Det är ruggväder idag igen, men värmen är hyfsad +10 grader. Idag har jag inte gått längre än till tröskeln vid ytterdörren (när Elin gick till "arbetet") utan har vilat knäet. Jag rörde mig i närheten av soffan som katten kring het gröt medan jag funderade på ett alternativ till en tupplur. Det fanns ett alternativ: nagelvård (både händer och fötter) medan jag började lyssna på "I djävulens sällskap" av Peter Robinson med Tomas Bolme som uppläsare. En kanna te som pricken över i. Boken är bra!

Elins förkylning är på tillbakagång, men Pär låter fortfarande väldigt täppt och hostar, så jag får fortsätta att mumla mitt mantra: "Jag tänker INTE bli förkyld för jag VILL INTE bli förkyld!". Jag känner mig likafullt täppt i näsan och har en diffus huvudvärk.

Jag ser fram emot att dra igång med VV och börjar till och med bli otålig, men det känns inte som någon större idé innan vi har varit i Italien. När jag satt och kikade på kurs-materialet, så slogs jag ÄN EN GÅNG av att det är enbart kvinnor på bilderna, bortsett från en kock och det är bara den slimmade varianten som representeras. Ett av delhäftena handlar om när man har nått målet och ska lära sig att behålla vikten och på det omslaget står en slank kvinna klädd i en silkig klänning hållandes ett glas rödvin medan en mycket uppmärksam man lutar sig tätt intill henne. "När du har nått din målvikt, DÅ börjar livet." är budskapet som JAG får och jag blir matt av tanken på att vi inte har kommit längre år 2008. Det finns undersökningar som visar att den vanligaste klädstorleken bland kvinnor både i Sverige och i övriga västvärlden, motsvaras av ungefär 44 och uppåt (inte 38 och nedåt). I USA finns det nu fler överviktiga/feta personer än det finns normalviktiga/smala personer. Var är då alla dessa knubbisar? De finns inte med i reklamen annat än som "före" när det gäller träningsmetoder. De finns inte med i filmer eller serier (i synnerhet inte i de amerikanska). Hur kan en så pass stor del, både till antal och omfång, av befolkningen vara osynlig? Om nu storlek 44 och uppåt är den dominerande storleken i Den Verkliga Världen, varför finns det så få snygga plagg i större storlekar? Är det bara de smala som ska axla det ekonomiska oket? Häromdagen stod det att svenskarna blir allt sämre på att köpa nya kläder (dit räknas inte Elin, hon axlar sin del av ansvaret ;-)  ) och det har kanske att göra med att de flesta faktiskt inte får plats i de kläder som säljs?? Det är inte så enkelt som att göra redan befintligt mode i större storlekar, för alla sorts plagg lämpar sig inte för det och det är väldigt lätt att se när man är ute bland folk; ett tajt mode i stora storlekar är INTE snyggt. Punkt. Några klädaffärer t.ex KappAhl, Lindex och H&M har sina egna märken med större storlekar, men det är bara att konstatera att balansgången är svår för resultatet blir tältliknande i trista färger eller i hysteriska mönster. Om jag hade haft det minsta intresse för kläder och mode, så hade jag kanske kunnat sy sådana kläder som jag vill ska finnas i affärerna, men det intresset ligger UNDER noll. Det är kanske ännu en metod att gallra ur icke önskvärd mänsklighet ur bilden rent konkret - finns det inte kläder, så är risken inte stor att de knubbiga syns ute på gator och i arbetslivet. Övervikt/fetma är tydliga tecken på ohälsa och dålig karaktär och bör inte uppmuntras genom snygga plagg. Håll dig undan och kom fram när du har nått din målvikt för DÅ börjar livet som består av acceptans, snygga kläder och friare i långa rader. Det här har jag skrivit om förut och jag kommer förmodligen att återkomma om detta som verkar ha blivit min käpphäst.

Ciao!