I lördags hos veterinären precis innan vi skulle gå, så kikade tillbaka in på Elsa. Hon låg på sidan med ryggen mot mig på den söta handduken medan ljuset fortfarande brann. Hon såg så liten och övergiven ut. Jag intalade mig att hon i alla fall inte hade ont längre och det är det jag fortfarande gör: jag intalar mig att jag gjorde det rätta, men jag saknar henne och jag ångrar att jag tog den där sista titten för den bilden har etsat sig fast i mina tankar! Jag är ledsen. Jag sörjer. Jag mår skit!

O-fridens.