......varför så många självbiografiska böcker är så dåligt skrivna?

*jag började läsa "När ingen annan ser" av Duncan Fairhurst, men den var inte tillräckligt bra skriven för att jag skulle vilja läsa den till slut.*

Den här långfredagen har varit ovanlig helt enkelt för att den inte har känts så där smärtsamt lång som den brukar. Ett knep är att sova till efter 10 för det förkortar dagen avsevärt! Klockan hann bli närmare halv 1 innan Pär och jag kom iväg på promenad (det är vid den tiden jag brukar komma hem annars...). "Titta efter tussilago som jag kan fota!" bad Pär. Det gjorde vi. Vi gick och gick i den varma vårsolen. När vi passerade stallet, så kom en tjej utridande och jag säger bara en sak: hästar är S T O R A! Stora och stiliga och hovarnas klappeti-klapp mot asfalten var en härlig omväxling till den vanligare ljuden av bilar. Det var inte mycket folk i rörelse. En del husägare som tvingats ut för att ta hand om spirande växtlighet och för att beskära träd. Tussilagona lyste med sin frånvaro. Jag tror att de blev något skrämda av onsdagens plötsliga kyla och drog sig tillbaka och nu vågar de väl inte riktigt lita på det bedrägliga april-vädret. När vi kom in på sluttampen, så hittade vi dem till slut! De trängdes tillsammans vid en solvarm sten och de sträckte sig mot solen. Inte helt olikt soldyrkande homo sapiens......

Ytterligare en bit framåt fanns det riktigt fina videkissar. Promenaden tog 65 minuter och tempot var inte speciellt högt. Efteråt stretchade jag hela benen och inte bara vaderna. Skönt!

Vår Konsumbutik håller på med en mindre ombyggnation och hyllor och varor flyttas om helt och hållet. Godiset har alltid varit närmast kassorna och vid det här laget, så vet väl alla att det finns en konsument-psykologisk anledning till det? Nu har godishyllorna flyttats lite längre in. I stället står tidningshyllan där och hyllan med diverse "hälsokost" som vitaminbrus-tabletter och Nutrilett & Co. Vilken konsument-psykologi ligger bakom DEN placeringen, tro?

Fridens.

........varför jag har en blå och öm tånagel?

*jag har inget minne av att ha slagit i tån....*

Nu är Pärs skjortor strukna.

Buren är städad.

Theralen.

Fridens.

Elin hade svårt att somna igår och vi satt uppe och såg en halvdålig thriller som jag spelade in samtidigt (jag avbröt inspelningen eftersom filmen inte var tillräckligt bra för att se en gång till). Elin kröp tillbaka i säng halv 1, men jag hade ingen lust att sova, så jag fortsatte att se inspelade filmer. Det var två stycken och ingen av dem var bra. Igår spelade jag in 3 filmer och INGEN var sevärd. Tungt. Det är det som är den absoluta fördelen med en inspelningsbar DVD. Den är som en digitalkamera med ett visst utrymme att spara i och man kan radera eller bränna över på skiva precis som man behagar. Häromdagen dök det upp en blå meddelanderuta som informerade om att nu var det inte så där jättemycket utrymme kvar på hårddisken vilket gjorde att jag raderade upp emot 15 filmer och program som vi inte ville se fler gånger eller spara.

När jag satt där mitt i natten med TV:n på låg volym för att inte störa Pär som sov i rummet bredvid och allt annat var tysssssssst, så hörde jag ett susande. Den sortens susande som jag förknippar med sommaren. Susandet av regn som öser ner. När jag tittade ut, så glänste allt vått i skenet av gatlyktorna. Det första riktiga vårregnet som inte har det minsta med snö att göra. Livgivande regn för knoppar och gräs. Idag är det blött, mulet och 7 plusgrader. Redan igår bestämde jag mig för att det här skulle bli en vilodag. Allt promenerande känns i benen och jag vill ha en pyjamasdag. Pyjamas eller ej, så har jag saker att göra. Tyvärr. Burstädning och skjortstrykning. Den ena kuliga saken efter den andra. ;-)  Dagens middag är busenkel: äggröra med prinskorv och några tomater. Liiiiiite påskigt. Pär arbetar bara halv dag idag och när han är påskledig, så ska han laga all mat vilket innebär att jag diskar. Ni ser - kuligheterna bara haglar! Fördelen med att jaaaaaaaaag diskar är att jaaaaaaaaaaag (och Elin) använder disksvamp och då blir det myyyyyyycket renare än när Pär diskar med sin spretiga diskborste. 

Fridens.

Jag vågade lägga ut ett foto av mig själv.

Alla glada och positiva reaktioner på mitt självutlämnande.

Bokbeställningen på 3 inbundna böcker (jag läser pocket så ofta att det känns lyxigt att läsa inbundna ibland).

Fridens.

Jag säger ofta att jag inte är fåfäng (det ÄR jag inte!) och att jag inte bryr mig alltför mycket om hur jag ser ut. Varför tycker jag då så otroligt illa om att se mig själv på bild?? Nu är jag trött på den inställningen, så från och med idag finns jag själv på presentationsbilden. Pär tog fotot en av kvällarna i Italien förra året och det är det enda fotot som jag inte ryggar tillbaka när jag får se. Det här är bland det läskigaste jag har gjort!

Fridens.