Idag fick jag ett brev angående remissen som Husläkaren skrev till Södertälje psykiatriska och jag har fått en tid hos överläkaren så snart som den 18:e! Imponerande! Den överläkare som samarbetade med vårdcentralen har, tyvärr, gått i pension (han var OTROLIGT bra!) och det måste han väl få göra antar jag.

Pär kom hem från Öland igår och hade med sig svärfar som har ärenden i Stockholm under ett par dagar. Jag lagade chili con carne à la Viktväktarna som de och Elin åt. Jag hade ingen matlust och jag tycker inte om den rätten, så jag drog mig tillbaka till vardagsrummet med min bärbara. Senare på kvällen, så sa Pär att han ville prata med mig om omfördelning av "vem som gör vad". "Jaha" tänkte jag "nu tycker han väl att han gör för mycket igen", men jag hade fel. Han har tagit över matsedel och matlagning vilket innebär att jag diskar i stället. Vi har haft den uppdelningen förut och då har det fungerat, så då fungerar det nog nu oxå. Eftersom det är Pär som är intresserad av mat över huvud taget, så är det ju smartare att han donar med matsedeln och matlagningen. Jag tror oxå att det är för att försäkra sig om att verkligen få lagad middag varje dag för det har varit si och så med det den senaste tiden. Ett visst kontorllbehov.....

Allt det här med mat och kostvägar har blivit ett stressmoment för mig och det är på väg att få orimliga proportioner. Jag kan aldrig känna hunger utan att automatiskt tänka på vad jag BÖR äta i stället för vad jag VILL äta. OM jag vill äta. Jag kan inte längre äta en måltid utan Den Gnetiga Rösten i bakhuvudet: ät nu så att du verkligen blir mätt ät det och ät inte det vänj dig vid vatten till maten även om du tycker det är godare med mjölk undrar om det är socker i det här och jag undrar vilken funktion det här triggar igång som gör att jag går upp i vikt och så vidare och så vidare i all oändlighet. FY FAN! De flesta har svårt att förstå att jag kan vara hungrig utan att vilja äta, men dit har jag kommit.  Jag kommer att ta upp det här med både Överläkaren och Kuratorn när jag så småningom får tid hos henne....

Jag spelade Sims till halv 3 i natt. Jag blev så indragen i min familj att det var svårt att sluta. Vissa familjer blir bättre än andra och är därför roligare att spela med. Elin väckte mig klockan 8 för att jag skulle hålla henne sällskap tills hon skulle gå. Vid halv 11 lade jag mig i soffan för att sova, men det blev bara en sorts obekväm slummer. Efter det duschade jag och sedan kom Elin hem efter bara halva dagen med förkylning. Jag mår något bättre. Pär låter fortfarande täppt. En monsterförkylning!

Det går utför med precis allt och jag har ingen ork att stoppa upp nerfärden.

Jag vet inte om jag har lust heller.

Jag klarar inte av att läsa.

Jag vänder allt mer på dygnet.

Jag har inte tränat ordentligt på flera veckor.

Jag skiter fullständigt i allt vad kost heter.

Det skär sig allt mer med Pär.

Kommer jag att ångra mig om jag släpper taget?

JAG har inget kontrollbehov.

O-fridens.

 

T

7 september 2009 18:28

Sims och film går bra?
Bra att sjukvårdens remisskvarnar malt fort denna gången Éwa.
Jag känner med dig.
Hälsn. Tina

http://www.suntliv.bloggagratis.se

 

Nannis

7 september 2009 21:25

Det gör mig ont att läsa hur du mår, önskar verkligen det fanns något jag kunde göra för dig. Tänker på dig! *kram*

http://nannis.blogg.se

 

Vicky

10 september 2009 13:41

Oj, vi är så lika att det nästan är skrämmande. Jag kan också bli helt "besatt av Sims" älskar Harry Potter som du vet, jag tror att det handlar om att man inte riktigt orkar med verkligheten.

http://vickileh.bloggagratis.se

Från
    Kom ihåg mig
URL

Säkerhetskod
     

Kommentar

Nu flyttar jag härifrån efter drygt 7 års bloggande. Naturligtvis ska jag fortsätta att blogga, men på en helt egen domän för att verkligen säkerställa äganderätten till mina texter. Jag flyttar hit: http://www.ewasundback.se/. Jag hoppas att ni följ...

"Spiderman" med Toby McGuire och Kirsten Dunst. Det är inte bara tecknade filmer som fungerar när jag vill fly verkligheten. Superhjältar kan rädda mig för 2 timmar i taget. "Spiderman" är 12 år och det är länge sedan jag såg den, men just ikväll var...

Elin störde mig. Pär irriterade mig. Båda gick mig på nerverna på ett sätt som definitivt hade att göra med ångest och sällskapssjuka. När det var 1 timme och 20 minuter kvar innan vi skulle åka till svärisarna för att fira julafton satte jag mig i s...

...tycker om den träningsvärk som jag har idag och när inte ens jag gör det,ja, då är den löjligt grym. Jag har faktiskt tagit värktabletter för att över huvud taget kunna röra mig smärtfritt. I förmiddags var träningsvärken inte alltför hemsk och ja...

Föddes och växte upp i Kiruna. Flyttade därifrån när jag var 22 år. Nästan flydde. De sista åren jag bodde där mådde jag oerhört dåligt och det är den känslan som blev mitt bestående minne av stan. Av en slump hittade jag en Kirunagrupp på FB med mån...