Träning: 55 minuter stavgång i konstigt och smått kvalmigt mellan-skurarna-väder. Vinterjackan är för varm, men den tunna jacka jag har som alternativ håller mig inte torr när det regnar. Angeläget inköp: en riktigt bra regnjacka som inte fungerar som en plastpåse och gör mig mer blöt på insidan än jag blir på utsidan. Elin hade sitt paraply med sig och det var väl det som ledde till att det var uppehåll i skurarna för en timme senare VRÄKTE det ned hagelblandat regn.

Elin kommer att vara hemma resten av veckan. Jag har själv ställt en diagnos på henne baserat på fakta och egna erfarenheter: hon är deprimerad. Hon har upplevt skolan som väldigt jobbig ända sedan höst-terminens början och hon har ofta varit "små-sjuk", men nu säger hennes kropp ifrån genom att hon "helt enkelt inte klarar av att gå till skolan". Min läkare, som även är Elins och Pärs läkare är inne på samma linje. Jag pratade med Elins lärare idag och hon ska samla ihop information om hur Elin ligger till i diverse ämnen och hur hon kan arbeta ikapp. Hon nämnde även att Elins frånvaro ligger på x procent bara denna termin, men i nuläget anser jag inte att vi behöver ha det hängande över oss. Vi VET att det är någonting i skolmiljön som är fel och därmed är det skolans skyldighet att ge oss den hjälp vi behöver, så att hon kan komma tillbaka till skolan igen utan huvudvärk, yrsel eller gråtattacker. Elins depression är en reaktion på att något är fel och i dessa tider borde inte det komma som någon chock eller ens överraskning. Det som borde chockera och överraska är att hon ska behöva gå igenom det här vid så unga år och i en period av livet som redan är tillräckligt stökig  på grund av alla hormoner och förändringar. Jag går igenom den här skiten flera gånger varje år och jag vet att det enklaste är att ta en sak och en dag i taget. Steg 1: minska pressen på Elin genom att i förväg bestämma att hon är hemma resten av veckan + inbokad tid med skolkuratorn. Steg 2: göra en yttepytte lista varje dag med t.ex tre rimliga mål som hon kan stryka allt eftersom och därmed få konkreta bevis på att hon HAR gjort något, att hon HAR klarat av något och att hon INTE är vare sig ynklig eller värdelös.

Pär har "sällskap" av en tysk hela veckan som ska hjälpa till med diverse problem (jag uttrycker mig flummigt eftersom jag inte är insatt) och det har, hittills, inneburit att han har betydligt längre dagar och att vi inte har ätit middag tillsammans som vi brukar. För honom känns det inte kul att Elin mår så dåligt samtidigt som han är hemma mindre än vanligt. Nu ska hon ju vara hemma resten av veckan, så jag har sagt åt honom att koncentrera sig på sin utländska gäst medan jag sköter hemmafronten. Tur i oturen att jag redan är "hemma på heltid". Pär berättade att den tysken mannen inte är någon karriärist han heller utan prioriterar familjen; han lyckas till och med äta frukost med sina barn varje dag. "Jag klämmer in arbetet mellan frukost och middag" hade han sagt. En klok man.

Fridens.