-10 grader.

Isblå himmel.

Stilla.

Snötyngda träd.

Snöknarr under skorna.

Det är kriminellt att sitta inomhus en så'n här dag (om man inte är tvungen)!

Jag gick samtidigt som Elin, som började sent idag, gick till skolan. Eftersom solen strålade, så tog jag på mig solbrillorna; snöreflexer är jobbiga för ögonen. Jag gick min favoritrunda, Ut På Landet, men jag gick inte tvärs-över-vägen den här gången och det ångrar jag lite. När jag kom till korsningen vid den nya skolan, så hade jag precis plockat upp glasögonfodralet med mina vanliga glasögon eftersom jag tänkte byta tillbaka till dem (skuggorna är så pass långa så här års att solbrillor inte behövs). Jag klev ned föööörssssiktigt från trottoaren för jag såg minsann isblänket. Plötsligt kände jag hur jag gleeeed. Jag började automatiskt veva med armarna i parerande syfte och hann tänka: "JagskaINTEramlajagskaINTEramlajagskaINTEramla" innan benen vek sig och jag satte mig ned. Jag ramlade alltså inte. Jag satte mig ned. Glasögonfodralet for iväg några meter. Det var ett rent under att det inte kom någon bil då! Jag reste mig upp fööööörsssssiktigt och hasade iväg efter glasögofodralet som hade spruckit och tappat sitt flip-lock, men glasögonen var hela. När jag stod säkert på en snötäckt, men isfri, trottoar, så avslutade jag bytet från solbrillor till vanliga, svor lite, kände efter att inget var brutet och bestämde mig för att fortsätta promenaden. När jag hade återhämtat mig mentalt efter vurpan, så var det härligt! Jag frös om ansiktet och läpparna kändes lika stela som sladden till MP3:n var; när jag höll upp MP3:n, så stod sladden rakt ut!    Det var så himla skönt att komma ut igen tillsammans med min lilla musikmaskin! Även om tempot varierade kolossalt pga bitvis halka, så lyckades jag få upp tempot i alla fall - endorfiner.    Jag hade planerat in SATS idag, men eftersom mensen kom och styrketräning inte känns bra just då, så promenerade jag i stället.

Det är stor skillnad på mina 2 par glasögon vad gäller skärpan. Med de vanliga ser jag hur bra som helst och de är dem jag oftast har på mig, men så fort jag sätter mig vid datorn eller ska rita, så funkar de inte alls! Läsglasögonen är perfekta för datorn och ritblocket, men är värdelösa i övrigt; jag ser ingenting tydligt på längre avstånd än till bordsskivan. Så när Elin ropar "Det är rådjur här!", så måste jag snabbt som 17 byta brillor om jag vill se rådjuren tydligt. Det finns fördelar med progressiva glasögon, men för mig funkar inte det. Det finns en film med Wallace och Gromit som heter "Fel brallor", men för mig gäller snarare "Fel brillor"!    

Marsvinen brukar få kligröt vid 12-tiden och det har blivit så pass regelbundet att Lotta och Elsa håller koll på tiden. Jag kom hem fem minuter i tolv och när jag hade fått av mig ytterkläderna och bekräftat för grisarna att jag hade noterat att det var gröt-dax, så stod Lotta och Elsa vid mattkanten och väntade. Det går inte att låta bli att älska de små liven!   

Fridens.

 

Marianne

12 januari 2010 21:15

Svårt att lyckas få rätt glasögon. Jag behöver glasögon men blir yr då jag använder dem och samtidigt rör på mig. Så jag använder dem enbart vid bilkörning.
Ha det gott

http://www.ekoxenskennel.se

Från
    Kom ihåg mig
URL

Säkerhetskod
     

Kommentar

Nu flyttar jag härifrån efter drygt 7 års bloggande. Naturligtvis ska jag fortsätta att blogga, men på en helt egen domän för att verkligen säkerställa äganderätten till mina texter. Jag flyttar hit: http://www.ewasundback.se/. Jag hoppas att ni följ...

"Spiderman" med Toby McGuire och Kirsten Dunst. Det är inte bara tecknade filmer som fungerar när jag vill fly verkligheten. Superhjältar kan rädda mig för 2 timmar i taget. "Spiderman" är 12 år och det är länge sedan jag såg den, men just ikväll var...

Elin störde mig. Pär irriterade mig. Båda gick mig på nerverna på ett sätt som definitivt hade att göra med ångest och sällskapssjuka. När det var 1 timme och 20 minuter kvar innan vi skulle åka till svärisarna för att fira julafton satte jag mig i s...

...tycker om den träningsvärk som jag har idag och när inte ens jag gör det,ja, då är den löjligt grym. Jag har faktiskt tagit värktabletter för att över huvud taget kunna röra mig smärtfritt. I förmiddags var träningsvärken inte alltför hemsk och ja...

Föddes och växte upp i Kiruna. Flyttade därifrån när jag var 22 år. Nästan flydde. De sista åren jag bodde där mådde jag oerhört dåligt och det är den känslan som blev mitt bestående minne av stan. Av en slump hittade jag en Kirunagrupp på FB med mån...