En vecka nere i dyn med hopplöshet och självmordstankar. Varför? Vad hände?? Jag vet inte. Faktiskt. Jag kände i slutet av förra veckan att det gick nedåt och att jag kände mig trött och leds på att kämpa, så jag följde bara med. Ned, ned, ned. Botten. Mörker. En blog-vän undrade vad som hade hänt och jag kunde bara svara att inget hade hänt, men att jag inte hade den minsta lust att försöka ta mig upp igen. Jag har sovit. Lurat i soffan nästan varje dag. Igår sov jag till halv 12. Jag har varit skum i magen och mått illa. Jag vet inte varför allt rasade och jag vet - dessvärre inte - varför det känns bättre igen. När jag mådde/mår som sämst, så är det ganska skönt att bara släppa allt och luta mig tillbaka. I vissa lägen kan jag inte pressa mig själv. Det är en motsvarighet till Harry Potters "petrificus totalus". DET  GÅR  INTE. Jag har levt med den här satans sjukdomen i mer än hälften av mina 43 levnadsår och jag vet när jag kan knuffa ut mig själv på en promenad i ett försök att bryta förlamningen. I går gick det. Idag känner jag mig mer som mig själv igen dvs Mitt Mer Positiva Jag.

Fridens.

PS. Det skulle aldrig falla någon in att säga till en människa som legat däckad med migrän i flera dygn att "...så här kan det inte fortsätta!", men oavsett hur djup depressionen än är, så BORDE man kunna "rycka upp sig". Jag inser att jag är tjatig vad gäller jämförelser mellan bemötande av fysisk och psykisk sjukdom, men jag kommer att fortsätta, så länge det inte blir bättre.

 

Reneth

16 augusti 2009 10:55

Verkligen synd att det fortfarande ska vara sådan klass 1 och klass 2 sjukdomar, eller handikapp. Helsjukt tycker jag. Stå på dig bara och fightas så gott du kan. Att må dåligt i själen är ett nog så trist sjukdomstillstånd.
Kram Reneth

http://www.svenssonstassavtryck.se

Från
    Kom ihåg mig
URL

Säkerhetskod
     

Kommentar

Nu flyttar jag härifrån efter drygt 7 års bloggande. Naturligtvis ska jag fortsätta att blogga, men på en helt egen domän för att verkligen säkerställa äganderätten till mina texter. Jag flyttar hit: http://www.ewasundback.se/. Jag hoppas att ni följ...

"Spiderman" med Toby McGuire och Kirsten Dunst. Det är inte bara tecknade filmer som fungerar när jag vill fly verkligheten. Superhjältar kan rädda mig för 2 timmar i taget. "Spiderman" är 12 år och det är länge sedan jag såg den, men just ikväll var...

Elin störde mig. Pär irriterade mig. Båda gick mig på nerverna på ett sätt som definitivt hade att göra med ångest och sällskapssjuka. När det var 1 timme och 20 minuter kvar innan vi skulle åka till svärisarna för att fira julafton satte jag mig i s...

...tycker om den träningsvärk som jag har idag och när inte ens jag gör det,ja, då är den löjligt grym. Jag har faktiskt tagit värktabletter för att över huvud taget kunna röra mig smärtfritt. I förmiddags var träningsvärken inte alltför hemsk och ja...

Föddes och växte upp i Kiruna. Flyttade därifrån när jag var 22 år. Nästan flydde. De sista åren jag bodde där mådde jag oerhört dåligt och det är den känslan som blev mitt bestående minne av stan. Av en slump hittade jag en Kirunagrupp på FB med mån...