Nu har jag skuttat runt bland de bloggar som jag läser dagligen och överallt är stämningen positiv och hoppfull inför 2008.

Inte hos mig.

Summering av 2007: jag mådde dåligt större delen av året eftersom jag provade att byta antidepressiv medicin, men alltihop slutade med att jag tar samma medicin i samma dos som innan jag försökte ändra allt.

Jag har misslyckats fullständigt med viktminskning och träning och har tappat sug och motivitation efter att ha konfronterats med en dietist och med en pt.

Elin har periodvis haft det kämpigt i skolan och med kompisar och det har påverkat mig oxå.

Det har varit alltför många veterinärbesök för att det ska kännas bra även om alla grisarna fortfarande är med och (för tillfället) har hälsan.

"När man är på botten finns det bara en väg - upp!" brukar man säga. Jag är mer realist än pessimist och jag VÅGAR inte tro på bättring för om jag får för mig att det MÅSTE bli bättre och det se'n inte blir det, så dras mattan undan för mig igen och jag kan inte med säkerhet säga att jag orkar resa mig igen.

Jag är trött.

Jag är sliten.

Jag är så fruktansvärt leds.

Jag orkar inte börja på ett nytt år.

Jag VILL inte börja på ett nytt år!

Jag vill inte ha ett oskrivet blad för jag vet inte vad jag ska fylla det med.

Det snöar igen och nu fastnar det! :-)