......att anledningen till att kättare brändes och inte bara halshöggs som andra syndare och brottslingar var att om de begravdes i jord, så skulle kätteriet spridas i marken som en sjukdom?

Halv-fridens.    

Jag tänker för mycket. Jag skulle må bra av att tänka och analysera mindre. När jag var deprimerad förra hösten, så spelade det ingen roll hur mycket jag tänkte eller analyserade för då fanns det ingen specifik yttre orsak till att jag mådde så dåligt och därför fanns det ingenting att åtgärda för att jag skulle må bättre.  Jag är i analyseringstagen igen eftersom jag är så fruktansvärt trött. Jag sover 11-12 timmar per dygn, men det känns inte tillräckligt. "Du skulle kanske inte vara så trött om du gjorde mer än att bara sitta inomhus hela dagarna" sa Pär till mig igår kväll efter att ha mullat runt i skogen i ett par dagar ungefär som att han hade en fullt legitim anledning att vara trött, han hade ju faktiskt gjort någonting. Jag blängde, men valde att inte svara för visst kan man bli trött av att inte göra någonting, men det är en annan sorts trötthet. Det handlar mer om slöhet. Jag har permanent sjukersättning och det är på grund av en permanent sjukdom, en sjukdom som jag kommer att leva med tills jag dör, en sjukdom som inte bara hindrar mig från att försörja mig som vanligt utan även drar ned min funktion i vardagen. Kort sagt, så orkar inte jag lika mycket som en Fullt Frisk Människa och det gäller att komma ihåg det. Även för mig! Jag har oerhört svårt att acceptera att jag inte orkar lika mycket som jag skulle vilja eller som jag tycker att jag borde, jag kämpar med den acceptansen och det vidhängande dåliga samvetet dagligen. För gudarna ska veta att jag har dåligt samvete för detta!

Nu tänker jag komma till saken och för att undvika ett enda sammanhängande och svårläst stycke, så inleder jag ett nytt. När en Fullt Frisk Människa får veta att hennes tandvärk beror på en spräckt tand och tandläkaren försöker laga den vid 2 tillfällen, men inget blir bättre och det slutar med ett beslut om att tanden ska tas bort, så tar det kanske inte alltför mycket på krafterna även om det är jobbigt för vem som helst att ha ont och ta värktabletter flera gånger om dagen. När samma sak händer en Inte Fullt Frisk Människa, så tar det på krafterna mer än hon skulle önska och att ha denna spräckta tand 3 månader innan den slutligen ska väck är ingen picknick. Lägg sedan till oro för själva ingreppet, en oro som visar sig vara bra mycket större än vad hon har erkänt ens för sig själv och sedan den naturliga stress för kroppen som även den minsta operation innebär - är det egentligen så märkligt om den Inte Fullt Friska Människan blir trött i många dagar efteråt?! Har jag rätt eller har jag rätt?

Stor trötthet drar ofta till sig depression. Depression innebär ofta stor trötthet. En ond cirkel. Onda cirklar bör brytas, men när? Eftersom jag alltid har tänkt mycket och analyserat, så har det lett till att jag känner mig själv väldigt väl. Jag känner igen de olika stegen när jag mår dåligt och jag vet när det är läge att bryta en ond cirkel. Det är sällan läge att bryta den onda cirkeln när omgivningen tycker att jag borde det. Det händer att inte jag heller har tålamod att vänta tills det verkligen är dax, men då slår det alltid tillbaka. Det är inte riktigt rätt läge ännu att bryta just den här onda cirkeln. Det har bara gått 5 dagar. Jag måste tillåta mig själv att sova färdigt. Jag måste tillåta kroppen, närmare bestämt käken att få läka färdigt i lugn och ro. Det har bara gått 5 dagar, inte 5 månader eller 5 år utan 5 dagar. Jag kommer att få tillbaka orken. Jag kommer att orka promenera och styrketräna igen. Jag måste bara ha lite tålamod. Jag är ju redan permanent sjuk och permanent hemma, så då kan jag väl tillåta mig själv att sova, vila och läka i lugn och ro.

O-fridens.