Jag har läst en bok om genernas betydelse för övervikt, "Vikten av gener". Jag har alltid varit pessimistisk till min läggning och ofta fått vatten på min kvarn de gånger jag har trotsat pessimismen och faktiskt vågat hoppas, vågat ha förväntningar och sedan blivit grymt besviken. Rena rama snytingarna. Förväntningarna kan ju ha varit orimliga. Jag hade förväntningar på Weight Loss-pillerna och kanske var de orimliga, men att jag skulle gå ned mer än 1 fisigt kilo på 5 veckor tycker inte jag var en orimlig förväntan. Jag har haft den här boken på min önskelista länge och köpte den med min senaste beställning och jag hade nog orimliga förväntningar på den oxå, jag hade hoppats på en stor aha-upplevelse, jag hoppades på att få Svaret på varför jag har så svårt att gå ned i vikt, jag ville ha en ursäkt till varför det inte fungerar. Det jag fick var en bekräftelse på att mina anlag för fetma är ärftliga. Min pappa hade rejäl bukfetma och det anlaget har jag fått. Min äldsta syster (som dog för 2 år sedan) minns jag som konstant överviktig och konstant kämpande och hennes övervikt satt även den runt magen med pinniga armar och underben, så jag är inte ensam fast det är ingen som helst tröst.

"Redan idag kan generna förklara varför några ökar i vikt mer än andra. Det beror på att de har annorlunda förutsättningar. De upplever hunger och mättnat på ett annat sätt än de smala. Det handlar inte om att de från början skulle ha sämre karaktär."

Det finns inte en viktminskningsmetod som passar alla just för att man har olika förutsättningar. Viktväktarna fick mig att gå ned 12 kg på några månader, men jag orkade inte med den metoden och att jag nu vet att jag är kolhydratkänslig gör att den metoden inte längre är ett altenativ för mig. Det verkar som om LCHF inte heller är något som passar mig, men det har jag svårt att acceptera eftersom jag tror på den sortens kost och jag tycker om den rent ät-mässigt. Det faktum att min mage numera är lugn och regelbunden gör att jag ogärna vill öka på kolhydraterna och dra ned på fettet för att inte nämna den fantastiska fördelen att jag inte alls har samma sötsug som jag hade med Viktväktarna.

Man kan ju faktiskt må bra trots övervikt. Det är ju, trots allt, bättre att vara ett motionerande fetto än en smal soffpotatis. Det kan jag börja intala mig, men man måste ju trivas med sig själv oxå och det gör inte jag. Jag känner mig fet, äcklig, värdelös och så satans ful.

För att återgå till boken, så tycker jag inte att den var särskilt bra. Den är bitvis intressant, men även om den är "saklig och lättfattlig", så går mycket över huvudet på mig. Jag är kanske för dum i huv'et. Jag har fått bekräftat att min fetma är ärftlig och att promenader är en underskattad motionsform. 187 kr i sjön. I och för sig har jag en web-adress till ett företag som gör gentester och som kanske skulle kunna tala om för mig vilken kost som skulle fungera bäst för mig.

 

Gröngöling

19 maj 2013 17:19

Det är så svårt med olika viktminskningsmetoder för när man jämför sig med andra (alltså tar över någon metod som fungerat på andra), så är det så tungt när det inte fungerar för en själv. Det är så mycket som spelar in i ens vikt. Hälsan måste vara en stor bit. Och orken. Jag skulle inte orka hålla det tempo och äta den mat som de flesta "dieter" föreskriver, jag är inte tillräckligt frisk för det.
Därför kanske man skulle behöva personliga råd som passar just en själv. Ett besök hos en dietist kanske? Som vet vilka mediciner man tar och så.

http://grongoling.bloggplatsen.se

Ewa

20 maj 2013 15:23

Skrämmande dålig erfarenhet av dietist och de är så insnöade på socialstyrelsens rekommendationer om fettsnålt och kolhydratrikt att det inte känns som ett alternativ.

Från
    Kom ihåg mig
URL

Säkerhetskod
     

Kommentar

Nu flyttar jag härifrån efter drygt 7 års bloggande. Naturligtvis ska jag fortsätta att blogga, men på en helt egen domän för att verkligen säkerställa äganderätten till mina texter. Jag flyttar hit: http://www.ewasundback.se/. Jag hoppas att ni följ...

"Spiderman" med Toby McGuire och Kirsten Dunst. Det är inte bara tecknade filmer som fungerar när jag vill fly verkligheten. Superhjältar kan rädda mig för 2 timmar i taget. "Spiderman" är 12 år och det är länge sedan jag såg den, men just ikväll var...

Elin störde mig. Pär irriterade mig. Båda gick mig på nerverna på ett sätt som definitivt hade att göra med ångest och sällskapssjuka. När det var 1 timme och 20 minuter kvar innan vi skulle åka till svärisarna för att fira julafton satte jag mig i s...

...tycker om den träningsvärk som jag har idag och när inte ens jag gör det,ja, då är den löjligt grym. Jag har faktiskt tagit värktabletter för att över huvud taget kunna röra mig smärtfritt. I förmiddags var träningsvärken inte alltför hemsk och ja...

Föddes och växte upp i Kiruna. Flyttade därifrån när jag var 22 år. Nästan flydde. De sista åren jag bodde där mådde jag oerhört dåligt och det är den känslan som blev mitt bestående minne av stan. Av en slump hittade jag en Kirunagrupp på FB med mån...