Pyjamas, tända lampor och ljus.

Det snöar, men det är så fisigt att jag inte orkar glädja mig åt det.

Maggan verkar vara bättre i benet, men får tillbringa en dag till inlåst med Nåna.

"Orlando" är en fruktansvärt ordrik berättelse och passar utmärkt som ljud-bok för jag skulle aldrig orka läsa den själv. Det hörs på Ewa Fröling att hon blir torr i munnen emellanåt.... Den har filmatiserats, men HUR gör man en film som är så fullständigt befriad från all diaglog???

Medan jag lyssnade arbetade jag med ett litet teckningsuppdrag från Pär. Det var snabbt gjort och sedan försökte jag hitta på något själv och det gick inte. Det resulterade bara i samma gamla kludd i samma gamla stil och jag insåg: "Det här är inte roligt längre! Det är helt enkelt inte roligt att teckna längre!". Jag känner sorg. Jag lutar åt att ställa undan all utrustning utom synhåll för att slippa dåligt samvete varje gång jag dammtorkar mitt bord och konstaterar att tjockleken på dammlagret är ett tydligt tecken på att det kreativiteten har tynat bort. Förutom den grundläggande glädjen i att själv skapa bilder, så har jag alltid föredragit just teckning för att det är så få prylar som behövs; det är lätt att ta fram och det är lätt att ha med sig. Akvareller eller olja faller bort av just den anledningen. En period höll jag på med mosaik och gjorde grytunderlägg, men det tar plats och det är ganska tungt och det är alldeles för mycket utrustning. Se'n är det ju handen som inte orkar så länge som jag brukar vilja....

Apropå Vasaloppet: för 15 år sedan gick det loppet söndagen den 7 mars. Det minns jag för då var farmor och farfar på besök (de bodde i Luleå då) och fick hålla sitt första barnbarn, Elin som var tre dagar gammal.

Fridens.

Elin är 4 månader, nymatad och på ett strålande humör. Hon hade mörkt bruna ögon från start.

 

Marianne

2 mars 2008 23:15

Jag gillar att läsa, men har sällan tillräckligt med tid över för att sitta med en bok. Nja, jag tar mig sällan tid att sitta och läsa, för jag prioriterar att jobba med mina hundar. Men idag är det ett underskattat nöje att läsa bra böcker. Tv, datorn mm har tagit över mycket av folks fritid. Tyvärr.

http://ekoxenskennel.bloggagratis.se

 

mats

3 mars 2008 21:41

Söt Elin!

http://matspalats.blogg.se

 

margus

3 mars 2008 23:18

Vilket underbart foto av Elin!

Läser i din blogg att du känner sorg över frånvaron av kreativitet. Precis så där kände jag för drygt ett år sedan. Satt som en zombie, totalt tom, hjärnan funkade inte, inget var roligt, grät osv. Trodde att jag höll på att få alzheimers (mamma dog i det) och begärde att få testa mig.
Ingen alzheimer, men utbrändhet. Nu ett år efteråt är det värsta över men kreativiteten är inte som förr. Visst känner man sorg. Men ibland glimtar det till.
Det kommer sig, vill jag bara säga som tröst. Det tar tid, men det läker. Helt återställd blir jag nog inte. Krya på dig, och lilla Maggan också. Läste att hon hade ont i benet. Kram.

http://margus.bloggagratis.se

Från
    Kom ihåg mig
URL

Säkerhetskod
     

Kommentar

Nu flyttar jag härifrån efter drygt 7 års bloggande. Naturligtvis ska jag fortsätta att blogga, men på en helt egen domän för att verkligen säkerställa äganderätten till mina texter. Jag flyttar hit: http://www.ewasundback.se/. Jag hoppas att ni följ...

"Spiderman" med Toby McGuire och Kirsten Dunst. Det är inte bara tecknade filmer som fungerar när jag vill fly verkligheten. Superhjältar kan rädda mig för 2 timmar i taget. "Spiderman" är 12 år och det är länge sedan jag såg den, men just ikväll var...

Elin störde mig. Pär irriterade mig. Båda gick mig på nerverna på ett sätt som definitivt hade att göra med ångest och sällskapssjuka. När det var 1 timme och 20 minuter kvar innan vi skulle åka till svärisarna för att fira julafton satte jag mig i s...

...tycker om den träningsvärk som jag har idag och när inte ens jag gör det,ja, då är den löjligt grym. Jag har faktiskt tagit värktabletter för att över huvud taget kunna röra mig smärtfritt. I förmiddags var träningsvärken inte alltför hemsk och ja...

Föddes och växte upp i Kiruna. Flyttade därifrån när jag var 22 år. Nästan flydde. De sista åren jag bodde där mådde jag oerhört dåligt och det är den känslan som blev mitt bestående minne av stan. Av en slump hittade jag en Kirunagrupp på FB med mån...