Idag fick jag veta provresultaten från det senaste besöket hos dr Levaxin. Jag fortsätter att medicinera som vanligt, men värdena är på gränsen till att jag kan minska dosen, så jag ska tillbaka redan i mitten av maj för att lämna nya prover. Det är tack vare LKHF. Jag vet det! Det är så himla fascinerande att få uppleva andra effekter än endast viktminskning. Jag har läst om många som har kunnat sluta med Levaxin tack vare LKHF.

Fridens.

Det blåser och snöar.

Enligt tidningarna är ett stort oväder på ingång.

Jag är psykiskt slutkörd.

Jag bestämmer redan nu att jag inte ens tänker försöka ta mig till SATS i morgon.

Blä.

O-fridens.

Det var dax att åka till Huddinge igen. Jag ville inte. Jag ville sova. Dessutom kunde jag inte äta någon frukost pga en ångest-knut i magen. Jag orkade inte läsa på tåget heller. Det tog 20 minuter för mig att masa mig från stationen till Af:s lokaler. Mötet tog en kvart. Jag fick skriva under ett papper om att jag skulle delta i Stödkursen (med start på måndag). Sedan förklarade jag precis hur jag mådde och berättade om gårdagens läkarbesök då vi diskuterade om jag skulle lägga in mig eller inte (för det gjorde vi även om jag inte skrev det igår). "Vi vill ju inte att du går ned dig helt pga det här" sa Af-damen. "Var ska man dra gränsen då?" frågade jag. "Vad tycker du själv?" blev hennes motfråga. "Eftersom jag funderar på att ta livet av mig hellre än att gå igenom det här, så....." svarade jag. Då ansåg hon att det var hög tid för ett nytt gemensamt möte tillsammans med FK och då får jag en möjlighet att förklara även för dem hur hela denna sk. samverkans-prylen påverkar mig.

Fortsatt mörker.

Tröst: böcker och godis.

O-fridens.