Nu har även Ester lämnat oss. Det gick till på samma omtänksamma och värdiga vis som när Elsa fick somna in, men det gick fortare. När Ester hade fått den lugnande sprutan, så tog det bara 2 minuter innan hon var helt slapp. Jag trodde hon hade dött, men veterinären sa att hjärtat fortfarande slog även om hon "...var långt borta". Hon fick den slutliga sprutan direkt. Innan vi gick lindade jag in henne i den mjuka handduken som var utlagd av kliniken. Den här gången gjorde jag inte misstaget att vända mig om för att titta på henne en sista gång som jag gjorde med Elsa. Ester var vår sista rex. Hon skulle ha blivit 6 år om en dryg månad. Rexen har blivit min favoritras tack vare det godmodiga temperamentet och den spretiga pälsen.

Ester var vår lilla brunbjörn. En lugn och snäll tant som alla små nykomlingar tydde sig till. Hon hade en tredje tand i överkäken som Pär drog ut, men som kom tillbaka om och om igen. Det var Ester som introducerade hörusningen: varje gång vi lade in hö, så rusade hon in i högen och åt sig ut. Hennes lugn uppskattades av herr Kloklippare (Pär). De senaste småttingarna, Vera och Bibbi tyckte om att ha Ester som kudde och hennes rumpa var suverän att ta skydd bakom när den svart-vita kommandoran blev för nitisk.

En liten skrutt som samlar mod för att gå ut till sin nya flock.

Vad tänker Mimmi nu? För 1,5 vecka sedan, en tisdag kväll, började Stormatte (undertecknad) att gapa och tjuta för att sedan roffa åt sig Kajsa och Kajsa kom aldrig tillbaka. 4 dagar senare kommer det 2 små typer som inte försvinner hur mycket hon än jagar dem. Ännu 1 vecka senare roffar Stormatte åt sig Ester (när hon satt och åt!) och lindar in henne i några handdukar och Ester kom inte heller tillbaka. Nu är hon ensam med de där 2 små sakerna som inte är helt färdiguppfostrade än. 

Det har varit 1,5 turbulenta veckor på marsvinsfronten och jag hoppas att det blir lugnare nu. 

 

Gröngöling

10 februari 2014 16:26

Måste vara tufft för er människor när marsvinen blir sjuka. För Mimmi är det kanske mer naturligt, eftersom hon också är ett marsvin med ungefär samma livslängd som de andra? Kan man hoppas.
Varje gång jag läser om förändringar i er flock så tänker jag att det är ett rätt tufft jobb att vara matte och husse till dem. Mycket ansvar.
Kram <3

http://www.grongoling.bloggplatsen.se

Ewa

10 februari 2014 20:41

Det värsta när marsvinen blir sjuka är att veterinären verkar så osäker (det finns nästan inga veterinärer som verkligen kan något om just marsvin) vilket gör att vi åker dit endast om det är absolut nödvändigt eftersom det är såna hutlösa avgifter och det i sin tur gör att jag känner mig som en dålig matte som inte tar marsvinet under armen och direkt fixar vård..... Det är mycket ansvar, men det är hanterbart.

Från
    Kom ihåg mig
URL

Säkerhetskod
     

Kommentar

Nu flyttar jag härifrån efter drygt 7 års bloggande. Naturligtvis ska jag fortsätta att blogga, men på en helt egen domän för att verkligen säkerställa äganderätten till mina texter. Jag flyttar hit: http://www.ewasundback.se/. Jag hoppas att ni följ...

"Spiderman" med Toby McGuire och Kirsten Dunst. Det är inte bara tecknade filmer som fungerar när jag vill fly verkligheten. Superhjältar kan rädda mig för 2 timmar i taget. "Spiderman" är 12 år och det är länge sedan jag såg den, men just ikväll var...

Elin störde mig. Pär irriterade mig. Båda gick mig på nerverna på ett sätt som definitivt hade att göra med ångest och sällskapssjuka. När det var 1 timme och 20 minuter kvar innan vi skulle åka till svärisarna för att fira julafton satte jag mig i s...

...tycker om den träningsvärk som jag har idag och när inte ens jag gör det,ja, då är den löjligt grym. Jag har faktiskt tagit värktabletter för att över huvud taget kunna röra mig smärtfritt. I förmiddags var träningsvärken inte alltför hemsk och ja...

Föddes och växte upp i Kiruna. Flyttade därifrån när jag var 22 år. Nästan flydde. De sista åren jag bodde där mådde jag oerhört dåligt och det är den känslan som blev mitt bestående minne av stan. Av en slump hittade jag en Kirunagrupp på FB med mån...