Första mötet på FK:s kontor i Huddinge. Det var Pär, jag och en ovanligt mänsklig Handläggare.

Frågor och svar om hälsa, utbildning, familjesituation mm som skulle utgöra en sk. rehabiliterings-karta. Inga konstigheter.

Jag kommer att delta i FK:s samarbete med Af som går ut på att bedöma min arbetsförmåga. När Handläggaren frågade mig om jag kan tänka mig att det kan leda till något positivt, så svarade jag att "Det kan jag inte." Dels har jag inte förmåga att se längre fram i tiden än till helgen när jag mår så här dåligt och dels har jag varit borta från arbetsmarknaden pga sjukdom i 10 år. Under dessa 10 år har jag knappast blivit friskare, men jag har däremot lärt känna mig själv och vad jag klarar av. Jag försökte att inte låta tjurig eller motvillig eller att jag är arbetsskygg; jag försökte framföra att jag är realistisk. Hon tog mig på allvar.

Hon ställde en, för mig, märklig fråga. Hon frågade om jag någon gång eller fortfarande funderar på hur det skulle ha kunnat bli om min fd. arbetsgivare hade tagit sitt rehab-ansvar och verkligen hjälpt mig? Jag svarade att jag inte längre funderar på det, men sanningen är att jag aldrig har gjort det. Gjort är gjort. Jag försöker lära mig av misstagen och erfarenheterna. Jag lär mig fortfarande att inte älta och jag blir allt bättre på det.

Jag har nu ett val. Jag kan vägra att delta i detta projekt och när det då är dax för mig att ansöka om förlängd sjukersättning, så kommer jag garanterat att nekas det (jag är nu inne på min sista beviljade, tidsbegränsade period) eller, så kan jag delta (och bevisa att jag är för sjuk för arbetsmarknaden) och därmed avsevärt öka mina chanser till permanent ersättning, men alla möjligheter måste vara uttömda eftersom nålsögat har krympt till närapå osynlighet..... Valmöjligheterna är i klass med pest eller kolera, men de finns där. Trots att valmöjligheterna finns, så känner jag mig tvingad. "Det vore hemskt om du gick in i det här med en känsla av tvång...." sa Handläggaren. Förvisso, men känslan finns ändå där.

När projektet väl drar igång, så kommer jag att få en annan handläggare på FK som är specialiserad på att samarbeta med Af i den här sortens ärenden. Jag orkade inte fråga när det kan tänkas ske och Handläggaren avslutade mötet med en FK-klassiker: "Nu är det bara att åka hem och vänta!".    

Den här väntan känns dock annorlunda, så till vida att jag faktiskt kan "lägga mig i soffan och vila" tills det händer något. Jag har inga som helst krav på mig att driva på något; bollen ligger hos FK och Af. Jag inväntar trötthetsvåg numro 2.

Jag åkte dit.

Handläggaren fick se mig när jag mår som sämst.

Jag orkade svara på frågor.

Jag klarade mig från att börja gråta (det sved litet i ögona).

Jag är fruktansvärt trött.

Fridens.

Från
    Kom ihåg mig
URL

Säkerhetskod
     

Kommentar

Nu flyttar jag härifrån efter drygt 7 års bloggande. Naturligtvis ska jag fortsätta att blogga, men på en helt egen domän för att verkligen säkerställa äganderätten till mina texter. Jag flyttar hit: http://www.ewasundback.se/. Jag hoppas att ni följ...

"Spiderman" med Toby McGuire och Kirsten Dunst. Det är inte bara tecknade filmer som fungerar när jag vill fly verkligheten. Superhjältar kan rädda mig för 2 timmar i taget. "Spiderman" är 12 år och det är länge sedan jag såg den, men just ikväll var...

Elin störde mig. Pär irriterade mig. Båda gick mig på nerverna på ett sätt som definitivt hade att göra med ångest och sällskapssjuka. När det var 1 timme och 20 minuter kvar innan vi skulle åka till svärisarna för att fira julafton satte jag mig i s...

...tycker om den träningsvärk som jag har idag och när inte ens jag gör det,ja, då är den löjligt grym. Jag har faktiskt tagit värktabletter för att över huvud taget kunna röra mig smärtfritt. I förmiddags var träningsvärken inte alltför hemsk och ja...

Föddes och växte upp i Kiruna. Flyttade därifrån när jag var 22 år. Nästan flydde. De sista åren jag bodde där mådde jag oerhört dåligt och det är den känslan som blev mitt bestående minne av stan. Av en slump hittade jag en Kirunagrupp på FB med mån...