Promenerade i 65 minuter tillsammans med Pär. Bitvis blåste det svinkallt. Den här gången var det bara mitt samvete som tyckte att promenaden var skön för jag känner mig allmänt krasslig.

När Pär och jag var hos svärföräldrarna på nyårsafton och Elin partajade med sina polarinnor, så meddelade svärmor att Elin +  kusinerna är bjudna på teater den 21 mars tillsammans med svärföräldrarna. Jag blev lite förvånad över att de inte hade frågat Elin innan biljetterna köptes. De har varit på teater flera gånger när barnen var små och var pigga på allt, men Elin fyller snart 16 år (två år från myndig) och borde nog tillfrågas. När vi vidarebefordrade inbjudan till Elin, så blev hon inte eld och lågor. Vi pratade en del med BUP-damen om just detta att det kan vara svårt att säga nej, men att det är ärligare att säga nej nu i stället för att förhala allt och sedan, när det väl är dax, så skyller man på något annat för att slippa följa med. Elin och jag enades om att hon skulle ha bestämt sig till igår och lämna besked till svärmor på julgransplundringen; om hon valde att följa med, så skulle hon även stå fast vid det beslutet. Det visade sig att hon hade glömt att prata med svärmor om detta, så Pär ringde idag för att tala om att Elin tackar nej till inbjudan. Jag förstår om svärföräldrarna blir besvikna, men jag är av den åsikten att man inte ska säga ja och amen till allt bara för att man blir bjuden. Pär är den som är mest upprörd. Som vanligt.

Pär och jag pratade en del medan vi promenerade och kom fram till olika saker som jag sedan meddelade Elin. Pär och jag känner och tycker att vi har hjälpt till så mycket vi kan och att vi fortsätter kontakten med BUP. Även skolan har hjälpt till mycket och det ska de ha en eloge för. Nu hänger det mer på Elin själv. Nu avgör hon om vårt avtal om halva skoldagar är värt att hålla - hon måste helt enkelt anstränga sig ytterligare för att faktiskt komma iväg. Under våra BUP-besök har vi kommit fram till att det är "sträckan" mellan sängen och ut genom ytterdörren som utgör det största hindret för när hon väl har kommit iväg, så tycker hon själv att det sällan är problem. Vi kommer att fortsätta som vi gjorde precis innan jullovet: Elin ställer sin klocka och om hon inte är uppe och studsar direkt, så försöker Pär en gång OCH ENDAST EN GÅNG med att få upp henne och om det inte lyckas, så åker han till arbetet.

Ett annat ämne som kom upp vid senaste BUP-besöket var att, som BUP-damen uttryckte det, ta ansvar för sina kunskaper och använda sig av dem. Elin vet att hon mår dåligt när blodsockret sjunker (hon blir deppig och grinig), så då får hon se till att äta regelbundet. Hon vet oxå att hon mår bättre när hon tränar, så varför låta bli? Hon vet att hon mår bättre när hon inte bara ligger i sängen och muttrar utan aktiverar sig, så upp & hoppa! Allt det här leder förmodligen till att hon orkar med ALLT mycket bättre inklusive skolan, så hon måste ta ansvar för det. Det är EN del i det som innebär att bli vuxen. Efter det kan man flytta hemifrån, Elin! ;-)

Fridens.

 

Nini

12 januari 2009 09:09

Jag håller helt med om att lära sig att tacka nej till sådant man faktiskt inte vill, och inte bara säga ja för att man känner sig tvungen. Det har tagit mig 40 år att lära mig det och jag jobbar fortfarande med det. Så bra att du har den inställningen med Elin redan nu!
Sen innebär ju givetvis inte det att man alltid ska följa minsta motståndets lag och alltid bara göra det som känns bekvämt för stunden. Man måste bita ihop ibland också. Och ta sig till jobbet - eller till skolan.
Kram till både dig och Elin!

http://nini.bloggagratis.se

Från
    Kom ihåg mig
URL

Säkerhetskod
     

Kommentar

Nu flyttar jag härifrån efter drygt 7 års bloggande. Naturligtvis ska jag fortsätta att blogga, men på en helt egen domän för att verkligen säkerställa äganderätten till mina texter. Jag flyttar hit: http://www.ewasundback.se/. Jag hoppas att ni följ...

"Spiderman" med Toby McGuire och Kirsten Dunst. Det är inte bara tecknade filmer som fungerar när jag vill fly verkligheten. Superhjältar kan rädda mig för 2 timmar i taget. "Spiderman" är 12 år och det är länge sedan jag såg den, men just ikväll var...

Elin störde mig. Pär irriterade mig. Båda gick mig på nerverna på ett sätt som definitivt hade att göra med ångest och sällskapssjuka. När det var 1 timme och 20 minuter kvar innan vi skulle åka till svärisarna för att fira julafton satte jag mig i s...

...tycker om den träningsvärk som jag har idag och när inte ens jag gör det,ja, då är den löjligt grym. Jag har faktiskt tagit värktabletter för att över huvud taget kunna röra mig smärtfritt. I förmiddags var träningsvärken inte alltför hemsk och ja...

Föddes och växte upp i Kiruna. Flyttade därifrån när jag var 22 år. Nästan flydde. De sista åren jag bodde där mådde jag oerhört dåligt och det är den känslan som blev mitt bestående minne av stan. Av en slump hittade jag en Kirunagrupp på FB med mån...