I morse var det helt mulet, stilla och +16. När jag knatade iväg till vc:n, så började molntäcket spricka upp och det var riktigt svettigt i solen. Nu blåser det som tusan och temperaturen har stigit till +20. Vindarna är svala och i skuggan är det behagligt svalt medan det känns som värsta sommarvärmen i solen. Inom hus känns det klibbigt och jag öppnar och stänger fönster hela tiden; klibbigt övergår i FÖR svalt och sedan blir det klibbigt igen. Knäppt! Den riktiga höstmånaden har börjat, men det är egentligen bara solens höjd på himlen som skvallrar om att en ny årstid är i faggorna.

Jag är fortfarande förkyld. Hostar när jag anstränger mig och känner mig matt. Det var otroligt tungt att promenera idag, men jag tog tid på mig för att kunna gå långsamt och det kändes, trots allt, inte så pjåkigt. Elin är/har varit förkyld. Hon ynkade sig igenom hela helgen och var hemma från skolan igår, men idag slutade hon redan halv 13, så det orkade hon med. Pär, där emot, är däckad. Han har till och med feber. Han är hemma idag och även i morgon pga febern och ligger mest i sängen med rullgardinen nere. Det är tur att han är vuxen och självgående för det finns inte det minsta lilla korn av omvårdnads-lust hos mig! Faktum är att jag tvingade med honom till Konsum - med bilen - för veckohandlingen. När Elin och jag är förkylda, så fnyser han mest åt vår klagolåt fast vi inte klagar ens i närheten lika mycket som han gör. Jag är hjärtligt trött på det och kan inte längre skratta åt att "män är så mycket sjukare och plågas mer". Jag håller med om att han är betydligt sjukare än vad jag var (jag får aldrig feber vad nu det beor på. Dåligt immunförsvar?), men det är inte samma sak som att jag inte mår dåligt av min förkylning. Pga depressioner och ledbesvär, så är mitt utgångsläge sämre, men eftersom jag redan "går hemma" på heltid, så rankas inte mina förkylningar lika högt, eller?

Jag är leds!

Jag är arg!

Jag är trött!

Jag känner mig pressad och stressad och det är av de anledningarna som jag tackade ja till Husläkarens erbjudande om att prata med kuratorn. Jag måste få ventilera mig hos någon som inte är känslomässigt inblandad. Jag måste få bekräftelse (så som jag får av min Husläkare) på att jag inte bara gnäller.

Jag berättade för Husläkaren att det är fortsatt tjafsigt mellan Pär och mig. Småtjafs. Grinigheter. Pikar och spydigheter, men aldrig gräl. Pär känner sig påhoppad och jag känner mig sårad. Min nuvarande taktik, som går ut på att inte nappa på eventuella krokar utan tiga och omgruppera, grundar sig på ren trötthet. Exempel: när vi handlade idag, så köpte jag choklad till Elin. Pär skulle köpa halstabletter, men vi kunde konstatera att det var väldigt urplockat. I bilen på väg hem, så funderade jag högt och undrade om de tänker möblera om i godishyllan igen och att det var anledningen till att nästan allt var slut. "Jag vet inte" svarade Pär och lade sedan till "Jag tycker att vi köper mycket godis igen eller inte jag då utan du och Elin." Jag nappade inte på kroken. Vad fasen var det uttalandet bra för???

Jag gör ständigt nya försök med att bättra på mig själv eftersom det aldrig, ALDRIG går att ändra någon annan. Jag försöker att dra ned på ironin och spydigheterna i hopp om att Pär oxå ska göra det. Jag försöker att vara hjälpsam utan att han eller Elin ska behöva be om hjälp först. Jag orkar sällan hålla på mer än några dagar eftersom jag sällan får det gensvar jag är ute efter. Min Husläkare tycker att det var väldigt generös inställning, men "Var ska DU tanka för att få ork att fortsätta så?" Det var så vi kom in på kuratorn.

Fridens.

 

Elin

1 september 2009 17:29

I'm always on your side. :)

 

T

1 september 2009 18:35

Skikade du P till affären trots feber? Stackars.

Det är inte lätt när alla är sjuka. :(
Krya på er.
Hoppas du får en bra kurator.

Ewa, Alva har börjat låte mer igen, trots Bactrim. Pratat med vetrinärspraktiken i dag :(

Kram från Tina

 

Anna

1 september 2009 19:37

det där lät ju inte särskillt kul
men så är väll livet... hoppas du får en bättre dag imorgon...

http://en-helt-ovanligt-vanlig-mamma.bloggagratis.

 

Marianne

1 september 2009 22:26

Vi har ett underbart sensommarväder och jag hoppas vi ska få behålla det ett tag till.
Att gå omkring och vara förkyld och samtidigt måste fungera i vardagen tar musten ur en. Man behöver inte vara sängliggande med feber för att räknas till de som är sjuka.
Jag hoppas du ska hitta fler saker som kan ge dig energi.
Ha det gott

http://www.ekoxenskennel.se

 

Nannis

2 september 2009 09:29

Fy, inte kul att vara sjuk *kramar om*

Menar inget illa när jag skriver det här: Ibland är det skönt att vara singel!

Fast jag har ett så himla tjafsigt förhållande bakom mig så jag är inte rätt person att uttala mig nu, speciellt eftersom jag är sårad än också. Men ändå.. det finns saker jag inte saknar med honom - just dessa tjafs som småsaker! Det var som att vi talade olika språk.. Men så är vi född i olika världar också, och då menar jag inte män är från månen och kvinnor venus - sånt skit tror jag inte ett smack på! Men uppfostran/erfarenhter etc formar den vi blir. Han kanske, liksom P, inte menade illa när han sa saker, men jag uppfattade det så. Eller tvärtom.

En sak är klar; förhållanden och relationer är inte enkla!

http://nannis.blogg.se

 

Nini

5 september 2009 11:23

Ta ingen skit! Jag gjorde det alldeles för länge.

http://nini.bloggagratis.se

Från
    Kom ihåg mig
URL

Säkerhetskod
     

Kommentar

Nu flyttar jag härifrån efter drygt 7 års bloggande. Naturligtvis ska jag fortsätta att blogga, men på en helt egen domän för att verkligen säkerställa äganderätten till mina texter. Jag flyttar hit: http://www.ewasundback.se/. Jag hoppas att ni följ...

"Spiderman" med Toby McGuire och Kirsten Dunst. Det är inte bara tecknade filmer som fungerar när jag vill fly verkligheten. Superhjältar kan rädda mig för 2 timmar i taget. "Spiderman" är 12 år och det är länge sedan jag såg den, men just ikväll var...

Elin störde mig. Pär irriterade mig. Båda gick mig på nerverna på ett sätt som definitivt hade att göra med ångest och sällskapssjuka. När det var 1 timme och 20 minuter kvar innan vi skulle åka till svärisarna för att fira julafton satte jag mig i s...

...tycker om den träningsvärk som jag har idag och när inte ens jag gör det,ja, då är den löjligt grym. Jag har faktiskt tagit värktabletter för att över huvud taget kunna röra mig smärtfritt. I förmiddags var träningsvärken inte alltför hemsk och ja...

Föddes och växte upp i Kiruna. Flyttade därifrån när jag var 22 år. Nästan flydde. De sista åren jag bodde där mådde jag oerhört dåligt och det är den känslan som blev mitt bestående minne av stan. Av en slump hittade jag en Kirunagrupp på FB med mån...