Humlans sjukdomshistoria: i höstas fick hon nossvamp som vi behandlade med Pevaryl salva och det verkade ha effekt. Sedan började hon tappa päls främst på magen och efter ett tag dök ett torrt, cirkelformat utslag upp där pälsen hade försvunnit - en annan form av svamp som vi behandlade med Pevaryl puder och det dröjde inte innan det försvann. Hon fortsatte att tappa päls upp längs sidorna och gick ned i vikt och såg ibland så ruggig och tufsig ut att vi började kalla henne Ruggugglan. I början av januari var vi på det meningslösa veterinärbesöket hos Animalen som bara resulterade i att vi beslöt att inte göra någonting eftersom hon faktiskt mådde prima i övrigt. Idag fick hon följa med till Djurkliniken Roslagstull eftersom Elsa oxå skulle dit. Den cysta som Animalen misstänkte, men inte kunde bekräfta blev idag bekräftad; den är inte stor och Humlis mår inte dåligt av den så länge den inte blir större och börjar inkräkta på andra organ. Jag har alltid tolkat ordet cysta som lika med tumör dvs. definitiv operation, men så är inte fallet. Det är inget ovanligt att pälsen växer tillbaka för att sedan lossna igen och återigen växa tillbaka. "Det är möjligt att ha utmärkt hälsa även om man ser lite knäpp ut" som veterinären GA uttryckte sig med glimten i ögat. Jag passade på att fråga om en av Humlans tår som har varit väldigt svullen. GA sa att den har stukats och sedan stelnat i själva leden, men det är inget farligt.

Hur gick det för Elsa då? Hon har ingen urinsten, men väl urin-grus (om man kan kalla det så). Marsvin brukar vara duktiga på att krysta ut det av sig själva även om det gör ont, så det kan rätta till sig själv. Hon fick - gud ske lov! - ingen antibiotika, men väl smärtstillande och antiimflammatoriskt, Metacam. När vi kommit hem igen vid 11, så gav jag henne den första dosen, men hon fortsatte att pipa av smärta, så för ett tag sedan ringde jag till kliniken och frågade om det verkligen var som det skulle och fick svaret att Metacam inte fungerar som våra egna smärtstillande medel utan byggs upp till ett skydd för att sedan lindra. 

Humlan och Elsa hade tid hos GA redan halv 9 vilket innebar att jag fick stiga upp klockan 6 för att gå hemifrån klockan 7. Åka kommunalt i rusningstid med en marsvinsbur.........  Jag hade inte sett fram emot det eller rättare sagt så hade jag rena, rama ångesten inför hela projektet mycket pga jag var övertygad om att jag skulle få avliva båda grisarna eftersom Pär och jag hade enats om att det inte var ekonomiskt möjligt att operera. Jag hade sovit minimalt. Jag tog faktiskt en Oxascand med de övriga medicinerna för att ta mig igenom det. Nu gick ju allt över förväntan: det var inte lika mycket folk i rörelse som jag hade befarat, buren var inte fullt så besvärlig att kånka på, vädret var inte lika surt som igår och det hemsnickrade regnskyddet fungerade mest som skydd mot de kalla vindarna och även om det blev en omväg från t-banan till själva kliniken (som det så ofta blir när jag ska någonstans för första gången), så kom jag fram i god tid utan att stressa det minsta. Grisarna tyckte att promenaden till och från pendeltåget var helt ok och likaså själva tågresan. Däremot gillade de inte t-banan och absolut inte Valhallavägen. Samma preferenser som jag! Trafiken på Valhallavägen är aldrig rolig, men just en vardagsmorgon är det även mycket tung trafik. Jag försökte att skydda grisarna genom att gå nära husväggen och genom att bära buren innerst. Det var sååååå skönt att komma hem till Rönninge igen och slippa alla lastbilar, tvåbeningar och i stället lyssna på fåglarna.

För den som är intresserad av vad det kostar att ta ett marsvin till en Stockholmsveterinär, så listar jag dagens poster:

* undersökning/grundavgift:  620 kr  (dvs 1240 för 2 djur)

* röntgen (smådjur):  900 kr

* receptavgift för Elsa:  100 kr

* Metacam till Elsa:  120, 50 kr

För er som får huvudvärk av att räkna utan miniräknare (jag själv t.ex), så blev slutsumman 2360,50 kr. Det är mycket pengar och vi har inte längre försäkring, men jag tyckte att jag fick valuta för dem då GA verkligen visste vad hon höll på med, hon var trevlig och svarade på frågor, hon verkade gilla marsvin och hade mitt sinne för humor. Jag kommer att vända mig till Djurkliniken Roslagstull i fortsättningen!

Fridens.