Vi har avslutat dagens middag och Pär har diskat. Sallad, parmaskinka, små-tomatarer och fetaost med dressing av olivolja och vinäger. Idag hade vi grekiskt lantbröd till oxå. Det är GOTT, snabbt gjort och mer nyttigt än onyttigt. Dessutom är det mättande eftersom man får tugga en hel del.

Pär och jag handlade på Coop och det var en "tillfredsställande" runda den här gången; lite folk, ALLT på listan fanns att köpa + litet till, vi slapp avstämning den här gången oxå och nu är kyl, frys och skåp välfyllda igen. Jag köpte tulpaner igen. Nu har de priset sjunkit med 20 kr buketten, så jag kommer (förmodligen) att ha en bukett hela tiden. Dagens tulpaner är rosa med en vit kant. Mina absoluta favoriter är mörkt lila med strimmor i gult, men det är inte ofta de finns att köpa.

Elin har klarat av årets första skoldag och har överlevt och har inga läxor.

Hon hade ovanligt lätt att somna igår och kom själv på varför: igår var det första dagen på hela jullovet som hon inte hade ätit godis vilket gjorde att hon inte var så uppskruvad på kvällen. Dessutom fick hon en jättebra bok i julklapp och sedan hon fick sina glasögon har hon börjat läsa igen utan att få huvudvärk.

Jag läste oxå igår kväll, men "Arthur & George" höll inte måttet. Halv 23 sa jag god natt till Elin och passade på att byta bok till "Förändringens vind" av Douglas Kennedy. De tidigare böckerna har jag sträckläst och det verkar bli så med den här oxå för jag började läsa och nästa gång jag tittade hur mycket klockan var, så visade den halv 1!! Hej hopp!

Var går gränsen för artighet? Vi har fått en inbjudan från svärföräldrarna till årets julgransplundring. Jag har varit med endast en gång och det är inga konstigheter egentligen, men efter jul och nyår, så är jag ganska trött på att träffas för att äta & fika + att mitt behov av ensamhet gör sig påmint. Den här gången vill inte heller Elin följa med och jag blev inte förvånad när hon sa det. Pär blev det och han blev besviken och han tycker inte att vi kan tacka nej till en inbjudan över huvud taget. När han sa det, så satt Elin och jag som två frågetecken. Om vi får en INBJUDAN och dessutom med ett "om svar anhålles-datum", så betyder väl det att vi kan välja om vi vill tacka ja eller inte? Han kanske upplever det så eftersom det är hans föräldrar? När han ringde för att tala om att det bara blir han som kommer, så blev de inte upprörda för fem öre, bara lite besvikna. Eftersom Elin snart är 15 år, så är det inte så märkligt om hon inte längre tycker om samma saker som när hon var 10 år. Det kan vara tufft för oss föräldrar att inse att hon snart är vuxen, men det är ingenting vi kan förhindra och det blir mindre bråk ju snabbare vi accepterar det. Hör du det, Pelle-Pojken? ;-)

Anledningen till att jag började skriva blog var ett behov av att skriva, men även ett behov av att få reaktioner från utomstående (låter det egotrippat?). Sedan började jag få kommentarer och kommenterade själv hejvilt till höger och vänster och så fick jag svar på mina kommentarer och sedan var det någon som ville länka till mig och jag länkade tillbaka och..... På den vägen är det. Det har blivit en av dagens höjdpunkter att logga in, kolla om jag har fått kommentarer, läsa mina favorit-bloggar och kanske kommentera. Jag upptäcker att det finns överraskande många likasinnade nötter runt om i Sverige (och i Norge) och att jag ofta inte är så ensam som jag ibland tror. Nu har det här blivit ett behov! Min svåger är oerhört skeptisk till detta och kan inte förstå varför jag över huvud taget "skriver dagbok offentligt". Det är ett mycket bra sätt att ha kontakt med människor och jag kan själv bestämma hur mycket kontakt jag vill ha och eftersom jag lätt blir sällskapssjuk, så......

Fridens alla bloggare!