Allt blir bra till slut.

Om allt inte är bra, så är det inte slut än.

Brasilien

.....och det beror helt enkelt på att Elin var hemma från skolan igår. Foten blir, sakta men säkert, bättre i alla fall, så hon kommer inte att vara hemma på måndag, men hon blir ju befriad från idrotten.

Jag Sim-ade till strax efter midnatt och satt och läste till klockan två och efter det var det inte speciellt svårt att somna. Klockan halv åtta vaknade jag av mig själv, vilket grisarna tyckte var på tiden och gjorde frukost till dem. Jösses, vilket hallabaloo det är och det gäller att hålla sig lugn, så att inga fingrar kommer med bland grönsakerna. De är ju vegetarianer.... :p

Jag kröp tillbaka i sängen efteråt och sov till tio. Elin och jag har inte gjort mycket idag. Då och då hopar sig de s.k små-sysslorna som jag har en benägenhet att skjuta upp; plocka undan kläder, fylla i papper som Elin ska ha med tillbaka till skolan, diska och plantera om växter som jag har knuffat ned på golvet. Det var Elins gullranka som åkte på en smäll igår, men nu är allt ok igen och den har en stadigare kruka. Jag har haft löjligt mycket känning av torsdagens och gårdagens promenader och ont i knäna, så det var aldrig ett alternativ idag. Träningsvärken kan bero på två saker: jag är i dålig form (igen) eller så är just den sträckan tuffare än den känns. Jag försöker tänka positivt, så jag tror på alternativ två.

Jag har läst många böcker genom åren och jag minns även sådana som var mindre bra och som jag aldrig läste ut. En sådan bok är "Om det ändå vore sant" av en fransk författare. Den andra filmen som jag köpte igår, "Just like heaven", visade sig vara en amerikansk filmatisering av den romanen. Amerikanska filmatiseringar har en tendens att släta ut och gulla till, men jag tror inte att så var fallet här (svårt att avgöra eftersom jag aldrig läste färdigt boken). Filmen var väldigt bra - jag tyckte mycket om den! På baksidan står det någonting om att det är en "romantisk, men intelligent komedi" och jag håller med. Reese Witherspoon och Mark Ruffalo har huvudrollerna. Ingen action, inget våld eller sex - det är sådant jag uppskattar på gamla da'r.

Något som jag funderar på då och då är om jag ska tro på reinkarnation. Det finns personer som, under hypnos, kan återge detljerade beskrivningar från tidigare liv. Jag vill inte avfärda det som rent nonsens eftersom jag måste kunna tro att det finns något annat utöver detta jordeliv (t.ex. liv på andra planeter och att det är fullt möjligt att ha riktiga magiska krafter som Harry Potter och inte som en magiker med fingerfärdighet). Samtidigt känner jag ren fasa vid tanken på att, när jag äntligen är färdig med det här livet, så är det bara att börja om på nästa. Det som möjligen kan göra tanken uthärdlig är att om nu detta liv inte är mitt första, så har jag åtminstone inga som helst minnen från några andra liv. I och för sig är jag väldigt nyfiken på hypnos, men som man brukar säga, det man inte vet om har man heller inte ont av. Lyckligt ovetande. Det är definitivt mina depressiva anlag som påverkar mig och jag har heller aldrig känt en längtan efter att bli riktigt gammal eller att få ett evigt liv (tänk dig att INTE KUNNA DÖ medan alla du känner och håller av fortfarande kan det - jag ryser av obehag!). Jag har gjort tre självmordsförsök, det senaste och sista var för tio år sedan efter att mamma hade dött. Om det nu är så att jag har fler liv framför mig, så ska jag kanske inte ha så himla bråttom och förkorta just detta liv eftersom jag, i det stora hela, har det väldigt bra. Just nu. Det jag har skrivit om nu är ett bevis på ett av mina större problem: jag tänker för mycket!

Adjö.