Det kryper av rastlöshet och tristess i mig. Jag vill mer än jag orkar just nu. Idag strålar solen från en klarblå himmel, men den planerade stavgången uteblev för jag känner i hela kroppen att om jag anstränger mig idag, så kommer jag att må uselt efteråt. Ett problem jag alltid brottas med är att jag har svårt att kompromissa när det gäller t.ex träning. Jag vill köra ordentligt eller inte alls. Jag VET att det är smartare att köra lite och ofta, men när det gäller att tänka i nya banor, så tar det tid, men jag jobbar på det! Det är måndag i morgon och det är som gjort för nystart förtifjorton, så jag SKA till SATS och jag tänker locka mig själv med någon form av inköpt belöning från t.ex Body Shop. De har fått in en ny serie med doft av japansk körsbärsblom och det är extra-pris för medlemmar och JAG är medlem.

En långdusch av modell sanering har jag i alla fall lyckats med idag. Ansiktsmask, hårtvätt och inpackning, kropsskrubb och insmörjning. Jag tänker lacka fingernaglarna vilket blir första gången på flera år. Psoriasisen gör att naglarna har varit knöliga/buckliga, men nu är det endast tumnaglarna. Jag kanske inte ens trivs med lackade naglar längre!

När min syster Ulla ringde i torsdags, så var det första hon sa till mig (efter att hälsningsfraserna var avklarade) att hon hade hört att även jag har fått diagnosen psoriasis artrit. Djuuuup suck.

1. Varför pratar mina syskon så mycket om sina sjukdomar?

2. Hur har hon fått veta det?

När det gäller den andra frågan, så framgick det nämligen av samtalet att det har skurit sig mellan henne och Lajla, så det är inte Lajla som är källan, men det är endast för henne jag har talat om det. Lajla till Siw till Ulla kanske. Min kontakt med Lajla och Siw är ju ganska "nyfödd" och kontakten med de övriga syskonen är noll. Det jag försöker få fram är att jag tycker att nyheterna om allehanda sjukdomar i vår familj verkar färdas snabbare än några andra nyheter trots bristande kontakt. Jag förstår att det blir att man pratar om det som tar störst plats i tillvaron, men efter ett tag blir det en negativ stämning. Jag hade upplevt det på ett annat sätt om det hade rört sig om "övergående" sjukdomar som förkylningar, mässling, blindtarmsoperationer osv, men i min familj är det kroniska sjukdomar, som obönhörligen blir värre med åren; olika varianter av reumatism och artros, skolios, Bechtrews, depressioner, höga blodfetter och högt blodryck. Jag har inget som helst behov av att älta detta med vem som helst utan det gör jag med husläkaren, överläkaren och om någon närstående frågar. Ulla berättade att hon är sjukpensionär sedan årsskiftet och när jag informerade henne om hur länge jag har varit sjukskriven (ca sju år) och att jag även är arbetslös, så började hon mumla något om att man själv får göra så gott man kan och bla bla bla. Det är svårt att få en syl i vädret när hon går igång, men jag lyckades inflika att det inte går någon nöd på mig för det gör det ju inte. "Jahaaa...Jaa....Men det är väl bra!" Hon kom av sig gud ske lov.

Nu ska jag faktiskt spela Sims ett tag. Jag försöker bygga det hus som är med i "Grudge"-filmerna och sedan ska jag flytta in familjer och plåga livet ur dem, så att de börjar spöka för nästa familj. MOOAAHAHAHAHAAAA!

Fridens.

Vi åkte till Skärholmen. De bygger fortfarande ut, men det finns ytterligare några butiker sedan jag var där senast (i november?). Elin ville köpa en "tjocktröja" (inom citationstecken bara för att hennes definition av plagget varierar kontinuerligt), så vi gick in och ut ur sportaffärer utan att hon fick napp. Däremot hittade jag två par mjukisbyxor och två par termo-strumpor. Mjukt och varmt! Jag kikade oxå på MBT-skor som jag har fått nys om i Margus blog och jag är bra sugen då de avlastar knä- och höftlederna vid promenader. De kostar 2250 kr (gulp!), så det blir inte aktuellt förrän jag har flod eller snarare ÖVERSVÄMNING i kassan. Jag fyller år om en dryg månad, men det är inget jämnt årtal, så jag kan nog inte vänta mig presenter i den prisklassen.... Blink, blink, Pär. Elin fick skor IGEN (skor till henner var anledningen till mitt förra besök i Skärholmen) och det blev ett par stövletter med kilklack. De är snygga och ibland önskar jag att jag kunde använda den sortens skor, men varken mina fötter eller knän orkar med det någon längre stund.

