När jag vägde mig för några veckor sedan visade vågen 96,8. Sedan dess har jag faktiskt nuddat vid 98-strecket. Nu har jag dock ÄNTLIGEN kommit på fötter vad gäller träning och det ger resultat. I morse vägde jag 97. Jag kan se det på två sätt: jag har ökat 2 hg ELLER jag har gått ned 1 helt kg. Gissa vilket sätt jag väljer att se det hela på? Det bästa är att jag har ätit som jag velat vilket innebär inget speciellt alls egentligen; ingen speciell kost alls och endast ett lagat mål mat om dagen för mer än så känner jag inte att jag behöver.

Det gick så bra på SATS idag och det var så skönt!! Endorfin-kick de luxe!! Jag kom dit en halv timme tidigare än vanligt (bara för att jag steg upp onödigt tidigt) och jag hade omklädningsrummet för mig själv och inne i tränings-lokalen var det endast en kille. En känsla av onödigt stort privat gym! Jag körde igång, tog i här, ökade på där, drack vatten, stånk & stön & njutning - aj lav it! När det var dax för cykeln, så visade det sig att den inte var igång alt. ur funktion. Den cykel jag brukar använda är seriekopplad med x antal likadana cyklar och ingen var "på". Att gå ned för trappan, genom lokalen och ut till receptionen för att be någon att starta upp dem var inget alternativ, tyckte jag, utan jag letade upp en annan cykelmodell i stället. Det tog kanske 5 minuter för mitt teknik-fientliga jag att komma underfund med hur jag skulle ställa in programmet, så att det inte blev en motsvarighet till Tour de France. Till slut blev det 2x5 minuter med 1 minuts vattenpaus. Jag hade orkat mer, men jag ökar på på fredag i stället. Jag hade omklädningsrummet och alla duschar för mig själv nästan hela tiden igen. Lyxigt! :-)            

Jag hade gott om tid innan mitt tåg skulle gå, så jag druttade in till salongen i Åhléns och köpte mitt special-schampo + serumet. Det gick fort och jag hade fortfarande gott om tid OCH pengar kvar...... Ajabaja! Jag ville ha en midjeväska till mina promenader som MP3, nycklar, och pengar kan ligga i. Det är varken bekvämt eller snyggt att ha allt i byxfickorna de gånger det är jack-fritt väder. Upp till väskavdelningen och in i det särskilda resväske-annexet. Jag hittade en. 150 kr. När jag räknade igenom de slantar jag hade kvar, så fick jag plötsligt känslan av att jag VISSTE att jag skulle ha precis så att det räckte eftersom allt annat hade flutit på otroligt bra. Jag hade 153,50! "Den tar vi!" sa polisen. Nu har jag bara 3,50. Bankkontot är ekande tomt några dagar till och de enda pengar jag har tillgång till nu sitter i Medmera-kortet. :-P

Igår lyssnade jag klart på "....och Piccadilly Circus..." och den var såååå bra!

Inte lika bra som "Kim Novak...", men såååå bra! Nu ska jag lyssna på när Krister Henriksson lever sig in i karaktärerna som är med i "HP och fången från Azkaban".

Idag mår jag PRIMA! :-D

Förkylningen är väck, jag har inte ont någonstans, humöret är på topp, jag är fri från ångest och oro och den trötthet jag känner är normal eftersom jag har tränat. Så här vill jag må oftare. MYCKET oftare.

Fridens!

Från
    Kom ihåg mig
URL

Säkerhetskod
     

Kommentar

Nu flyttar jag härifrån efter drygt 7 års bloggande. Naturligtvis ska jag fortsätta att blogga, men på en helt egen domän för att verkligen säkerställa äganderätten till mina texter. Jag flyttar hit: http://www.ewasundback.se/. Jag hoppas att ni följ...

"Spiderman" med Toby McGuire och Kirsten Dunst. Det är inte bara tecknade filmer som fungerar när jag vill fly verkligheten. Superhjältar kan rädda mig för 2 timmar i taget. "Spiderman" är 12 år och det är länge sedan jag såg den, men just ikväll var...

Elin störde mig. Pär irriterade mig. Båda gick mig på nerverna på ett sätt som definitivt hade att göra med ångest och sällskapssjuka. När det var 1 timme och 20 minuter kvar innan vi skulle åka till svärisarna för att fira julafton satte jag mig i s...

...tycker om den träningsvärk som jag har idag och när inte ens jag gör det,ja, då är den löjligt grym. Jag har faktiskt tagit värktabletter för att över huvud taget kunna röra mig smärtfritt. I förmiddags var träningsvärken inte alltför hemsk och ja...

Föddes och växte upp i Kiruna. Flyttade därifrån när jag var 22 år. Nästan flydde. De sista åren jag bodde där mådde jag oerhört dåligt och det är den känslan som blev mitt bestående minne av stan. Av en slump hittade jag en Kirunagrupp på FB med mån...