Jag fick ett ryck och köpte tre olika hälsotidningar och i en av dem nämndes en undersökning om varför en del personer har ett större sug efter choklad än andra. Det har att göra med bakteriesammansättningen i magsäcken. Det är inte självförvållat, det är inget onaturligt, men bäst av allt - varför säga nej till choklad när magen faktiskt kräver det? DET är ett argument och ett försvar och en förklaring som heter duga! Var så goda, alla bloggande chokladälskare, det är fritt fram att försvara chokladsuget!

Det kryper av rastlöshet och tristess i mig. Jag vill mer än jag orkar just nu. Idag strålar solen från en klarblå himmel, men den planerade stavgången uteblev för jag känner i hela kroppen att om jag anstränger mig idag, så kommer jag att må uselt efteråt. Ett problem jag alltid brottas med är att jag har svårt att kompromissa när det gäller t.ex träning. Jag vill köra ordentligt eller inte alls. Jag VET att det är smartare att köra lite och ofta, men när det gäller att tänka i nya banor, så tar det tid, men jag jobbar på det! Det är måndag i morgon och det är som gjort för nystart förtifjorton, så jag SKA till SATS och jag tänker locka mig själv med någon form av inköpt belöning från t.ex Body Shop. De har fått in en ny serie med doft av japansk körsbärsblom och det är extra-pris för medlemmar och JAG är medlem.

En långdusch av modell sanering har jag i alla fall lyckats med idag. Ansiktsmask, hårtvätt och inpackning, kropsskrubb och insmörjning. Jag tänker lacka fingernaglarna vilket blir första gången på flera år. Psoriasisen gör att naglarna har varit knöliga/buckliga, men nu är det endast tumnaglarna. Jag kanske inte ens trivs med lackade naglar längre!

När min syster Ulla ringde i torsdags, så var det första hon sa till mig (efter att hälsningsfraserna var avklarade) att hon hade hört att även jag har fått diagnosen psoriasis artrit. Djuuuup suck.

1. Varför pratar mina syskon så mycket om sina sjukdomar?

2. Hur har hon fått veta det?

När det gäller den andra frågan, så framgick det nämligen av samtalet att det har skurit sig mellan henne och Lajla, så det är inte Lajla som är källan, men det är endast för henne jag har talat om det. Lajla till Siw till Ulla kanske. Min kontakt med Lajla och Siw är ju ganska "nyfödd" och kontakten med de övriga syskonen är noll. Det jag försöker få fram är att jag tycker att nyheterna om allehanda sjukdomar i vår familj verkar färdas snabbare än några andra nyheter trots bristande kontakt. Jag förstår att det blir att man pratar om det som tar störst plats i tillvaron, men efter ett tag blir det en negativ stämning. Jag hade upplevt det på ett annat sätt om det hade rört sig om "övergående" sjukdomar som förkylningar, mässling, blindtarmsoperationer osv, men i min familj är det kroniska sjukdomar, som obönhörligen blir värre med åren; olika varianter av reumatism och artros, skolios, Bechtrews, depressioner, höga blodfetter och högt blodryck. Jag har inget som helst behov av att älta detta med vem som helst utan det gör jag med husläkaren, överläkaren och om någon närstående frågar. Ulla berättade att hon är sjukpensionär sedan årsskiftet och när jag informerade henne om hur länge jag har varit sjukskriven (ca sju år) och att jag även är arbetslös, så började hon mumla något om att man själv får göra så gott man kan och bla bla bla. Det är svårt att få en syl i vädret när hon går igång, men jag lyckades inflika att det inte går någon nöd på mig för det gör det ju inte. "Jahaaa...Jaa....Men det är väl bra!" Hon kom av sig gud ske lov.

Nu ska jag faktiskt spela Sims ett tag. Jag försöker bygga det hus som är med i "Grudge"-filmerna och sedan ska jag flytta in familjer och plåga livet ur dem, så att de börjar spöka för nästa familj. MOOAAHAHAHAHAAAA!

Fridens.