Nini

9 januari 2009 12:50

Trist. En tanke. Fortsätt blogga om sånt som inte lämnar ut någon här och skriv sen av dig det som är utlämnande i ett vanligt worddokument. Om du vill.
För jag ser gärna att du fortsätter.

Snurrtant

9 januari 2009 13:07

Jag känner inte till dig "in real life", och tycker gott du kan fortsätta skriva. Det finns ju inga bilder som avslöjar vem han är liksom... så det är rätt anonymt faktiskt. Kanske du kan skriva "Sambon" istället?

Tack för Grattiset häromdagen :)

Kram kram

Pär

9 januari 2009 14:57

Du får gärna namnge mig. Jag blev irriterad över att bli helt utskälld men jag kan väl iofs stå ut med det också.

kaptenkrok

9 januari 2009 18:45

Håller nog med "Snurrtant", du kan ju alltid skriva lite mer anonymt om de dina.

Reneth

9 januari 2009 18:49

Jag tycker inte heller att du ska sluta skriva. Själv började jag när mina ungdomar började flytta hemifrån, en länk till hemmet liksom tänkte jag. Jag har dock märkt att det är massor som läser min blogg. Många som aldrig lägger in någon kommentar heller.. men ändå är helt uppdaterad när man träffar dem, eller ungdomarnas och våra kamrater från när och fjärran. Fast pappa Svensson tycker inte heller om att vara med på bild i bloggen till exempel. Jag brukar helt enkelt kalla honom för pappa Svensson. De som inte känner oss vet inte vad han heter och resten vet vem han är i alla fall. ;)

Lena

9 januari 2009 19:28

Hållermed Nini!
Fortsätt blogga!!!

Ha en skön kväll!

Kram Lena

Ann-Christine

9 januari 2009 19:55

Det är skönt att få ur sig vad som irriterar, särskilt nr man har mycket jobbigt ikring sig. Annars är det ju alltid den andra parten som får ta "gnisslet". Gjorde själv den tabben idag mot min man.
Men Pär verkar ju i alla fall aceptera, oftast, vad du skriver.
Eloge till dig Pär.
Här hemma försöker vi lätta upp stämningen om det går, min man är i alla fall expert på att försöka, sen hur jag tar det är en annan sak. Men så länge man kan prata med varandra och skratta tillsammans så är allt ok.
Någon ventil måste man dock få ha.

Annie

9 januari 2009 21:41

Jag tycker att Pär är världens bästa för dej och Elin, och det oavsett vad du skriver ;-).. se bara på hans kommentar. Alla guldmynt har två sidor, ju.
Jag hoppas att du fortsätter med din blogg, för jag är inne flera gånger om dagen för att se hur du har det, även om jag inte alltid kommenterar.
Kram

Gröngöling

9 januari 2009 23:13

Ja fortsätt blogga. Det vore för tråkigt annars. Du kanske kan testa dig fram, hur det känns bäst att skriva. Vad som känns ok för alla och så.
kramar
kom igen nu...

helga

10 januari 2009 08:34

Det viktigaste är nog att skriva NÄR man har lust och inte känna press att hinna titta runt hos alla och skriva trots att man inte riktigt vill alla ggr.

Pär

10 januari 2009 09:25

Klart att du ska fortsätta, sätt igång och skriv nu!

frump

10 januari 2009 12:52

Näe, inte sluta blogga...
ta en paus och kom igen när lusten kommer tillbaka.
Önskar dig en trevlig helg, stor kram!

Mita

10 januari 2009 14:48

Självkart ska du fortsätta att blogga, du gör väl det för din egen skull..

margus

10 januari 2009 22:55

För att skriva av sig måste det ju inte ske offentligt. Genom alla tider har folk skrivit av sig privat och sparat i byrålådan, typ (datorn, nu). Ofta är det tillräckligt. Bara en tanke.

En tanke till... Du har inte tänkt på att makens/sambons/dotterns kolleger resp. vänner läser?
Eller ännu värre... ovänner?

Det finns många därute som kan vilja dig och de dina illa och inte behöver få sig alla detaljer serverade. Sånt tänker jag på för min del.
Lycka till med allt. Läser gärna. Kram.