Jag satt i VC:ens obekväma soffa och hängde mot armstödet och mådde tjyvens.

Då kommer en mamma med ett flicka på armen.

Medan hon håller i flickan tar hon av hennes vantar och jacka.

Sedan sätter hon ned henne på golvet.

Flickans stövelklädda ben hade knappt nått ned innan hon satte iväg.

"Måste du rymma varje gång...?" frågade mamman, smått uppgiven.

Jag hade å andra sidan piggnat till.

Flickan försvann runt ett hörn och hittade personalens tomma förvaringsskåp.

Hon öppnade och stängde några skåpdörrar.

Det small väldigt trevligt.

Sedan gick hon tillbaka för att kolla var mamma var.

Mamma kom emot henne vilket gjorde att hon pep iväg längs en lång korridor.

Det hördes förtjusta skratt när mamma äntligen fångade in henne.

Jag fick så många minnesbilder av Elin i den åldern!

Samma energi och samma spring i benen.

Nyfikenhet.

Glädje.

Trygghet.

Pär satt i ett annat väntrum och väntade på mig och hade sett samma flicka och fått samma minnesbilder.

Sedan såg vi dem på apoteket oxå och jag kunde höra, men inte se, hur flickan fingrade på dem saker som fanns längst ned i hyllan.

Klåfingrig.

Det är svårt att bli arg på så'nt även om jag minns hur oerhört trött jag blev av Elins aldrig sinande energi.....

Fridens.

Hos läkaren fick jag blåsa i ett rör för att mäta lungkapaciteten (eller nå't) och det fick mig att hosta, så jag.......uuäää! 4 gånger fick jag göra det!! Lungorna lät bra och enligt blodprovet, så har jag ingen infektion i kroppen. Nähä. Läkaren rekommenderade att jag fortsätter med Cocillana-Etyfin i stället för Mollipect i host-dämpar-syfte och det säger jag inte nej till med tanke på hur Mollipect smakar.... Om hostan inte har börjat ge med sig inom 4 veckor eller blir värre, så ska jag höra av mig igen. Suck.

Efteråt hämtade jag ut en ny flaska med C-E och sedan ett bokpaket; nu har jag många bra böcker som väntar på att läsas! Vi stödhandlade lite på Konsum och sedan åkte vi hem och låste in oss och vi har inte för avsikt att gå ut på ett tag. Inlåsta med böcker, filmer, mat och marsvin - sämre kan man ha det!    

Jag läser "Den femte dagen" av Frank Schätzing (den har getts ut redan 2007, men då under titeln "Der Schwarm" - Svärmen). Det är en väldigt vetenskaplig katastrofhistoria som inte utspelar sig med USA som "huvud-land" utan mer i norra Europa. Den är bra! Det är sällan jag läser tyska författare och kanske är det därför som jag märker en tydlig skillnad i översättningen. Det finns vissa språkliga klumpigheter, men i övrigt är det en ren njutning att läsa en noggrant översatt text. Titeln "Svärmen" är för mig begripligare, men titeln "Den 5:e dagen" fick sin förklaring av att det var under den femte dagen som gud skapade havet och dess varelser och boken handlar ju om konstigheter med världshaven och dess innevånare. Bermudatriangeln har väl alla hört talas om? Där fartyg försvinner spårlöst. Det finns ett uttryck, häxhål, som förklarar mysteriet med att den gas som finns djupt nere i havet ibland stiger uppåt i kraftiga sk. blowouter (utblåsningar för oss som föredrar svenska). När gasen stiger upp i atmosfären kan den t.o.m tända eld på flyplansmotorer. Ett enormt metanutsläpp gör att ytspänningen på vattnet sjunker och eventuella fartyg sjunker som stenar, rakt ned, hela vägen till botten. Fascinerande!

Nu ska jag lägga mig i soffan och vila en stund. Det tar på krafterna att hosta hela tiden och bullret från hostan har gett mig huvudvärk.   

Fridens. 

Igår var det -10 och strålande solsken. Idag är -1 och småsnöigt.

Jag försökte att läsa igår kväll, men somnade hela tiden, så jag lade mig faktiskt före halv 22! Tydligen har jag både snarkat och hostat, så Pär har sovit i soffan i natt.

I brist på ork, så såg några inspelade filmer igår bl.a "Paranormal activity". Det var nog 4:e gången jag såg den och dj-r i min lilla låda vad den är bra!! Tillsammans med "Blair witch project" är den den läskigaste film jag har sett. Härligt rysig!

Pär fixade en läkartid på VC:n åt mig nu på fm:n(jag klarar inte att tala i telefon). Han säger att han är orolig när det gäller min hosta och igår blev även jag det då jag fick tungt att andas. Mollipecten hjälpte till en viss del, men inte lika bra som den hjälpte mig förra hösten, så då vill jag till läkaren för säkerhets skull.

Jag vägde mig nu på morgonen och enligt mina noteringar har jag inte gjort det sedan den 29 november. 1,7 kg har försvunnit på den här dryga månaden och det känns kanon! Trots att träningen är, milt uttryckt, sporadisk och trots att jag har ätit en hel del socker, så fungerar det för mig. Det fungerar!! Sakta, men väldigt säkert kommer jag att nå min målvikt som ligger på 70 kg. Det känns inte som att det är en kur som jag måste stå ut med, härda ut. Det känns som en kost-hållning som kommer att vara min livsstil och att jag väger mig då och då för att se till att det går åt rätt håll. Begreppet "fusk" finns inte längre eftersom jag inte tycker att jag kan "fuska" med ett sätt att leva, men det finns gott om utrymme för utsvävningar och åtstramningar och det är så det ska vara, tycker jag. Mitt samvete är lugnt. Jag är lugn. Min kropp känner sig lugn. Allt tack vare att jag håller hormonet insulin i schack.

På nyårsafton, så nämnde svärfar en undersökning som visade på att frukosten är ännu viktigare än man hittills trott och att den står för dryga 40% av dagens matintag. Eftersom det var en riktig undersökning som hade gjorts och som kunde presenteras i procent, så trodde han på den. "Jag tror inte på det" sa jag vilket fick honom att haja till. Jag förklarade det med att jag, enligt LKHF, bara äter frukost om jag faktiskt är hungrig (och eftersom jag alltid har haft svårt för frukost, så tackar jag och tar emot). Nu finns ju inte denna metod med i någon riktig undersökning där resultatet presenteras i procent. Den kan bara hänvisas till många tusen människor som äter enligt LKHF och mig själv som går ned i vikt och dessutom har kunnat sluta med kolesterol-medicinen tack vare förbättrade värden. Jag har sett en ny blog som skrivs av en tjej som kämpar med sitt sockerberoende. Jag tipsade henne om LKHF, men hon tror inte på att kroppen mår bra av så mycket fett. Nähä, ännu en av alla dessa fettskrämda människor. Det är bara hon själv som förlorar på det!

Fridens.