Mobillarmet var satt på klockan 6 och när trudelutten började, så vaknade jag direkt och tänkte"Ja, just det - skruttisarna ska ha frukost!". Det var inga problem att stiga upp och fixa grönsakerna för att sedan få somna om igen. Förra gången jag hade frukosttjänstgöring (när Pär och Elin var på Öland), så var marsvinen väldigt frågande och undrade vad 17 jag gjorde i köket så tidigt. Det var den första morgonen. Den andra morgonen, så var de först lika frågande, men när jag började skära grönsakerna, så drog igång sitt hunger-tjoande, gallerbitande och omkringrusande. Den tredje morgonen räckte det med att jag kom gående i hallen för att de skulle börja tjoa. 

I morse var de snabbare att ställa om sig från husse till stormatte och började tjoa, bita och rusa nästan direkt.   

Det är toksoligt idag och nästan 10 plusgrader. Jag promenerade efter lunch. Promenerade och promenerade, det handlade snarare om ett lunkande. Det kändes som om jag var ute för första gången efter en lång tids sjukdom och hade påbörjat en sju jäkla återhämtning och det stämmer väl på sätt och vis. Jag har varit deprimerad i många månader och jag har tjafsat med FK i flera år. Det blev inte den runda jag hade planerat för efter 20 minuter fick jag tokont i magen och vågade inte chansa på att fortsätta, så det blev en tvärvändning och rusch i solsken för att hinna hem till toaletten. Bättre lycka nästa gång!

Nu har jag använt cortisonsalvan 2 gånger om dagen i 6 dagar och hyn i pannan är klart bättre. Den är mjuk och len igen och inte den minsta fnasig. I morgon går jag ned till att smörja in 1 gång om dagen. Kutan-lösningen som jag fick till hårbotten fungerar oxå väldigt bra. Jag gnider in den fläckvis efter varje hårtvätt och klådan har minskat drastiskt. Vilken tur att jag kom ihåg att be husläkaren om hjälp! Nu kan jag skippa onödiga mjällschampon som bara lindrade klådan minimalt eller dyra specialschampon som är svåra att få tag i. Klådan har med psoriasis att göra, så det så.

Fridens.