Jag kommer att åka fjärrtåg för första gången på 11 år, så det är knappt att jag kommer ihåg hur man gör. Jag sa till Elin att hon förmodligen vet mer än jag eftersom hon åkte till Göteborg på klassresa förra året. "Nä" svarade hon "jag hakade bara på de andra!" Resan blir spännande på ett oväntat sätt.....   

Jag tycker mycket bättre om att åka på kortare resor, som den här till Göteborg än att åka en vecka till Italien. Packandet är betyyyyydligt enklare, men miljöombytet gör att resan känns längre än den egentligen var. Nu känns det riktigt roligt att få åka bort! Jag är pirrig av resfeber, ovan resenär som jag är. Jag har bestämt vad jag ska ha med och vad jag ska ha på mig, så nu gäller det bara att samla ihop allt. Enligt SMHI kommer vädret att bli kanonbra och jag hoppas att det stämmer. Elin och jag vill ha så få prylar som möjligt att hålla reda på, så kameran får stanna hemma. Visserligen lyder uttrycket att en bild säger mer än tusen ord, men jag tycker om att skriva, så räkna med ett längre inlägg på torsdag!

Jag såg en riktigt bra skräckis idag, "The haunting in Connecticut" som baseras på verkliga händelser. (När Pär läser det här, så rullar han med ögonen och fnyser och tänker att det går att lura på mig mer än bara kalsonger,men jag väljer att tro på att det har hänt). Det som var så bra med den här filmen var att den var snyggt gjord och utan ett överdrivet exploderande slut med tjutande spöken och bullrande specialeffekter. Jag rekommenderar den!

Jag har inte så ont längre och om jag bara håller koll på hur jag sitter, så har det nog släppt till i morgon.

Fridens och åter på torsdag!    

Jag har nyss avslutat ett samtal med en försäljare av Prestige kalsonger. Ja, kalsonger. Han ville egentligen prata med Pär, men han arbetar ju. Den här försäljaren reagerade dock inte med att han skulle återkomma en annan gång utan började bearbeta mig. Erbjudandet gick ut på att Pär ska få prova 2 par kalsonger av märket Prestige för endast vad portot går på (49.50 kr). Sedan kan han bestämma sig om han vill fortsätta 'prenumerera' på dem eller inte. I stället för ett skriftligt avtal, så sa försäljaren, som hette Hakim, att han startade en inspelning som hade samma giltighet som ett skriftligt avtal. Här började jag bli misstänksam. Han bad om mitt personnummer, men det ville jag inte lämna ut. "Jag ska kolla med min chef om det är ok" sa Hakim och lade ifrån sig luren. I bakgrunden hördes mängder av pratande och skrattande människor. Hakim återvände och sa att det inte var några problem. Sedan bad han om min mail-adress, men den ville jag inte heller lämna ut. "Det är ok" svarade Hakim. Vi avslutade samtalet och jag hade en klump i magen. Direkt kom en massa skräck-scenarior med tema av Lurendrejeri upp. Vi kommer aldrig att bli av med det här företaget! De kommer att ruinera oss! Vi kommer att drunkna i kalsonger! Varför, varför svarade jag 'ja'??! Jag har inget annat försvar än att min mur mot telefon-försäljare var svagare än vanligt pga att jag inte har sovit många timmar i natt (ont i höger sida igen efter att ha suttit konstigt igår) och jag hade heller inte varit vaken mer än kanske en kvart när han ringde. Förlåt, Pär! Om det visar sig att kalsongerna är lika dåliga som den länkade bloggaren skriver, så lovar jag att ta hand om företaget, så att vi slipper dem!

Fridens.

PS. Usch, vad jag har ont.