Träning: stavgång i 60 minuter. Fy tusan vad det var jobbigt!! Det var ett par gånger under de första 20 minuterna som jag var frestad att vända hem igen. Det är MINST ett halvår sedan jag stavade och visserligen finns tekniken kvar för det är som med cykling: har man en gång lärt sig, så... Det kommer att kännas i överarmarna i morgon! Promenaden blir hela 40% effektivare med stavar eftersom armarna deltar och hjärtat får arbeta mer. Solen var framme så länge jag var ute (nu är den gömd i molnen igen) och det var otroligt välbehövligt.

Stavgången avslutades i vårt centrum och där stor två utryckningsbilar från brandkåren. Har det brunnit? Jag såg ingen ovanlig aktivitet och jag kände ingen röklukt, men som på beställning kom ett gäng brandmän ut från kolgrillsbaren och de verkade ha ätit lunch för ingen av dem hade uniform. Jag fortsatte till konditoriet och där var det oxå några brandmän som köpte fikabröd. Jag köpte tre semlor. Fram till för ett par år sedan var jag inte alls förtjust i semlor. En massa bulldeg och grädde - blä - och jag åt kanske en halv per säsong, men sedan åt jag en från vårt konditori och då.... Förutom att de alltid är nybakade, så blandar de ut mandelmassan i grädden och det är så mumsigt! Jag tycker om att äta den med hetvägg dvs i en djup tallrik med lite varm mjölk; jag är ju inte född i Kiruna för intet! Idag blir det semla med hetvägg efter viktväktarnas kryddiga korvgryta med pasta.

Det gick fort att läsa ut "En röd liten fågel i juletid" och den var helt ok. Mysig, men lite för gullig för min smak och ALLT ordnade sig på slutet vilket jag är nästan allergisk mot. Igår började jag läsa "Giraffens tårar" av Alexander McCall Smith som är en fristående fortsättning på "Damernas detektivbyrå".

Idag kom Elin iväg till skolan utan problem. Igår kväll sa hon till och med att det skulle bli skönt att komma iväg.

Fridens.