Det är skurigt idag. En del regnskurar är häftigare än andra och får temperaturen att sjunka med flera grader, så nå'n stans där uppe rusar väl Tor runt med sin hammare även om jag inte hör honom.

Skurarna kommer med ungefär 1 timmes mellanrum och början av min promenad blev lite blöt, men sedan hann jag precis hem innan nästa skur kom. 60 minuter rask promenad med efterföljande stretch och hantelövningar. Skönt!

Pär och jag hade beställt varsin keps från WWF och det var det paketet som jag hämtade. Pär ville ha en svart (vått ö söprajs......) och jag valde en vit (se nedan).

Fridens.

Veterinärbesöket är avbokat. Lillan mår bra igen. Kanske var det ett vanligt magknip till följd av att hon är en luddätare (mattfransar, mysrullar mm). Det är ingen idé att spekulera. Hon är sig själv igen och det är huvudsaken!     

Fridens.

En tok-rask promenad runt Flaten inklusive press i backarna gjorde mig härligt genomsvettig. Sedan stretchade jag, men när jag skulle göra hantel-övningarna, så var armarna inte med. Inte en tillstymmelse till muskler eller ork, bara urvattnad sparris, så jag hoppade över de den här gången.

Ögonen är inte lika kliiga eller svidande idag tack vare att jag höll mig inomhus igår. Jag får se om de slammar ihop i morgon igen pga dagens ute-aktivitet. Jag sniffade på några syréner idag med och den här gången konstaterade jag att även de vita doftar gott även om de doftar starkare än de ljust lila.

Jag har alltid haft känslig mage och alla mediciner som jag har ätit genom åren har knappast gjort saken bättre. När jag gick över till övervägande LKHF, så stannade all magverksamhet av, men jag har lärt mig att det hjälper med linfrön och att dricka extra vatten. Som så mycket annat när det gäller mig, så har jag svårt att kompromissa, men jag försöker och när det gäller kosten, så handlar det om att jag inte kan låta bli att flörta med kolhydraterna och sockret. Jag kan inte låt bli och jag blir så arrrrrg på mig själv! Det påverkar inte vikten, så mycket mer än att jag inte går ned i den takt jag önskar. Däremot påverkar det magen och idag bestämde jag mig för att nu räcker det! Varje gång jag fokuserar på LKHF, så måste magen ställa in sig och det tar några dagar. Precis när den har fått en rytm som jag mår bra av, så får jag för mig att äta socker och kolhydrater och då pajar allt vilket leder till att magen stannar av helt för att sedan få ett psyk-bryt och jag får tillbringa en eftermiddag på toaletten eller så får magen ett psyk-bryt medan jag promenerar (t.ex. idag) vilket gör att jag får rusa hem innan det är för sent. Nu räcker det! Jag orkar inte ha det så här och cola-flaskorna och de salta döskallarna är faktiskt inte värda det här. Från och med idag finns det ingen möjlighet för mig att kompromissa för jag klarar inte av det, så är det bara. Jag kommer inte att köra en striktare LKHF-variant än vad jag har gjort hittills, men jag måste vänja mig vid att inte äta (socker och kolisar) av gammal, ingrodd vana!! Härregud, vilka saker jag känner mig tvungen att vänja mig vid!

Fridens.     

Jon & Vangelis med "I'll find my way home" från 1981 (TRETTI ÅR!!!!). Vääääldigt synthigt, men härligt; en låt som växer i styrka och ger mig rysningar.

Fridens.   

Lillan har slutat äta och ligger mest i ett och samma hörn buren.

Varningsklockor ringer så att jag blir döv.

Hon fyllde 5 år i mars.

Hon har haft knölar vid magen i flera år som inte har varit till besvär, men som nu växer.

Hon skulle förmodligen inte klara en operation pga åldern.

Är det dax igen?

På onsdag ska vi till Animalen (ja, det är samma klinik som med Ellen) och jag förberedde dem på eventuell avlivning för jag orkar inte med en evighet av stödmatning och meningslösa antibiotika-kurer; varken Lillan eller vi ska behöva stå ut med det.

O-fridens.

Jag sov med öppet fönster i natt.

Det var ett misstag.

Jag vaknade med röda och kliiga ögon.

Allergimedicinen  +ögondroppar har inte hjälpt som de brukar.

Den planerade promenade ställdes in.

Jag stannar kvar med mina röda ögon i skuggan.

Helst av allt vill jag plocka ut dem och lägga dem i kylen.

O-fridens.

Nu har jag sovit så där vansinnigt mycket igen, men med 2 mindre avbrott. Jag blev tok-trött igår kväll efter ångest-köret och lade mig före 23. Jag läste en stund, men sedan slocknade jag till klockan 4 då jag var kissnödig. Somnade om till klockan 8 då mina älskade marsvin fick sin grönsaksfrukost och sedan somnade jag om till 12. Jag var alldeles yr i huv'et när jag steg upp.

Efter frukost-lunchen, så lunkade Elin och jag till Filmkedjan och hyrde 3 filmer och köpte litet att tugga på. Den unga killen som arbetar där ser väldigt bra ut och är makalöst trevlig. Vi hyr film väldigt sällan, men varje gång, så är de på mig om att bli medlem för 100 kr/år och jag vill inte. Han var inte sämre, men jag sa att jag vill inte bli medlem om det kostar något och då bjöd han mig på en årsavgift  +det blev lägre hyragift redan den här gången. Han kunde service, han! Efter det hade jag siktet inställt på Kaffestugan och det siktet var inställt redan igår: Napoleon-bakelse. Vi klev in där 5 minuter i 16. Jag gick direkt fram till disken för att kolla om Nappe fanns där och det gjorde dem! Sedan hörde jag att hon skulle stänga butiken klockan 16 - snacka om tur som en tokig! Jag köpte 2 Nappe, så jag har en till i morgon oxå.    

Syrénerna blommar för fullt och jag stannade flera gånger för att sniffa till Elins stora förtret. Det är skämmigt, juh! De ljust lila doftar godast. Pär & Co verkar ha det riktigt bra på Sandön och det verkar inte vara några problem att sms:a.

Fridens.

PS. Min fluff-bulle och hjärtegris Ellen skulle ha fyllt 3 år idag.....

Strax före halv 7 kom Pär in till mig och sa hej då. Sedan körde han till Tumba för att hämta upp sin syster  +systerson för att sedan åka till Nynäshamn och ta båten till Gotska sandön. De kommer hem sent på söndag. Först hade han tänkt att åka själv, men sedan fick svägerskan höra att det fanns mång cachar att snoka reda på, så bokade hon in sig och sonen direkt. Det känns bra, tycker jag, för ön är så himla isolerad från den tekniska civilisationen att jag inte riktigt tyckte om att Pär skulle åka helt solokvist.....

Jag har precis städat färdigt. En rekordsnabb variant på 1,5 timme med vissa genvägar (läs: mindre noggran dammtorkning) och ett något högre tempo. Egentligen hade jag tänkt promenera idag och städa i morgon, men tanken på hur lortigt det var här hemma, på gränsen till otrivsamt gjorde att jag städade trots att jag inte hade lust. Jag fick en ångestattack oxå bara för att jag hade så svårt att bestämma mig och den här sortens (för mig) fjantiga ångestattacker är ett tydligt tecken på att jag inte mår så bra som jag faktiskt tror. Det är ostadigt, lindrigt uttryckt och jag vet egentligen inte varför. Just nu känns det i alla fall lugnare och det är skönt att ha städningen avklarad.

Hyfsat fridens.....