så mycket som hon gjorde? Det är tänkt att jag ska ta hallen på onsdag och den borde bli en baggis i jämförelse. Det skulle kännas så snopet om jag inte orkade med de 3 rummen som är kvar. Jäkligt snopet. Tillfredsställelsen har varit oväntat stor.

Det blev en tung och långsam promenad idag när jag hämtade mitt bokpaket hos Filmkedjan (25 minuter plus 30 minuter). Jag hade Håkan Nessers röst i lurarna och fördelen med ljudbok jämfört med musik är att jag var så fokuserad på att lyssna att jag inte tänkte på hur tungt det var. Musik gör att jag vill hålla uppe tempot, kanske gå i takt när det är möjligt och jag blir bara besviken när jag känner att jag inte orkar.

Jag är solokvist ikväll. Pär är ju på Öland och Elin sover hos sin pojkvän, Robin. Elin träffade honom på ett gammalt hederligt sätt då han helt enkelt raggade upp henne en lördagskväll då hon var ute och svängde sina lurviga. Han är svensk, vuxen, har flyttat hemifrån, har ett arbete och går inte i ledbanden av någon religiös inriktning. Han e ok!

Jag gav marsvinen frukostgrönsakerna klockan 5 och somnade sedan om utan problem. Jag vaknade av mig själv klockan 9 och tydligen hade kroppen sovit färdigt även om jag inte kände mig utvilad. Jag låg kvar i sängen i en timme till och lyssnade på det oupphörliga fågelkvittret och sämre kan man ha det.

Vi har haft sommartemperaturer både igår och idag och kanske är det jag som inte har vant mig vid värme ännu, men när jag gick till Konsum kändes det som runt 25 grader istället för de 18 som termometern visade. Jag köpte en pocket, "Samnang, tiggarpojken" som jag har börjat läsa i fortsatt väntan på bokpaketet. Det var det dokumentära, det verklighetsbaserade som lockade mig, men jag tror att det blir för mycket verklighet. Det är så fruktansvärt eländigt att jag inte vet om jag orkar och då har jag läst knappt 50 sidor. Det är ju den här verkligheten som jag gör allt för att slippa hantera genom att inte hänga med i nyhetsflödet. Jag klarar inte av det. Den ger mig ångest.

Jag har inte haft riktigt lika ont i ryggen idag. Igår var spiken i samma storlek som den man använder när man lägger räls och idag är den i samma storlek som man använder att hänga upp tavlor med. Jag slumrade i soffan en dryg timme idag igen.

Nu när Humlan inte längre är kvar, så provade vi att sätta ihop Maja och Alice med dem övriga igen. Maja mobbade Humlan å det grövsta och jag hoppades att det skulle ändras till det bättre nu, men icke. Maja gav sig på Ester i stället som är gammal och rätt skruttig och dessutom ser dåligt vilket gör att hon sällan lämnar buren. Till slut satte jag upp systrarna Gnissel & Gnek i den övre buren igen. Kan ett marsvin vara elakt? Eller hade Maja det inte bra hos sina förra ägare?

Åh, vad jag sov gott i natt! Somnade långt före midnatt och har förmodligen snarkat eller så har jag sovit som en död. Det finns inga vittnen. Vid halv 10 hade jag sovit färdigt, så jag steg upp. Elin var redan igång med städning hos marsvinen och en timme senare tog jag itu med lådorna som jag var tvungen att hoppa över igår och dörrarna till kylskåpet och frysen. Jag rensade lådorna och hittade en hel del som Elin kan ta med till Röda Korset-butiken där hon frivilligarbetar några timmar varje lördag. Det var inget tungt arbete jämfört med gårdagens, men ryggen tjoade inte av glädje och nu har jag som-en-spik-rakt-in-ont. En dubbeldos hjälpte inte, att röra mig hjälper inte, att sitta hjälper definitivt inte, ryggträningen kändes bra 2 gånger och det enda som har känts bra var att ligga på sidan (i soffan) och sova en stund.

Jag har läst 2 bra böcker den senaste tiden, "Caipirinha med döden"  som har ett slut som jag tycker är sååååå bra, exactly my cup of tea och "Hjärtblad". Båda hamnar i hyllan för omläsning. Jag lyssnat färdigt på "Sagan om Ringen" och visst är den bra, men den tredje delen är seg med alldeles för många slag och högtravande tal om släkter och anfäder. Not my cup of tea. Sedan lyssnade jag på den fjärde boken av Lars Kepler, "Sandmannen" som kändes som en sorts upplösning och fick mig att undra om det blir en femte bok om den sjukt envise kriminalkommissarien Joona Linna. Jurek Walter hade mycket som påminde om Hannibal Lecter. Så bra att jag sträck-lyssnade. Nu lyssnar jag på "Himmel över London" vars handling jag inte kände mig så lockad av, men som är riktigt bra, Håkan-Nesser-bra med honom själv som uppläsare. Jag väntar på ett bokpaket och läser om en gammal bok medan jag väntar.