Igår spelade jag in "Beauty Shop" med Queen Latifah och jag såg den idag och efteråt mådde jag BRA! Det var samma må-bra-känsla som i "Bring down the house" där hon spelar mot Steve Martin. Det är SÅ SKÖNT med en film som inte kryllar av beniga vitingar! Queen Latifah är ganska stor själv och eftersom hon är en av producenterna för båda filmerna, så blir vinkeln och tyngdpunkten (vitsigt värre...) en annan. Den sexistiska kvinnosynen är väl den samma, men det är inställningen till hur en snygg kropp ser ut som är annorlunda. "Ser min bak stor ut i de här byxorna?" frågar hon sin dotter. "Ja, det gör den." svarar hon och det är precis det hon villl höra! Härligt, befriande, upplyftande och peppande! Det finns så många bra kvinnliga, färgade skådespelerskor; Queen Latifah, Alfre Woodard, Angela Bassett, Halle Berry m.fl och några av dem är med i filmen.

Nu har läst ut "Morgonpasset" och den var väl ok. Lättläst, småputtrig och smårolig, men - än en gång - med ett alltför tillfixat slut. Blä. Igår kväll började jag läsa något heeeelt annat: "Vigilante" av Andreas Roman som skrev "När änglar dör". Jag hade svårt att sluta läsa bland annat för att den s.k igenkännings-faktorn är hög. Hur ofta blir jag inte irriterad på människor när jag är ute bland dem? De flesta är själviska, buffliga och oartiga. Huvudpersonen i "Vigilante" blir även han irriterad. Till slut mår han så dåligt av det här att han tar saken i egna händer eftersom varken polis, politiker eller andra makthavare gör något. Han går visserligen längre än vad jag skulle kunna göra, men nog är jag frestad ibland.....

Fridens.

Hälsa är det som får dig att känna att just nu är den bästa tiden någonsin.

Franklin P Adams

Jag är inte dum. Jag har bara otur när jag tänker.

Okänd

Vaknade med "bakgrunds-huvudvärk" och hosta, så jag stannar kvar i soffan med te, DDD och läskiga filmer.

På återläsande.

Klockan halv sju väckte Elin mig och kraxade att hon nog inte orkade gå till skolan idag. Jag blev inte förvånad utan svarade "Ok." och somnade om. Fördelen med att hon är hemma är att även jag kan ta sovis och idag drog jag mig ur sängen halv 10. Nackdelen är att dagen bara svischar förbi utan att jag har hunnit göra det jag hade planerat t.ex DDD (Dagliga Dallas-Dosen).

Pär och jag veckohandlade på Coop inklusive två tulpan-buketter i mörkt rosa med vita kanter. På vägen hem, vid 17-tiden hamnade vi i en bilkö. Den rullade hela tiden, men det tog i alla fall tio minuter längre att åka hem.

Vid midnatt satt jag och läste när jag hörde att det blåste ordentligt. Jag trodde att jag hörde fel eftersom det inte fanns tecken på det tidigare under dagen, men det VAR så - det stormade. Temperaturen steg från -4 igår till +6 idag. På eftermiddagen var solen framme tack vare att molnen var "som bortblåsta". *fniss*  Egentligen är det väl inte så konstigt om man mår dåligt eller i alla fall känner av dessa väderomslag eftersom kroppen består av mest vatten. 

