Jag gick till Konsum för att stödhandla. Fortfarande trött och orkeslös. Det var med långsamma steg som jag tog mig framåt, men jag upptäckte att den sortens lunk var skön. Det var soldis ute och vindarna var kalla, men inte iskalla. Jag såg årets första videkissar. Jag ångrade nästan att jag inte hade MBT-skorna på och att jag inte hade med mig musiken för det skulle nog inte ha varit fel med en promenad i just den där långsamma lunken.

Fridens.