Det tog sjuochenhalv timme att städa och om Elin inte hade hjälpt mig så mycket som hon gjorde, så hade jag haft bra mycket mer än bara lådorna kvar som jag är tvingad att lämna till imorgon. Herreminje, vilket satans slit, men nu har jag ett så pass rent kök att jag känner mig nöjd, tillfredsställd. Hyllor och skåp är rensade och rengjorda och jag har ålat runt på golvet och torkat lister och mer än hälften av kryddburkarna är väck pga utgånget datum, endel som gått hädan så tidigt som 2009. Köksmattan låg ute på balkongen hela dagen och brist på möjligheter att piska den gjorde att jag fick nöja mig med att dammsuga båda sidorna och när vi lade tillbaka den, så vände vi den finare, mindre fläckade och marsvinsgnagda sidan upp. Man får inte va' dum!

Efter badrumsstädningen, så gjorde jag det längre ryggträningsprogrammet och jag tror att det hjälpte eftersom jag inte hade ont eller var stel dagen efter, men idag klarade jag inte det. Det gjorde ont och när det gör ont ska man låta bli. Jag har så in i h-vete ont i ryggen, i musklerna att jag nästan tappar andan! De knyter sig i protest, så fort jag rör mig och allt bara låser sig, de krampar. Jag har tagit en dubbeldos för 2 timmar sedan, men det vete 17 om den hade någon effekt. Det kommer att bli ljuvligt att få lägga sig raklång i sängen, slappna av i hela kroppen och sova. De 2 senaste nätterna har varit dåliga och jag har inte fått ligga ifred och snarka utan att Pär har knuffat på mig. Idag åkte han till Öland och nu kanske både han och jag får sova ordentligt några nätter.

Samma belöning som förra veckan: en Cola.

Idag kom ett brev med ett datum för min koloskpi, men den kommer jag att lämna återbud till. Näver gånna häppen!

Det tog 25 minuter att promenera till sjukgymnasten. Jag hade ont och jag var erbarmligt trött. EB körde först ultraljud på hälen. Hon smetade på gelén och gnuggade runt med ultraljudsmojängen. Den här gången var det på gränsen till smärtsamt, vanligtvis känns det ingenting och jag undrar om det verkligen har någon effekt. Sedan fick jag elbehandling. Självhäftande lappar som hon fäste sladdar på som i sin tur är kopplade till ett batteri. Sedan skruvar hon upp styrkan och det är en pulserande, pirrande känsla som påminner om när foten har somnat. Jag låg och räknade pulserna. Ett-två-tre-fyra-fem-sex-sju-åååååtta. Ett-två-tre-fyra-fem-sex-sju-åååååtta. Det är skönt! Under tiden fick jag lyssna på avslappningsmusik. Panflöjt, stråkar och piano, mycket behagligt. Jag var ännu tröttare efteråt och hade ONT.

Jag hämtade ut en ny laddning av Stilnoct (egentligen Zolpiderm som ju är billigare, gu'bevars!) på apoteket och det var faktiskt ingen kö. Medan jag var där bestämde jag mig för att faktiskt ta bussen hem och jag hade tur igen när jag inte behövde vänta mer än 1 minut innan den kom tuffande. Visserligen får jag gå sista biten från Rönninge centrum (knappt 10 minuter), men jag sparade in 15 minuter och skonade foten.

Efter lunchen skulle jag ha kört rygg-programmet, den längre versionen, men jag kände att nu räcker det. Idag orkar jag inte, helt enkelt! Jag halvsov i soffan i dryga 2 timmar i stället och jag har inte ryggträna nu på kvällen heller.

Det är ledset hemma hos oss ikväll för vår älskade Humlesnurr har dött. Hon har varit sjuk länge, men hon har absolut inte mått dåligt utom de senaste veckorna. Jag har velat ta henne till veterinären för avlivning, för hennes skull, men jag har blivit nedröstad varje gång. Visst f-n är det jobbigt att genomföra en så'n sak, men det här tycker jag är betydligt jobbigare! Humlis blev 4,5 år och jag vet att hon har haft det bra hos oss och jag kan inte låta bli att undra vad hennes radarkompis Mimmi ska göra nu?