Min syster Ulla ringde nu ikväll angående mammas och pappas grav eller närmare bestämt gravvården. Eftersom de klantade sig å det grövsta med gravsättningen av pappas urna, så är det ingen av oss syskon som vill betala för att de ska vårda graven dvs sätta ut blommor utan det blir endast gräsklippning i fortsättningen. Blomsäsongen i Kiruna är ju väldigt kort, strax före midsommar till och med augusti, så det är oxå en anledning att inte betala.

Träningsvärken sitter definitivt kvar i benen och yttepytte i armarna. Idag har jag vilat, men i morgon åker jag till SATS.

Fridens.

Promenaden var ingen bra idé. Jag har mått hemskt dåligt under eftermiddagen. Efter lunchen kurade jag ihop mig i soffan under filten och halvsov tills Elin kom hem vid 15-tiden. Hon mådde inte heller bra och somnade över spanska-läxan, stackarn! Jag låg kvar i soffan. Pär dundrade in vid 16-tiden med energi som en Duracell-kanin och humöret på topp. Han städade burarna åt mig och sedan stack han iväg på en springrunda! Vilken tur att i alla fall EN av familjemedlemmarna fungerar. När jag fick hjälp med burarna utan att ens be om det, så kändes allt lättare och det resulterade i att jag befriade Elin från middax-disken. Det är väl så det ska fungera i en familj om någon inte har den rätta orken? Tack, Pär!  Puss! Jag har inte lika ont överallt längre, men bestämde mig för en vilodag i morgon för jag vill orka åka till SATS på fredag.

Slut för idag.

Träning: promenad i 60 minuter med ett tempo som varierade från hurtigt till knappt styrfart mot slutet. Kroppen känns tung och stel idag och jag fick inte igång endorfinerna utan längtade bara hem till soffan, tekannan och DDD (Dagliga Dallas-Dosen). Igår kväll hade jag löjligt ont i musklerna och det var inte det minsta skönt längre. :-(   Idag vaknade jag med lätt huvudvärk som varken Panodil eller promenad hjälpte mot. Det är inte omöjligt att väderomslaget bidrar (-4 grader) och min evighetsförkylning. Och jag som ska städa buren idag..... 

Fridens.

Jag kan summera träningsvärken så här: jag har inte ont i fötterna eller i huvudet. Aj lajk it!

Syskon-lunchen blev trevlig. Vi åt på en kina-vietnamesisk restaurang som ligger runt hörnet från Siws arbete. Fyra små vietnamesiska rätter som serverades i en svart trälåda med fyra fack. I varje fack fanns en liten assiett med maträtten; grillad oxfilé, vårrullar, kycklingspett och friterade räkor. Mums! Lagom mycket oxå. Vi hade inga problem med samtalsämnen, men jag kände av att Siw och Lajla har upprätthållit kontakten utan mig för det var vissa ämnen där jag var utanför. Skrutt samma. En annan av systrarna håller på med släktforskning och det gör även en av våra kusiner. De arbetar inte tillsammans med det här, men har tydligen kommit fram till samma resultat. På pappas sida har de lyckats forska fram släkt så långt tillbaka som 1600-talet! På mammas sida är vi AVLÄGSET släkt med skidåkaresset Charlotte Kalla. Det ni!

Nu sitter jag här med en mugg te och mina rara grisar pysslar med sitt.

Elin är hos en kompis och kommer hem till middagen, men det blir bara hon och jag idag för Pär representerar familjen på skolans droginformation som börjar halv 6. Han får (tyvärr) göra allt så'nt eftersom jag är så folkskygg och har klena nerver. ;-)

Siw känner en kvinna som arbetar som pedagog med bl.a tonårstjejer och hon har tre frågor som man, som tjej, alltid kan ställa sig själv:

1. Vet någon var jag är?

2. Kan jag få hjälp om jag behöver?

3. Gillar jag det här?

Om svaret är nej på någon av frågorna, så ska man dra därifrån.

Jag gillar den sortens bus-enkla, men självklara råd och jag skriver det i min blog, så att kanske någon annan kan få användning av dem. Jag riktar mig särskilt till min alldeles egna tonårsdotter! Elin - läs, skriv upp & kom ihåg!

Det är kallt idag!!!

Nollgradigt och DET HAR SNÖAT!!

Fridens.