Barnskyddsutredningen har gett förslag på hur lagstiftningen kan skärpas för att '.....stärka barns och ungas rätt.'. Jag instämmer helhjärtat! Föräldrar som inte sätter sina barns bästa i första rummet borde kunna kriminalieras. De 3 fall som nämns i artikeln känns, för mig, som extrema fall, men - TYVÄRR - är de väl inte det.

Det finns så fruktansvärt många sätt att misshandla sina barn både fyskikt och psykiskt och jag undrar om det inte är den psykiska vanvården som är vanligast? Den är inte lika lätt att upptäcka, men ger långvariga sår och livslånga ärr. När jag ser en förälder som tar tag i sitt barn i ilska eller som ryar åt sitt barn i ren frustration, så brukar jag FÖRSÖKA att inte döma eftersom jag faktiskt inte vet vad som föregick händelsen eller hur de har det i övrigt, men jag börjar ändra inställning..... Jag behöver bara gå ned till Konsum eller åka in till Stockholm för att omringas av upprörda föräldrar och barn. När jag kan se det så ofta som jag tycker att jag gör, så är det svårt att vara ödmjuk eller överseende. SOM FÖRÄLDER FÅR MAN INTE KRÄNKA SITT BARN. Engångsföreteelse eller ej.

Att inte sätta upp gränser för sitt barn.

Att inte kunna säga nej.

Att försöka vara kompis mer än förälder.

Att tro att barn gör som man säger när de i själva verket gör som vi GÖR.

Att inte tala med sitt barn om strunt så väl som allvarliga saker.

Att underlätta för mycket för sitt barn (sk. curling-förälder).

Att inte våga släppa taget om sitt barn.

Att inte förklara för sitt barn att man, som vuxen, inte alltid kan allt eller vet allt.

Att inte förklara för sitt barn att man, som vuxen, inte alltid orkar.

Det är några regler som jag själv försöker leva efter. Det är regler som jag själv kom på medan jag skrev. Det är regler som bygger på sunt förnuft. I mina HÖGST PRIVATA ÖGON är det även olika sätt att inte sätta sitt barns bästa i första rummet.

Under det år som gått när vår dotter hade det så fruktansvärt jobbigt, så hade det varit enklare för Pär och mig att blunda. Eftersom Pär arbetar heltid, så hade han kunnat ta sin tillflykt till arbetet. Eftersom jag själv inte är fullt frisk, så hade jag kunnat skylla på det när jag inte orkade. Vi hade kunnat lasta över ansvaret på skolan; eftersom Elin hade det jobbigt med skolan, så måste ju felet ligga där. Om vi hade gjort på det viset, så anser jag att vi, som föräldrar, skulle ha kriminaliserats. Om vi hade gjort på det viset, så hade vi inte satt Elins bästa i första rummet. Vilka sår hade hon då fått? Vilka ärr hade hon då fått dras med resten av sitt liv? På vilket sätt hade det påverkat henne i HENNES roll som förälder?

Det vi gick igenom var inget extremt fall. Tvärtom. Det är skrämmande många ungdomar som mår så som Elin har mått. Pär och jag såg det. Vi uppmärksammade det och tack vare mina egna erfarenheter, så fick hon den hjälp hon behövde. Resultatet blev att hon hämtade upp allt vad gäller skolarbetet, gick ut med MYCKET bra betyg och har kommit in på den gymnasieutbildning hon har valt. Hon mår bra nu. Vi har blivit en än mer sammansvetsad familj. Hon vet att hon kan lita på Pär och mig. Hon har lärt sig att våga be om hjälp. Hon har lärt sig att uppskatta de små sakerna här i livet. Jag är väldigt stolt över henne - min snorpa! Jag oxå stolt över Pär och mig själv som föräldrar. Det var en erfarenhet som är guld värd när man ser på det hela i backspegeln, men som var så dj-a jobbig medan den pågick att vi helst av allt ville springa där ifrån. Trots den lyckliga utgången, så har Elin fått sår och ärr, men hon har fått möjligheten att vända det till sin fördel.

Att ha barn är ingen rättighet. Det är en förmån.

Fridens.

 

Nanis

19 augusti 2009 09:48

Håller fullständigt med dig Ewa, du är klok du :)

kram!

http://nanis.blogg.se

Från
    Kom ihåg mig
URL

Säkerhetskod
     

Kommentar

Nu flyttar jag härifrån efter drygt 7 års bloggande. Naturligtvis ska jag fortsätta att blogga, men på en helt egen domän för att verkligen säkerställa äganderätten till mina texter. Jag flyttar hit: http://www.ewasundback.se/. Jag hoppas att ni följ...

"Spiderman" med Toby McGuire och Kirsten Dunst. Det är inte bara tecknade filmer som fungerar när jag vill fly verkligheten. Superhjältar kan rädda mig för 2 timmar i taget. "Spiderman" är 12 år och det är länge sedan jag såg den, men just ikväll var...

Elin störde mig. Pär irriterade mig. Båda gick mig på nerverna på ett sätt som definitivt hade att göra med ångest och sällskapssjuka. När det var 1 timme och 20 minuter kvar innan vi skulle åka till svärisarna för att fira julafton satte jag mig i s...

...tycker om den träningsvärk som jag har idag och när inte ens jag gör det,ja, då är den löjligt grym. Jag har faktiskt tagit värktabletter för att över huvud taget kunna röra mig smärtfritt. I förmiddags var träningsvärken inte alltför hemsk och ja...

Föddes och växte upp i Kiruna. Flyttade därifrån när jag var 22 år. Nästan flydde. De sista åren jag bodde där mådde jag oerhört dåligt och det är den känslan som blev mitt bestående minne av stan. Av en slump hittade jag en Kirunagrupp på FB med mån...