Pär tidigt i morse: Håll ett öga på Kajsa för hon åt dåligt av frukosten.

Jag, halvt sovande: Mmmm....ok.....hejdå......

Elin, ungefär 3,5 timme senare: Mamma, det är nå't fel på Kajsa! och det lät som om Kajsa allraminst led av krampanfall eller något annat hemskt, men det visade sig att hon "bara" hade gjort illa vänster bakben. Hon stödde inte alls på det benet och det var varmt och svullet, så jag ringde veterinären. De var fullbokade hela förmiddagen, men vi skulle kunna komma in på en sk. akuttid då vi tas emot mellan de bokade patienterna. Jag konfererade med Pär som arbetade första dagen efter sin förkylning och han kunde inte komma ifrån, så jag ställde in mig på ännu en vända med SL. I sista minuten bestämde sig Elin för att följa med, så jag fick både sällskap och bärhjälp. När jag kom in i köket för att titta till Kajsa, så var klockan 20 över 9 och 5 i 9 hade vi fixat transportburen, plockat ihop det vi behövde, klätt på oss, ätit lite och var på väg ned till tåget. Jag kan sno mig när jag måste!   

Det tog 75 minuter för oss att komma till Djurkliniken Roslagstull och vi fick vänta i ungefär 40 minuter på att få träffa en veterinär vilket jag inte tycker var så mycket att bråka om. Vi var ju inställda på att vänta och det känns inte lika irriterande som de gånger det dröjer utan att de talar om varför. Den här gången var det inte marsvinsexperten från den 11 april, men AK var oxå duktig och hade bra hand med Kajsa. Ester, som hade följt med som sällskapsdam behövde aldrig lämna buren mer än för att gosa med Elin. Kajsa blev röntgad och bilderna visade att varken ben, senor eller ligament var av, så det var bara en rejäl stukning av vad som, hos oss tvåbeningar, motsvaras av fotleden. Hon fick Metacam som smärtstillande och antiinflammatoriskt. Vi hade för avsikt att hämta ut medicinen på vägen hem, men när vi kom till Scheele-apoteket, så var det 22 nummer före oss och där kan det ta en evig tid, så vi åkte hem. Pär fixade receptet efter arbetet. Kajsa fick första dosen vid halv 16 och efter ett par timmar hade hon piggat på sig avsevärt och har till och med knatat omkring i specialburen som vi satte ihop åt henne då hon inte får fara omkring i vanlig ordning några dagar framöver. Vi delade av den övre buren i 2 mindre och Kajsa kommer att få vara i ena halvan dygnet runt tillsammans med någon av de andra som får turas om.

Vi fick som sagt vänta, men det finns tråkigare ställen än veterinären att vänta på för där fanns ju flera hundar! En väldigt lockig sak som hette Bobbo som hade en matte vars egna hår var när nästan lika lockigt. En liten terrier-aktig och pigg hane som hette Täppas. 2 Chihuahua som inte var stilla en sekund. En dalmatiner-fläckig bjässe som var stor som en mindre häst och hade röda ögon (inte inflammerade) vars matte hade svårt att hålla på plats och som jag inte alls kände mig lockad att hälsa på.     Den enda hunden som jag faktiskt hälsade på, men desto mer hette Moltas och var en helsvart labrador med bruna ögon. Hans matte sa att han var en otrolig kelgris och jag hade inte kliat honom bakom öronen många sekunder innan han låg på rygg vid mina fötter och tiggde om att bli kliad på magen!  Vilken lycka!!    Tänk att få arbeta som veterinär.......

Inget av våra marsvin är försäkrat, men nu när vi har hittat en mottagning som faktiskt har kunnig personal, så känns det mer värt att ta dem till veterinären vilket i sin tur gör att vi funderar på att skaffa försäkring igen. Det måste ju inte vara hos Agria för de har ju inte nödvändigtvis den lägsta premien eller självrisken, men det går ju att ta reda på via nätet. Om det är någon som har ett försäkringsbolag som ni är väldigt nöjda med eller som ni rekommenderar att vi undviker, så är jag taxam för tips!

Fridens.