Inget ovanligt, inget farligt eller smittsamt utan bara jobbigt. Pär och jag är inne på vårt 17:e år och det är inte alltid en dans på rosor, så att säga, men, som Pär sa till mig härom kvällen, även om det är en plåga emellanåt, så känns det som om vi hör ihop. Det tycker jag med. Jag tycker heller inte att jag har haft något att skriva om och för min egen skull vill jag inte skriva när det bara kommer gnäll ur tangenterna.

Idag känns det i alla fall bättre och jag har lyckats hålla mig ifrån att bara bli sittande. Elin har studiedag, så jag har sällskap oxå. När vi åt en sen frukost, så tittade vi på "The butterfly effect" och det var nog fjärde eller femte gången jag såg den. Den är BRA och definitivt tänkvärd för vem har inte varit i den situationen att man har tänkt: "Om jag bara inte hade..."  eller  "Om jag kunde gå tillbaka i tiden, så skulle jag ändra på...."? Ändras en liten detalj, så blir konsekvenserna tusenfalt större och det är väl för att människan är inblandad och människan har ju fått fri vilja. När Elin var två år, tror jag, så var vi in till Stockholm och vi hade tagit bilen. När vi var på väg tillbaka till parkeringen, så gick jag en kortare väg nedför en trappa medan Pär gick runt med Elin i vagnen. När vi hade kört ut därifrån och stannat vid ett rödljus, så hördes ett otroligt vasst ljud av en bil som tvärbromsade, sedan kom en dånande smäll när samma bil, en taxi, körde in i oss bakifrån. Vi klarade oss undan med mindre blessyrer, men en lång tid efteråt, så tänkte jag att om jag inte hade haft så bråttom utan tagit omvägen med Pär och Elin utan att skynda på dem, så hade vi förmodligen aldrig blivit påkörda. Samtidigt vet jag ju inte vilka följd-händelser det hade lett till. Om jag funderar allt för mycket på så'nt, så har det samma effekt som när jag försöker inse att universum faktiskt inte har något slut dvs. jag blir helt snurrig i skallen! Det är ändå oftare som jag tänker att jag inte vill ändra på det minsta lilla i mitt förflutna, inte ens alla dj-heter som jag har gått igenom, eftersom allt som har hänt har lett mig hit och nu och, bortsett från dåliga perioder, så har jag aldrig haft det så bra som jag har det nu.

Igår fick jag ett himla obehagligt brev. Det var från tandläkaren och jag har fått tid den 10 oktober. :p  Under en sju-års period på mellan- och högstadiet, så hade jag tandställning och det var tandläkarbesök minst en gång i månaden hela den tiden och det ledde till att jag till slut inte brydde mig och det var bara lite besvärligt. Nu tycker jag att det är pest!! Särskilt undersökningen och innan jag vet om det behövs lagas. PINA! De senaste tio åren har jag haft ett enstaka hål ibland (t.ex förra hösten) och när det väl är dax att laga, DÅ känns det lugnt för jag ber alltid om mesta möjliga bedövning och sedan behöver jag bara ligga där. En månad kvar.....

Nu har jag läst ut "Wish you were here" och den var BRA och mysig även om jag inte gillar att precis allt fixar sig för precis alla i slutet. Jag har läst några sidor i "Oskuld och erfarenhet" av Tracy Chevalier. Hennes tidigare böcker har varit bra förutom "Den blå färgen". Jag älskar idén att ta en konstnärs liv eller ett konstverk och skildra det ur en "vanlig" människas vinkel; att få vara med när det blir till. Boken jag läser nu kommer att handla om William Blake eller närmare bestämt, så kommer bokens huvudpersoner att bo granne med honom. Han ansågs vara litet kufisk.....

Nu har jag inte tränat någonting på en hel vecka. Det blir så ibland och av flera olika anledningar. Dagens anledning är yrsel. Det är en yrsel som jag har känt av länge nu, men det var när jag klev ur sängen som det snurrade till och allt gungade medan jag tog mig till badrummet och då slog det mig att det - naturligtvis! - är en biverkning på Theralen-dropparna som jag har använt dagligen sedan......hur länge som helst. I början av året, så doserade jag kraftigt eftersom jag hade stora problem med ångest och efter ett tag, så kom just den här sortens yrsel. Jag har bestämt att sluta ta dem med början idag. Tvärt. Det är ingen idé att trappa ned. Det kommer att bli några sömnlösa nätter och kanske blir det att jag vänder på dygnet (och träningen blir lidande....), men det kan det vara värt.

Adjö.