Synpunkter på Försäkringskassans brev angående min ansökan om sjukersättning

Jag har inte arbetat på 10 år då jag har varit för sjuk för det och redan innan dess var min sjukfrånvaro hög pga återkommande depressiva perioder. Jag har ingen högre utbildning än gymnasiet. Jag är dessutom över 40 år. Vilken arbetsgivare skulle vara intresserad av mig? Om jag nekas sjukersättning, så kommer jag visserligen att försvinna ur Försäkringskassans statistik, men jag kommer ändå inte att ingå i den arbetande statistiken.

I brevet står det att Försäkringskassan överväger att avslå min ansökan pga medicinskt relaterade besvär, men att dessa besvär inte bedöms vara av sådan art att de nedsätter min arbetsförmåga tillräckligt för sjukersättning. Jag har aldrig ansökt om sjukersättning pga medicinska besvär. I stället har jag sökt för psykiska besvär och de läkarutlåtande som jag bifogade min ansökan, både akutella och gamla, är överfulla av symptom och bevis på att jag är för sjuk för att arbeta. I läkarutlåtandet från Överläkaren på Södertälje sjukhus står det dessutom, klart och tydligt att ”Patientens psykiska tillstånd har inte förändrats sedan sista bedömning. Patienten kan inte återgå i arbetet inom överskådlig tid. Patientens arbetsförmåga bedöms nedsatt 100% och permanent.”

Hur är det möjligt att Försäkringskassan verkar har förbisett detta Varför föranledde det till en komplettering angående min stresskänslighet? Visserligen är min stresskänslighet relevant, men Överläkaren har redan konstaterat att min arbetsförmåga är 100% nedsatt och dessutom permanent.

I kopian av Överläkarens svar på kompletteringen står att läsa att jag var ”ovillig att lämna konkret information”. Jag förstår inte vad hon menar. Jag svarade på hennes alla frågor, men pga att hon bröt kraftigt, så hade jag väldigt svårt att förstå henne.  Hon frågade mig hela tiden om var de gamla journalerna fanns och vad som stod i dem, men hur skulle jag kunna svara på det?? Hon bad mig även sitta med vid datorn när hon började skriva på själva läkarutlåtandet. Hela besöket var fruktansvärt obehagligt och kränkande, så till den grad att jag anmälde henne till Patientnämnden. Det resulterade inte i något eftersom det blev en fråga om ord mot ord. Jag hoppas att hon är så pass professionell att hon inte hämnas på min anmälan genom att ge dåligt svar på kompletteringen.

De frågor som ställdes i den komplettering som begärdes in av Överläkaren var av sådan art att läkaren skulle ha haft svårt att besvara dem då vi endast träffades vid ett enda tillfälle. Varför tas inte större hänsyn till det läkarutlåtande som skrivits av min husläkare Salems vårdcentral? En läkare som jag har träffat och lärt känna under drygt 6 års tid. Hon har haft möjlighet att se hur olika situationer påverkar och stressar mig och får mig att må dåligt. Jag tycker att Försäkringskassan borde ta för vana i en utredning som denna att prata med anhöriga och närstående; människor som känner mig, som lever med mig och som verkligen kan se hur mitt liv är och hur jag mår och hur jag påverkas av att utsättas för den här sortens stress.

Jag har en dotter på 17 år som sedan ett par års tid lider av ångest även hon.  Det hon kämpar mest med i sin vardag är att hon mår dåligt av att inte veta eller när lagda planer plötsligt ändras. Hon mår väldigt dåligt av den situation som jag befinner mig i. Hon kan dagligen se hur detta påverkar mig vilket leder till att även hon påverkas. Hon mår dåligt av att inte veta hur hennes mammas situation kommer att bli. Även min man påverkas av hur jag mår och av att inte veta. Trots att han inte är psykiskt känslig på samma sätt som min dotter och jag är, så börjar även han känna av pressen av att leva i ovisshet. I nuläget lever vi på hans inkomst och det vi har sparat ihop, men det håller inte mycket längre.

Jag har fått diagnosen dystymisk depression av två skilda läkare med flera års mellanrum. Sjukdomen innebär ett konstant sänkt stämningsläge där varje depressiv period gör att jag mår betydligt sämre än vad en vanlig människa skulle ha gjort av motsvarande depression. Alla människor som lider av depression är stresskänsliga och psykisk stress gör att jag reagerar med depression och ju mer stress desto djupare depression. I båda läkarutlåtanden som jag bifogade min ansökan står det att jag har återkommande självmordstankar, men att jag, vid tillfällena i fråga inte hade några sådana tankar, men jag kan ärligt säga att det har jag nu. Jag orkar inte med det här längre! Det är så fruktansvärt kränkande att inte bli trodd, att behöva bevisa att jag lider av en sjukdom som jag har haft i större delen av mitt liv. En sjukdom som har lett till tre självmordsförsök och som sänker min livskvalitét avsevärt. Jag har inte kunnat arbeta de senaste 10 åren pga denna sjukdom och ingenting , ingenting  har förändrats sedan min förra ansökan! Jag reagerar på den här sortens stress med ångest, depression och självmordstankar och skrivande stund har jag även självmordsplaner. Varje gång jag stressas ned i depression, så tar det många månader innan jag fungerar normalt igen. Om jag skickas ut på arbetsmarknaden i detta läge, så kommer jag snart att bli sjukskriven igen och allt börjar om och jag är tillbaka där jag var för 10 år sedan. Vem vinner på det? Vem?!

Om jag inte får min ansökan beviljad, så kommer jag att begå självmord för nu är måttet rågat för mig!