En sprillans ny mobiltelefon! En Sony Ericsson Hazel som är lika vackert röd som min gamla som nu går i pension (den fungerar dåligt att prata i pga ett glapp).

Jag fick ett "hands-free-set" oxå även om det inte fanns med på önskelistan och med det kan jag sköta musiken trådlöst medan mobilen ligger i en helt annan ficka. Så'nt tycker Pär och Elin är übercoolt och jag tänker försöka lära mig tekniken. Kanske får även min lilla rosa MP3 gå i pension. Jag är lite teknik-rädd faktiskt. Det tar så himla lång tid för mig att lära mig nya tekniska finesser. Huuu....

Filmer. 3 stycken + första säsongen av en serie. En fransk film som heter "Den första dagen på resten av ditt liv".  "Kids are all right" med många riktigt bra skådespelare. En dokumentärfilm om den franska operabaletten, "La danse". Sist, men inte minst fick jag den första säsongen av en brittisk serie som heter "Lark Rise to Candleford".  Det blir många, många trevliga timmar i soffan framöver!

Just nu är jag inne på sista avsnittet av "Heroes" fjärde säsong och sedan ska jag se den första säsongen av "Big love".

Fridens. 

I filmen "Dimmornas bro", mot slutet, så säger Vivien Leighs rollfigurs blivande svärmor en sak som mina tankar ofta återkommer till eftersom det stämmer så bra. Hon säger att både stor sorg och stor glädje kan göra att man har svårt att somna. De flesta har väl någon gång legat och snurrat i sängen av sömnlöshet pga en massa elände och bekymmer, men har ni någon gång legat sömnlös tack vare att ni är glada eller lättade? Jag upplever båda sorternas sömnlöshet då och då och igår kväll tog det mer än en timma innan jag kunde somna tack vare att jag kände en stor lättnad över att vara befriad från rehab och arbetsträning; att det jag hävdat från start, nämligen att jag är alltför sjuk, äntligen hade fått fäste hos Af och FK. När jag väl somnat, så drömde jag helskumt och vaknade ungefär 72 gånger. Tröttheten kommer i morgon. Det vet jag.

Igår eftermiddag fick Elin en idé om att hon och jag kunde åka in till Stockholm tillsammans med våra presentkort idag, torsdag, så det gjorde vi. Vi steg upp vid 9, klädde på oss och gjorde oss i ordning. Jag har en liten prov-parfym-flaska som jag tappade på badrumsgolvet. Den gick inte sönder utan jag hörde hur den rullade iväg och landade någonstans, men var? Jag låg dubbelvikt med rumpan i vädret i flera minuter och jag tittade under badkaret flera gånger, men såg den inte. Elin tyckte det såg jättekul ut.     Sedan kröp jag närmare badkaret och kikade en gång till och där låg den, men det var knappt att jag nådde den med fingertopparna. Är det så här min födelsedag kommer att bli? undrade jag. När vi hade ytterkläderna på för att gå, så upptäckte Elin att min superfina, lilla diamant-nalle som jag har på kapp-slaget hade lossnat och försvunnit!! Den som jag fick av Lotten-Totten och som har suttit fast på kappan sedan i oktober.      Ännu ett tecken på hur dagen skulle fortskrida? Vi halkade ned till tåget med flera oops!-ögonblick, men vi höll oss upprätta. Vi kom till stationen 5 över 10 och tåget skulle gå 17 över. Klockan blev 15 över och den blev 20 över, men inget tåg. *dingdång* Tåget är inställt pga vagnfel. Nästa tåg skulle gå 10.32, men endast till Älvsjö pga sprängarbeten vid city-banan. Nästa tåg efter det skulle gå 10.47, men det fanns inga garantier. Då gick luften ur mig. Jag hade ingen lust att vänta en dryg halvtimme bara för att få använda presentkorten. När luften hade gått ur mig, så snedtände jag och blev helt enkelt skit-sur . Besviken och skit-sur och det-var-väl-djävla-typiskt-nu-när-det-är-min-förbannade-födelsedag-och-allt!!!     Jag satte av i ett så'nt raseri-tempo att Elin halkade efter och när jag kom hem, så låste jag in mig i sovrummet, bytte om och kröp ned i sängen och tjurade. Rätt och slätt tjurande på min 46-årsdag eller kanske 4,6 års-dagen?  Jag låg där i kanske en kvart medan min upprörda andning lugnade ned sig och hjärnan började lägga sig i och komma med alternativ. 46-åriga alternativ mot 4,6-åriga alternativ. Jag kunde stiga upp ur sängen, göra en kanna te och krypa upp i soffan, så kanske det skulle bli bättre eller så kunde jag ligga kvar och tjura och vara grinig och förstöra dagen och stämningen för alla inblandade. Jag steg upp och gjorde en kanna te och sedan såg Elin och jag några avsnitt av "OC". Det känns bättre nu, 4 timmar senare och jag såååå stolt över att jag lyckades bete mig moget och förnuftigt.     Jag behöver ingen som helst hjälp med att tänka rätt!!! 

Kommer ni ihåg Ängelbrekt? Nallen jag fick från Pär på Alla Hjärtans Dag. Han har visat sig föra tur med sig och jag har börjat förlita mig på den lille pälsfiguren och han följer med mig överallt, men med tanke på hur det gick med tågen idag, så fick mitt förtroende för honom en knäck. Hur kunde han göra så? På min fölsedag?! Jag har intalat mig att det finns en anledning till att vi inte kom iväg. 10.47-tåget kanske var inställt det med eller så spårade det ur eller så var det dårmycket folk inne i sta'n eller så skulle vi ha blivit rånade på Åhléns eller så kanske jag skulle ha halkat igen, en gång för mycket eller så skulle jag ha köpt något som jag ångrade eller..... Det visade sig inte vara mer än vädret som Ängelbrekt ville skona oss ifrån. Det blåser som 17 här sedan några dagar och vid halv 14 började det dessutom att snöa. Om vi hade kommit iväg, så hade vi varit tvungna att halka oss upp från stationen i snöstorm. Det ni! Tack, Ängelbrekt - min tro på dig är återupprättad! Elin och jag eller bara jag ska göra ett nytt försök på lördag.

   Min skyddsängel.

Fridens.