"Det stora blå" av Luc Besson. Fridykning. Delfiner. Humor. Dramatik. Makalöst vackert filmfoto! Underbar musik. 2 timmar och 45 minuter. Se den!

Fridens.

"Man lär så länge man lever" heter det och det stämmer ju. Jag har lärt mig massor under mina 46 år och under de senaste 20 åren har mycket av det lärandet handlat om att tänka på andra sätt. Inom vissa områden har jag kommit långt och inom andra inte fullt så långt. När det gäller att sluta med att hela tiden jämföra mig med andra och där jag dessutom alltid kommer till korta, där har jag fortfarande mycket träning framför mig! Mitt självförtroende är det inget fel på numera och inte heller min självkänsla. Jämförelserna handlar alltid om att jag inte kan prestera lika mycket som alla andra verkar kunna prestera. Jag vill ha samma ork, samma psykiska styrka som alla andra verkar ha. Jag vill kunna säga att jag styrketränar 2 gånger i veckan och att jag har gjort det utan avbrott det senaste året. Jag vill kunna säga att jag har någon aktivitet precis varje dag, hela veckan utan att det resulterar i att jag ligger däckad i 2 veckor efteråt. Jag vill kunna säga att jag håller mig till LKHF utan avvikelser och att vågen och måttbandet aldrig visar annat än minus, minus, minus. Kalla fakta är att jag styrketränade 1 eller 2 gånger i februari efter 8 månaders uppehåll och sedan dess ingenting. Kalla fakta är att jag klarar av en aktivitet t.ex veckohandling varannan dag och då slipper jag bli däckad av utmattning. Kalla fakta är att så fort jag har kommit in ordentligt i LKHF-rutiner och tycker att det både går och känns toppen, så hoppar jag över skaklarna genom att äta godis. Det motsägelsefulla i allt det här är att jag väldigt sällan känner mig misslyckad; jag skäller sällan ut mig själv efter att missat SATS eller för att jag är sjukligt trött eller för att jag åter igen har ätit godis fast jag egentligen inte var sugen. Jag är medveten om att jag gör så gott jag kan, men det jag behöver lära mig är att jag gör så gott jag kan efter mina förutsättningar. Alla människor är unika. Alla människor har olika förutsättningar. Bara för att alla andra verkar har hur mycket ork eller självdisciplin som helst, så är det inte det samma som att jag är ynklig. Patetisk. Värdelös. Sorglig. De har andra förutsättningar än vad jag har. Svårare är det inte! Försök att komma ihåg det, Ewa!!

En annan sak som jag oxå hela tiden jämför mig gentemot andra med är vikten. Det är en helt annan historia och att lära sig tänka annorlunda när det gäller vikten, det är betydligt svårare pga. att vi hela tiden matas med att allt är bättre när man är smal.

Fridens.

Både Pär och jag tycker att religion är ett väldigt intressant ämne och vi brukar diskutera det då och då. När vi promenerade i lördax, så kom vi in på det igen. Det faktum att Elins pojkvän är muslim väcker liv i många frågor. Alla former av troende har lika värde. Det tycker i alla fall Pär och jag, men det är inte givet för alla. Om man som jag är ateist och verkligen förnekar att det finns någon som helst gud, så anser många att det inte är en form av tro, men det är det ju! Att förneka att något finns är en form av tro och den har lika stort värde som kristendom, islam, buddism eller vilken annan tro som helst. Om Elin skulle gifta sig med pojkvännen, så kommer han att kräva av henne att hon ska sluta äta griskött (det här har även Elin och han diskuterat). Elin har inga problem med det medan både Pär och jag anser att han av princip inte har rätt att kräva det av henne. Just för att hon inte har någon utpräglad tro, så skulle det innebära att hon lika gärna kan ge efter på både den ena punkten och den andra. Ingen tro har större existensberättigande än någon annan! Elin skulle av samma skäl kunna kräva av honom att han börjar äta griskött. Pojkvännen äter, av religiösa skäl, inte kött som inte är halal-slaktat och vi äter inte kött som är halal-slaktat av principiella skäl (slaktformen är djurplågeri). Väger religionen tyngre än principen? Om man som troende anser att man kan köra över en ateist, så anser man sig vara en bättre människa än vad ateisten är och vad är det samma som? Jo, rasism. Religion som maktmedel får mig att se rött, men även när man använder religiösa argument som ett försvar till att slippa tänka själv.

Det här skulle jag kunna skriva hur mycket som helst om, men jag väljer att avsluta här.

Fridens.

Jag steg upp utan problem när klockan ringde halv 8. Jag släppte ut marsvinen (Astrids plåster är spårlöst försvunnet, men tassen verkar vara hel igen) och gjorde mig i ordning. Medan jag åt frukost, så kände jag att jag inte hade någon som helst lust att åka till SATS. Ingen som helst lust. Det kändes enbart besvärligt och omständigt och trist och..... Jag stannade hemma. Jag satt i soffan och läste "Påven Johanna" och sedan lurade jag i ett par timmar. När Elin hade kommit hem från skolan, så åt vi lunch och sedan gick jag ut. Det blåste och det var bara  +5 grader och tidigare under dagen hade det kommit några rejäla snö-blandade skurar, så jag tog på mig jacka, keps och handskar. Jag gick i 90 minuter och det var skönt även om jag var trött mot slutet och jag var rejält genomvädrad. På vissa sträckor fick jag gå dubbel-vikt mot vinden, men ingen nederbörd.

För ett par veckor sedan skrev jag om att jag trodde att stretching skulle hjälpa mot stelheten i den kraschade nedre ryggen. Det fungerar faktiskt! När jag har stretchat, så minskar stelheten och rörligheten ökar och jag har t.o.m kunnat ställa mig och diska direkt efter att kommit hem från en promenad. "Det är väl självklart!" sa Elin när jag berättade, men det tycker inte jag att det är. När man är trött i nedre delen av ryggen och har ont och är stel, så tänker man väl inte på stretching som första alternativ, eller?

Jag undrar hur jag skall göra för att få tillbaka lusten att vilja styrketräna? För mig är det oerhört viktigt att all träning är lustbetonad, så jag vill inte tvinga iväg mig själv. Ska jag vänta ut det? I augusti kommer SATS att öppna i Huddinge i lokaler som ligger så nära stationen som det bara går och jag kommer förmodligen att flytta dit i stället för Regeringsgatan där jag går nu, men jag hoppas att lusten kommer tillbaka innan dess!

Usama bin Laden är död läste jag på DN.se. Ingen förlust för världen, men jag tror oxå, som det stod i artikeln, att västvärlden har förstorat upp hans betydelse.

Fridens.