Jag HAR dokumenterade och fullt giltiga anledningar att vara hemma, så jag BORDE inte gå omkring med dåligt samvete.

Elin är så pass stor att hon kan klara sig själv.

Bloggandet.

Fridens.

......varför det är svårare att göra tillvaron enkel än det är att krångla till allt?

*ironiskt*

Jag gav upp "Priset på vatten i Finistère". Jag kom aldrig in i den. Det är en bok som jag nog kan läsa en annan gång. I stället började jag läsa "Pepparkakshuset" av Carin Gerhardsen. Vad bra den är!

Fridens.

Elin kom inte iväg trots goda föresatser. Pär kom in i sovrummet och var sur. Jag BLEV sur eftersom jag  H A T A R  att bli väckt på det sättet! Jag sjukanmälde Elin och kröp sedan ned i sängen igen. Jag har fått 2 råd: se till att verkligen komma iväg på t.ex promenader, så att Elin kanske "inspireras" till att bli mer aktiv samt att göra hemmavaron mindre trivsam för Elin, så att hon väljer att i stället gå till skolan (sk sjukdomsvinst - hon trivs bättre hemma). Fy fan, säger jag bara!         Eftersom jag är hemma på heltid (vilket har setts som en fördel än så länge), så får jag ansvaret för att se till att Elin inte blir hemma på heltid. FÖRSÖK ATT KOMMA IHÅG  V A R F Ö R  JAG ÄR HEMMA!!!  Hur hade vi löst det här om både Pär och jag hade arbetat heltid??!

Mitt i allt det här slog det mig att jag ska operera tummen nästa fredag och hur blir det då när jag har en klumpigt bandage och klarar av ÄNNU mindre än jag redan gör?

förbannadehelvetesdjävlaskit