När jag gick i gymnasiet införde jag på eget bevåg att göra alla läxor direkt jag kom hem för att sedan vara ledig från klockan 18 varje vardag. De helger jag behövde plugga, så gällde samma tidsgräns. Det fungerade utmärkt för när klockan blev 18, så visste jag att jag hade gjort mitt och jag behövde inte känna att tv:n distraherade mig för annars var det ju en klassiker att titta på allt från barnprogram till politisk debatt bara för att slippa plugga. När jag bodde ensam bokade jag tvättid var tredje vecka och då tvättade jag allt (men det blir inte så mycket som ensamstående) och städade lägenheten. En hållpunkt. Det var när Elin var nyfödd och alla småbarnsåren som rutinerna blev min livlina. Jag åkte på en förlossningsdepression de luxe som bidrog till att jag avskydde att vara föräldraledig. Elin var krävande så till vida att hon inte sov mer än 2 x 30 minuter om dagarna (i gengäld sov hela nätter), så det där tipset om att vila när barnet sover var inte värt ett vitten. 2 gånger i veckan gick jag hela vägen från Fornbacken in till Södertälje för att delta i en spädbarnsgrupp. Jävlar vad jag promenerade när Elin var liten! Ångest i kombination med barnvagnsdragande gjorde att jag aldrig har varit så smal som jag var då. Pär gav Elin morgonvällingen vid 5-tiden innan han åkte till arbetet och sedan sov hon ett par timmar till innan det var dax för vår dag att börja. Morgontvätt, frukost, promenad, lunch, sova middag och så vänta tills Pär kom hem från arbetet och kunde ta över. Dag efter dag efter dag. Om jag hade varit tvungen att fundera ut hur jag skulle få varje enskild dag att gå, så hade allt låst sig och jag hade inte fått något gjort. Det var oxå alla dessa rutiner som gjorde att ingen fattade i hur dåligt skick jag var eftersom Elin frodades och utvecklades som hon skulle.  

Sedan dess har jag fortsatt med rutiner av olika slag och eftersom depressionerna kommer och går blir rutinerna viktiga. De håller jag fast vid när jag inte kan ta egna initiativ och när ångesten gör att jag inte kan sitta stilla. De skingrar tankarna och gör att jag känner mig mer som alla andra och lite mindre som sjukpensionär. Ibland kan jag känna mig låst av rutinerna och jag kan göra avsteg från dem, men det är sällan värt biverkningarna. Alla som äter medicin av något slag vet att man kan hoppa över en dos utan att det märks direkt. Alla som försöker gå ned i vikt vet att man kan avvika från kosten enstaka gånger utan att gå upp alla kilon igen. Alla som tränar vet att man kan ligga kvar i sängen ibland utan att bli en soffpotatis. De gånger jag avviker från rutinerna kan jag känna mig otrygg. En känsla av förvirring eftersom jag vet att jag ju brukar göra något helt annat just den dagen eller den tiden. Det fungerar, som sagt, ibland, men mitt problem är att jag har svårt att kompromissa. Antingen kör jag enligt rutinen eller inte alls. Att göra enstaka avsteg är som att fönstershoppa: en fullständigt onödig frestelse som endast gör mig medveten om vad jag inte har/kan/bör avstå ifrån. Rutiner kan kräva disciplin, men oftast är de en livlina.

Från
    Kom ihåg mig
URL

Säkerhetskod
     

Kommentar

Nu flyttar jag härifrån efter drygt 7 års bloggande. Naturligtvis ska jag fortsätta att blogga, men på en helt egen domän för att verkligen säkerställa äganderätten till mina texter. Jag flyttar hit: http://www.ewasundback.se/. Jag hoppas att ni följ...

"Spiderman" med Toby McGuire och Kirsten Dunst. Det är inte bara tecknade filmer som fungerar när jag vill fly verkligheten. Superhjältar kan rädda mig för 2 timmar i taget. "Spiderman" är 12 år och det är länge sedan jag såg den, men just ikväll var...

Elin störde mig. Pär irriterade mig. Båda gick mig på nerverna på ett sätt som definitivt hade att göra med ångest och sällskapssjuka. När det var 1 timme och 20 minuter kvar innan vi skulle åka till svärisarna för att fira julafton satte jag mig i s...

...tycker om den träningsvärk som jag har idag och när inte ens jag gör det,ja, då är den löjligt grym. Jag har faktiskt tagit värktabletter för att över huvud taget kunna röra mig smärtfritt. I förmiddags var träningsvärken inte alltför hemsk och ja...

Föddes och växte upp i Kiruna. Flyttade därifrån när jag var 22 år. Nästan flydde. De sista åren jag bodde där mådde jag oerhört dåligt och det är den känslan som blev mitt bestående minne av stan. Av en slump hittade jag en Kirunagrupp på FB med mån...