Vi vill utöka vår marsvins-flock med en liten hona (inte vuxen).

Eftersom vi åker till Italien i skarven april-maj, så kan vi ta emot henne när vi har kommit hem.

Finns det några planerade kullar eller redan födda där det finns en liten hona som har lust att flytta till vårt gris-kollektiv?

Jag kan ju nämna att vi bor mellan Stockholm och Södertälje.

Det BLÅSER och regnar på tvären, så jag har inte stuckit näsan utanför dörren idag. Jag brukar inte påverkas av vädret, men det regn och det mörker som har varit i ett par MÅNADER nu, det påverkar även mig och innebär ingenting positivt. Jag blir trött, handlingsförlamad, deprimerad och så kommer ångesten som ett brev på posten när jag tänker på att det faktiskt inte verkar bättre än att det är den här sortens vintrar som vi nog får vänja oss vid. Naturligtvis försöker jag vara så miljövänlig som jag bara kan. Naturligtvis skulle jag kunna göra ÄNNU mer genom att spara mer energi, köpa närodlade grönsaker, sälja bilen, sopsortera ännu mer osv. Det skulle förmodligen ge mig ett lugnt samvete, så att jag skulle kunna ställa mig på torget med en megafon och hävda att JAG gör mitt för att det ska bli bättre. Problemet är att jag inte är och aldrig kommer att bli ett Fullständigt Osjälviskt Uppoffrande Helgon och jag misstänker att jag inte är ensam om det. De åtgärder som jag och alla andra kan vidta är nog så enkla, men resultaten och effekterna hinner vi inte uppleva i detta livet. Det tog lång tid att ställa till det och det tar MINST lika lång tid att rätta till det.

Å ena sidan så upplever jag det som att jag har tillräckligt svårt att få min egen ytterst lilla och privata tillvaro att fungera, så jag orkar inte med omvärlden. Å andra sidan skulle jag kaaaaanske må liiiiite bättre om jag engagerade mig mer när det gäller t.ex klimatet. Å tredje sidan (för här finns det fler än två sidor), så är jag, som sagt, inget helgon. Min livstid är (gud ske lov!) begränsad och den har, hittills, varit dj-t kämpig i periodvis vilket gör att jag hellre stänger av mottagningen helt i stället för att öka den.

Det krigas i religionens namn.

De ledare som kan tänkas göra någon förändring till det bättre dödas.

Ungdomar verkar inte ha närvarande föräldrar utan misshandlar varandra till döds i ett försök att ventilera frustration och vanmakt.

Föräldrar vågar inte sätta gränser och vara jobbiga eftersom de hellre vill ha lugn och ro de korta stunder som familjen väl träffas.

Den framåtskridande tekniken gör att det svenska språket utarmas mer och mer och det märks på att människor blir allt sämre på att uttrycka sig både muntligt och skriftligt.

Vad som än prånglas ut via tidningar, TV och musik handlar, förr eller senare, om sex. Allas sexliv eller brist på diskuteras och slås upp på löpsedlar och den som inte har ett regelbundet sexliv är avvikande på ett negativt sätt särskilt om man lever i ett förhållande.

Barn idag mår dåligt av att gå i skolan pga miljön. Stora klasser leder till höga ljudnivåer och slappa föräldrar leder till respektlösa elever som till och med hotar lärare till livet.

Ett idrottsproffs kan tjäna miljoner genom att utöva en sport och laget kallas för hjältar när de vinner en match. En lärare eller sköterska tjänar så att de klarar sig, men inte mer och de kallas aldrig för hjältar på kvällstidningarnas löpsedlar.

Företagsledare och politiker kan göra bort sig rejält för att sedan få avsked med avgångsvederlag och fallskärmar. Jag som inte orkar med att arbeta ute vårt samhälle pga sjukdom blir hela tiden ifrågasatt och misstrodd och det för några tusenlappar varje månad.

Är det den här sortens funderingar som kallas för existensiell ångest?

Ångest har jag och jag funderar ofta på att avsluta min existens.