Jag röstade på vänsterpartiet till riksdagen och landstinget och på Rönningepartiet till kommunfullmäktige. Egentligen är jag inte fullt så mycket vänster att jag är kommunist, men eftersom de absolut och definitivt är emot att sjukvård och skola ska vara vinstgivannde fick de min röst i stället för socialdemokraterna. Som en motvikt till högervindarna som inte verkar vilja bedarra. 

Jag gillar inte moderaternas valaffischer. "Ajöss till fria skolval!" och "Ajöss till förbifartsleden!". Dels är det slött att inte komma med något eget löfte utan bara hacka på andras och dels för att när jag ser texten, så tolkar jag det som att det är moderaternas budskap. Rätt åt dem i så fall. Hehe. 

Förutom att folkpartiet har kört den svenska skolan i botten, så kan de inte stava rätt på sina valaffischer. Jag kan inte ta det partiet på allvar längre. Folkpartiet här i Rönninge/Salem gapar om att "Fler har rätt att bo i centrum. Vi ger oss inte!". Om de vill att fler ska kunna bo i centrum, så kan de väl se till att bygga små hyreslägenheter som i synnerhet unga kan ha råd med. Då kan de flytta hemifrån, men ändå inte överge Rönninge. 

Delmon Haffo är jämnårig med Elin och har gått i samma skola som hon. Nu ställer han upp i landstingsvalet. Han har knappt passerat 20 år och är redan yrkespolitiker. Det är inte fel med unga inom politiken för de behövs gu'bevars, men när de aldrig har varit ute i den riktiga världen och varit tvungna att försörja sig på en vanlig lön eller försökt hålla sig friska eftersom sjukförsäkringen oxå är körd i botten, det är då det blir otäckt. Den sortens världsfrånvända människor ska inte få besluta om sådant som drabbar vanliga människor när de är som mest utsatta  (sjukdom, arbetslöshet och äldrevård). Det kan inte bli annat än fel!

PS. Moderaternas valaffisch som lyder "Söndag är inte en röd dag" är faktiskt vitsig.

Till Salem för att hämta Metacam till Maja (som fortfarande har lite ont då och då) och ett paket och eftersom jag är så sjukt leds på den vanliga vägen gick jag ned mot koloniträdgårdarna och förbi tennishallen, uppför en Otäck Backe och genom ett bostadsområde innan jag kom till Salem. En annan anledning till valet av väg var att jag ville slippa människor. Den vanliga vägen går förbi en stor skola och det kryllar alltid av rastande ungar med luft i lungorna för att inte tala om barnvagskolonnerna och alla panschisar. Det tog 30 minuter och hem tog det 45 minuter via Konsum. Den här promenaden var skön och jag kom in i en lunk som inte var i närheten av tempo. Kroppen protesterade inte förrän mot slutet när jag blev trött i benen. Efter att jag hade utfodrat alla fyrbeningar, stretchat benmusklerna och packat upp det jag hade hämtat och handlat satte jag mig i soffan och filade naglarna. Jag blev tröttare och tröttare och kunde inte motstå att luta huvudet mot nackkudden. Jag tvärslocknade och sov i 40 minuter. 

Det verkar som om vädret har hakat upp sig. Visserligen regnade det rent fantastiskt härom kvällen, men annars är det den ena mulna morgonen efter den andra som sedan går över i den ena soliga dagen efter den andra med temperaturer upp emot 20 grader. Det är väl behagligt, men jag hade föredragit att det var betyyyyydligt svalare. Pär har åkt till Öland igen och kommer hem på söndag, men jag är inte ensam ikväll för Elin är här för Selmas skull och ska sova hemma inatt.