Jag diskar när det behövs. Nu när jag är ensam. I morse tog jag den sista frukosttallriken med muminmotiv och bestämde att det var dax att diska. Sagt och gjort! Snabbt avklarat. Jag har upptäckt att om det står odiskad disk i många dagar, så luktar det otroligt illa när jag sedan spolar på hett vatten.... Det gäller att hitta balansen där, så att jag inte väntar för många dagar.   Sedan lade jag mig i soffan och läste ut första boken om fröken Stackhouse och började på den andra och sedan somnade jag.

Jag hade otroligt svårt att vakna trots att jag inte sov länge. Ibland när jag har svårt att vakna, så hamnar jag i något sorts mellanläge där jag varken sover eller är vaken. Det är inte slummer heller. Varje gång upplever jag det som att jag inte kan vakna, att ögonen är ihoplimmade och att jag försöker och försöker skrika mig själv vaken, så där som de alltid gör i filmer. Ibland fungerar det och jag vaknar. Idag fungerade det inte. När jag befinner mig i det där mellanläget, så upplever jag alltid att någon rör sig i lägenheten (om det här händer när jag är ensam hemma) och att någon närmar sig rummet där jag ligger och att jag gör mitt bästa för att försöka se vem denne någon är, men jag lyckas aldrig. Det är då jag brukar försöka skrika mig vaken för att jag känner mig otroligt utsatt. Idag låg jag i soffan med huvudet mot hallen i syfte att kunna dra nytta av fläktarna från korsdraget (det fungerade!). Jag försökte vakna och hörde hur någon gick nedför trappan från övervåningen som jag inte kunde se då jag låg med huvudet åt det hållet. Jag försökte att vrida på huvudet för att se vem det var, men icke. Jag försökte ropa "Pär?" samtidigt som jag visste att han var på Öland. Han svarade! Han kom fram till soffan och stod bakom mig, så att jag inte kunde se honom. Han sträckte fram bägge händerna och jag tog tag i dem. "Vart ska du?" frågade jag. "Jag ska iväg och köpa en bil" svarade han med låg röst. "En brun."  "Ok..." svarade jag. När han hade gått, så tänkte jag att han kommer att råka ut för något, det här en sorts varning. En stund efter att jag hade vaknat fick jag ett sms om att han hade blivit stungen av ett tio-tal getingar. Kan det ha varit ett varsel? I så fall var det en himla tur att det inte var något värre! Misstolka mig inte, Pär, jag tänker på värre som i bilolycka. Stackars min gubbe! Jag har blivit stungen några gånger, men det var vid olika tillfällen. Det gör ju så djäkla ont efteråt! Jag var livrädd för getingar tills jag blev stungen. Annars brukar effekten bli den motsatta. Nu är jag mest arg på dem, men när de förirrar sig in hit, så hjälper jag dem ut. Jag slår aldrig ihjäl dem.

Fridens.

PS. Pär! När vi väl byter bil, så vill jag inte ha en brun.   

 

Gröngöling

15 juli 2010 18:32

Fy så otäckt!
Hoppas Pär blir bra riktigt snart och att det slutar göra ont! Sånt där kan ju vara farligt till och med...

Ammoniak är bra mot getingsveda men jag vet inte vad som innehåller ammoniak. Utom kiss då...

Själv skulle jag gärna slå ihjäl getingar, men det är så svårt! En stack mig i fjor men det gjorde inte så ont.

Såna drömmar är jobbiga, varsel eller inte (ja det var märkligt att du just då drömde om Pär och att något skulle hända!). Hade helst sluppit dem faktiskt för man vet inte om det är på riktigt eller ej.

http://grongoling.bloggplatsen.se

 

sussi

16 juli 2010 19:46

De jobbigt läge när man är i de tillståndet. Vetenskapen säger ju att de är i tillståndet då medvetande vakna men inte kroppen men jag säger bara BAH"!
Jag tror vi är i ett annat medvetande. Jag får som dig varsel. ser saker och hör saker. Har med åren lärt mig att inte få paniken utan bara tänka vad händer? Vem kommer på besök, vad vill "de" mig.Ibland kan de var helt tokiga saker. Jag kallar dom för "klardrömmar"

http://fritidsforskare.wordpress.com

Från
    Kom ihåg mig
URL

Säkerhetskod
     

Kommentar

Nu flyttar jag härifrån efter drygt 7 års bloggande. Naturligtvis ska jag fortsätta att blogga, men på en helt egen domän för att verkligen säkerställa äganderätten till mina texter. Jag flyttar hit: http://www.ewasundback.se/. Jag hoppas att ni följ...

"Spiderman" med Toby McGuire och Kirsten Dunst. Det är inte bara tecknade filmer som fungerar när jag vill fly verkligheten. Superhjältar kan rädda mig för 2 timmar i taget. "Spiderman" är 12 år och det är länge sedan jag såg den, men just ikväll var...

Elin störde mig. Pär irriterade mig. Båda gick mig på nerverna på ett sätt som definitivt hade att göra med ångest och sällskapssjuka. När det var 1 timme och 20 minuter kvar innan vi skulle åka till svärisarna för att fira julafton satte jag mig i s...

...tycker om den träningsvärk som jag har idag och när inte ens jag gör det,ja, då är den löjligt grym. Jag har faktiskt tagit värktabletter för att över huvud taget kunna röra mig smärtfritt. I förmiddags var träningsvärken inte alltför hemsk och ja...

Föddes och växte upp i Kiruna. Flyttade därifrån när jag var 22 år. Nästan flydde. De sista åren jag bodde där mådde jag oerhört dåligt och det är den känslan som blev mitt bestående minne av stan. Av en slump hittade jag en Kirunagrupp på FB med mån...